Arkhyttan 1 januari 2005

Här tar mina Nätdagböcker slut. Det började med Bröstdagboken, övergick i Dag för Dagbok och slutade i denna Hus- och Hunddagbok.
Bröstcancertiden har för alltid förändrat mig. Jag är den nya Gunilla som tar en dag i taget och lever ett helt och friskt liv. Jag vågar tänka framåt och har köpt hus och skaffat en valp. Vi bor i Arkhyttan, som är grannby till Lövåsen. Det var först när jag betraktade mig som frisk som mina döttrar helt och fullt bearbetade min sjukdomstid. De är fantastiska människor och redan under cancertiden pratade vi mycket. Den 16 december 2004 var jag på min andra mammografikontroll efter cancern och allt är bra - jag känner mig helt botad! Jag är fortfarande sjukskriven på halvtid pga trötthet och ledvärk men mår bra! Ledvärken är en följd av cellgifterna och är hanterbart om jag tar det lugnt!

Pingvin och Ulla har avlidit av sin cancer, Ewa i Mora mår bra, liksom Anette och Ingela - vi har kontakt emellanåt. Övriga bröstdagboksvänner har jag tappat kontakten med allt eftersom jag kände mig friskare.

Skriv gärna till mig om du har tankar kring min dagbok, cancer eller något annat.

Jag är frisk, lever i NU-et och planerar min framtid!
//Gunilla

 

Kära vänner GOTT NYTT ÅR!!!

Arkhyttan 31 december 2004 Här kommer en sammanfattning av mitt år 2004 och därmed också ett avslut på mitt nätdagboksskrivande. Jag började skriva om min bröstcancer i Bröstdagboken 2002 och har därefter fortsatte jag skriva i Dag- för Dagboken och slutligen i Hus- och Hunddagboken. I fortsättningen väljer jag att skriva privat dagbok. Jag hoppas att vi kan fortsätta att hålla kontakten - alla nya och gamla vänner som jag haft kontakt med genom mitt dagboksskrivande!

Foto: Åsa Båve
Under den omvälvande cancertiden började jag att enbart leva för dagen, så småningom ökades det till några dagar framåt och även veckor. Att jag skulle leva på min 50-årsdag hade jag inte en tanke på. I början av året stod jag inför faktum att det bara var några veckor kvar till 50-årsdagen - hur ville jag fira det?
Jag hade en fantastisk 50-årsdag med champagnefrukost och uppvaktning av nära och kära. Det var dags att inse att jag överlevt cancern, att jag har en framtid... och vad vill jag med den?
Det mest akuta var vårt boende. Jag trivdes inte i lägenheten och letade alternativ. Bostadsrättsradhus var det första - men nej... inget passade varken i pris eller i min tanke. Många tankar och diskussioner med flickorna, Mats och vänner ledde till att jag tillslut insåg att jag inte ville bo i Falun jag ville bo på landet.

 

Arkhyttan

Jag har otaliga gånger sagt att jag skulle vilja göra om kraftstationen i Arkhyttan till mitt bostadshus. Den ligger så vackert och jag älskar de öppna vyerna. Vi började leta hus runt Arkhyttan, skolan i Lövåsen var till salu, ett hus i Stora Skedvi...

Då valde huset oss - allt föll på plats...  Dessa vita hus i vägkorsningen i Arkhyttan, granne med Bergåfabriken och kraftstat, som vi passerade varje gång vi skulle till vår ateljé hade länge varit till salu. De bara stod där och väntade på oss. I mars insåg jag att det var i Arkhyttan vi skulle bo.

Det blev en otålig väntan under tre månaders uppsägningstid.

In- och utflyttning blev en lång process. I maj och fick vi ställa saker i nya huset. I juni fick vi tillträde till hela huset och den 1 juli var vi utflyttade från Falun.

 

Alice

Under väntetiden kom Alice till oss. Hon har blivit hela familjens vakthund och älskling och även Bubba är nöjd.

  

Familjen

Åsa gick på niornas vårbal och slutade högstadiet. Hon började på teater-estetiskt gymnasium och hittade definitivt rätt skolform. Elin började sista året på gymnasiet.

Flickorna trivs bra i Arkhyttan, de har fått hela övervåningen och håller på att planera och renovera sina rum. Det går ett par skolbussar per dag och ofta blir de hämtade av oss i Vika Strand som har bättre bussförbindelser.
Under hösten har båda två landat efter de intensiva canceråren - innan dess var det skilsmässa och flytt från Luleå. De är två fantastiska människor och under hela min sjukdomstid har vi pratat mycket. Trots detta tror jag att det först är i höst som de riktigt kunnat släppa allt det gamla och börjat reparera de sår de åsamkat sig under tiden. De har också hittat hem!

I november reste vi tre till London för cancerfondspengar. Det blev en jättefin start på det nya livet.
 
 

Joel har tillkommit som en underbar familjemedlem. Under sommaren infann sig familjekänslan för första gången och julen har varit en bekräftelse på detta. Vi har det trevligt och vilsamt tillsammans och har funnit oss tillrätta i vår nya familj!

 

Mats

Det är fortfarande lika fantastiskt att Mats vandrar med mig och att jag har förmånen att dela mina dagar med honom. Det vi har hittat hos varandra är något mycket unikt och annorlunda allt annat jag tidigare upplevt. Jag sökte ett boende till mig och flickorna och nu när jag hittat det jag vill ha, så finns Mats, Joel och Bubba med som en naturlig del. Tack för att ni finns!!!

 

Framtiden och Nutiden

Jag är återställd från cancern men är halvt sjukskriven pga trötthet och värk. Detta är överkomligt och jag tycker att mitt liv är bra när jag kan ta det tillräckligt lugnt!

Numera tänker jag framåt i betydligt längre perspektiv än för ett år sedan. Vissa saker på huset får bli gjort senare, om 5-10 år t ex. I vår tar Elin studenten, detta ska planeras och i sommar ska Mats och jag åka med husbilen till Norge för att fiska!

Att leva i nuet är fortfarande lika viktigt och jag ser alltid till att jag avslutar alla möten på ett bra sätt. Det kan vara när flickorna åker till skolan eller när jag lämnar ett möte - jag vill alltid känna att det jag sagt och gjort ska kunna vara det sista jag gör. Detta vill jag behålla - insikten i att livet är skört - jag vet vad jag har nu men inte i morgon eller nästa år...

Det har varit ett harmoniskt och lyckligt år med många underbara människomöten. Jag har hittat hem och börjar bygga upp mina reserver efter många, många års tärande...

Året slutar ändock i sorg - naturkatastrofen i Asien påminner om hur viktigt det är att ta tillvara varje stund. Jag skickar mina tankar till alla drabbade!

Mats och jag ska fira nyårsafton ensamma i Arkhyttan, i vårt gemensamma hem. Vi önskar er alla och oss själva ett riktigt bra år 2005!

 

Några ögonblicksbilder från 2004

   

    

 

        

Skicka gärna ett mail...

Översikt över mina webbsidor

© Gunilla Rohlin 2006