Åsa tog detta foto på mig 030525 - "den nya Gunilla..."
 

Bröstdagboksfest i Falun den 24 maj! Det var en magisk, högtidlig och fantastisk tillställning... Jag har inte ord och behöver tid innan jag rättvist kan beskriva denna fest. Det kändes högtidligt som vid ett dop eller begravning. Magiskt eftersom alla kände mig väl trots att vi inte ens hade träffats och det var underligt att känna sig så "naken" och ändå trygg. Samtalen var emellanåt skämtsamma men mycket viktiga - mingelprat lyste med sin frånvaro. Gemensamt hade vi alla erfarenheterna av bröstcancer, som drabbad, barn, förälder, arbetskamrat, man, vän... Vi fikade, pratade, skrattade, åt gott och umgicks under eftermiddagen och kvällen. Regnet öste ner och sommargrönskan bildade en våt inramning till festen. Tre medlemmar i Badiba, Anna, Albert och Mats, har bildat en sånggrupp och de premiäruppträdde för oss. Ett antal ögon tårades (jag nämner inga namn...) av deras härliga musik! Det var underbart att tillbringa dagen med Anni och hennes pappa Gösta, Agneta S, Anita från Valbo, Britt-Marie och väninna, Kerstin, Ewa och Per, Anita - som döptes till promenadAnita, nygifta Karin K, Karin L, Anna, Albert, Elin och kompis Maria, Åsa, Maria, AnnCatrin och Mats. Mitt på middagsbordet brann ett lila ljus för Margaretha - henne medräknat var vi 7 bröstcancerdrabbade på festen. Tack för att ni finns!!!!!!!!!!!   Här kommer de första bilderna från Bröstdagboksfesten.   Anni och Agneta S Gösta och Per Anna, Albert och Mats Maria och Anna Maria och Åsa Promenad Anita och Karin K Elin och kompisen Maria Anita från Valbo Karin L Britt- Marie Kerstin Agneta S Mats Britt-Marie och "Kickan" AnnCatrin Ewa Per Underhållning... Britt-Marie mailar: "Jag vill bara säga vilken underbar upplevelse jag tyckte det var, så roligt att träffa så många som jag bara läst om. Vilka underbara kvinnor, glada, trevliga och starka. Jag menar inte bara de av oss som varit inne i att besegra sjukdomen, utan alla andra som för dig måste ha varit ett fantastiskt stöd. Att ha vänner som hör av sig och fortsätter att behandla dej som vanligt är så viktigt och att få nya vänner genom sin sjukdom, ja det är ju ett plus mitt i eländet, eller hur? Det var fint det du sa att festen var en kick-off till ditt nya liv och vilket underbart sätt att börja på. Det var jättekul att se din mysige Mats och hans musikaliska vänner, toppenfin musik och underhållnig! Och så jättegod mat och fantastiskt trevligt sällskap, det kunde ju inte bli annat än trevligt! Kul att se bilderna så snart efteråt.  Det var så fantastiskt roligt att få träffa dig i egen hög person. Jag kände faktiskt på allvar att jag kände dig förstår du, även om det för dig måste verka jättekonstigt att jag behandlade dig som en gammal bekant. Men du var verkligen som en "gammal bekant" för mig. Jag har följt din dagbok under så många månader och sörjt med dig i dina dåliga stunder och glatts med dig under dina fina och glada stunder. Dina fina bilder och dina kloka tankar har gett mig mycket, mycket i min egen återhämtning. Och så var du PRECIS som jag hade trott! Det var underbart och värt att komma till Falun för!"   Det var detta även jag kände - en liten underlig känsla: "Naken" och välkänd - och det kändes bra! Jag jämför med ett släktkalas, där är jag också välkänd men inte "naken", dvs mig själv. Där har jag med mig min/vår historia, förväntningar och annat. Här kände jag att jag var mig själv, jag varken kunde eller ville annat och det kändes mycket bra! Vidunderligt! AnnCatrin mailar : "Jag har filosoferat här hemma och tänkt på vad jag fick vara med om igår. Det var otroligt roligt eftersom vi skrattade så mycket. Det var fantastiskt intressant eftersom det var så många verkligt goda samtal som pågick överallt och hela tiden. Det var enastående god mat. Det var underbar underhållning. Många fester kan vara på det viset. Men! Igår, låg i allt detta ett grundackord av stort allvar och mycket sorg  som gjorde det till en upplevelse utöver allt annat jag erfarit. Detta möte fyllde mig med en förundran inför hur stort livet verkligen är och en djup respekt inför såväl sjuka som friska människors styrka. Detta år har varit en resa för alla berörda och alla har vi haft olika våndor, fasor att möta och bemästra beroende på om man varit under behandling eller stått bredvid, nära eller längre ifrån. Och vi har alla utvecklats vilket för mig är själva meningen med livet, utveckling och växande. Jag är djupt tacksam att jag fått följa dig på din resa trots att det stundtals varit otroligt smärtsamt. Och jag tror att det var det jag kände igår; tacksamhet. Ylva Eggehorn har skrivit: Gud har utrustat oss med varandra. Oavsett hur man förhåller sig till begreppet Gud så kändes det som att själva betydelsen beskrev det vi upplevde igår." Som vanligt hittar AnnCatrin orden...   Till festsida 2