..............................................................................................................................

..............................................................................................................................

Först en kommentar från Mats.

Detta har varit en omtumlande dag med mycket tankar och känslor. Vi är mycket tacksamma att vi har stöd av varandra och våra vänner och inte behöver göra detta ensamma. Tänk på det "därute", känner ni någon annan i denna situation se till att de inte behöver vara ensamma. Det är inte en en massa kunskap och råd som behövs. Det är en medmänniska att hålla i handen och dela sina tankar med.

Mats

Gunilla har under dagen skrivit ner sina tankar för hand och jag har gjort mitt bästa för att tyda hennes "kråkfötter". Om texten känns lite hoppig och ostrukturerad så är det för att dagen också varit på detta viset. Betänk också att detta är skapat med stenålderstekniken "papper och penna" där sådana begrepp som "klippa och klistra", "stavningskontroll" med mera, ännu ej är påtänkta. Dessutom vacklar översättaren av trötthet men har lovat att skriva av dessa pappersark och föra över texten till detta media före sänggåendet.

Så här kommer dagens text av Gunilla Rohlin fritt tolkat och nedslaget av Mats S.

På sjukhuset

9:30 Kirurgmottagningen

Träff med inskrivningssköterska, op-läkare, narkosläkare + provtagning

Vi skickades in och ut i väntrummet och först kl 12 hämtades vi upp till avdelningen. Jag åt lunch och Mats for hem till Elin och hundarna för att åka en sväng till Lövåsen innan han kommer tillbaka och sällskapar mig framåt kvällen.

Kl. 13:30 ska jag lungröntgas - rutinåtgärd inför operationen enligt sköterskan.

Vi hade möjligheter att ställa frågor och fick veta en del nytt.

* Om allt går som det ska skrivs jag ut på fredag em. eller lördag!

* Ikväll får jag en spruta med blodförtunnande medicin - rutin vid denna typ av operation

* Efter kl. 24:00 får jag inte äta el. dricka

* Optid är ej bestämd ännu - får veta i em eller i morgon bitti

* Operationen är beräknad till 1 tim 45 min

* En "tårtbit med 1 cm marginal kring tumören tas bort

* Genom kontrastvätska med "isotop" letas den lymfkörtel upp som tumören kan ha skickat iväg cancerceller genom. Bara denna lymfkörtel behöver tas bort i detta stadium och jag kommer att kissa blått efteråt.

* Tumör + lymfa skickas på analys och efter 14 dagar kallas jag på återbesök och får då besked om efterbehandling m.m.
* Dränageslang från lymfan ska sluta droppa innan jag åker hem.

* Vid op. får jag en lättare sövning med mask - jag andas själv. Jag får smärtlindring och jag kommer att vara ganska dimmig efteråt.

(? Mats kommentar: beskedet om "lättare sövning" kom från kirurgen. Narkosläkaren "visste inte hur de brukade göra här" se kommentar lite längre ner...?)

* Vi tyckte att tumören blivit större och det tyckte även op.läkaren - han trodde att det hade blivit en blödning - överläkaren skulle även titta/känna på bröstet... Detta skapade en viss osäkerhet hos både Mats och mig... Vad innebär detta ? ! ?

Operationsläkaren var vänlig och saklig men "kändes" lite socialt stel. Detta + att han verkade lite osäker varför tumören var större kom mig att bli osäker.

Narkosläkaren var trevlig men var extrainkallad och osäker på om hon skulle vara med i morgon eller inte. Dessutom arbetade hon på förlossningen och kunde inte säkert lova att det var en lättare narkos vid denna typ av ingrepp:

Kl. 12:45

Nu sitter jag och en annan nyintagen i dagrummet och väntar på att få en säng och ett rum.

Det är 5 personer per rum. Anhöriga (Mats) får vara här hela tiden...

Jag ska beställa en telefon så att flickorna kan ringa om det skulle vara något. I morgon räknar vi med att jag är så såsig att något besök inte är nödvändigt, särskilt inte av flickorna...

Kl. 15:30

Ännu har vi inte fått något rum el. säng varken Marita eller jag. Vi två sitter i dagrummet och samtalar och väntar.

Jag har varit på Lungröntgen och jag har köpt ett telefonkort så jag kunde ringa Elin och Mats.

Mats satt och skrev ett mail till tjejkompisarna o systrarna - ganska lika de reflektioner jag hade, verkade det som...

Nu kom överläkaren och bestämde med Marita att hon skulle få åka hem och skjuta upp sin sköldkörteloperation till i början av maj... Det hade hon inget emot så nu sitter jag här ensam och väntar!

Jag lämnade min hemsideadress och hon lovade att hon skulle höra av sig angående hur det går med hennes operation o 50-årsdag o semesterresa!! Det är fantastiskt hur nära man kan komma varandra i krissituationer.

Kl. 15.50

Nu har jag fått en säng i ett tvåbäddsrum! Marita skulle haft den andra sängen! - Nu står den tom. Jag har beställt telefon och har TV på rummet!!

Utsikten från våning 9 är otrolig. Jag ser sjön Tisken, regementet, Norslund och långt ut över sjön Runn!!

Så skönt att kunna slå mig till ro. Jag känner mig trött'

Kl. 16:45 Sköterskor har varit här och hälsat, visat duschrum och duschmedel och gett mig kläder.

Fick veta att jag skall röntgas i morgon f.m. kring kl. 8 ska jag vara där och isotopen sprutas in. Sedan ska vi vänta och se vilken väg den väljer - d.v.s. spåra rätt lymfkörtel. Jag är troligtvis inte tillbaka här förrän vid 11-12. Det innebär att op. blir på e.m.

Ikväll får jag 1a sprutan blodförtunnande av totalt 7 st. Distriktsköterskan ge mig när jag kommit hem.

Sjukgymnasten sökte upp mig i dagrummet och visade rörelser jag ska göra efter op.

Hon trodde att de skulle ta bort c:a 10 lymfkörtlar.

Uppgifterna vi får inte samstämmiga!

Just nu struntar jag i vilket. Jag är här, tumörerna ska bort och de 14 "väntanspåbeskeddagarna" ska fördrivas!

Mats kommentar:

Här kom jag på besök och vi tillbringade kvällen tillsammans, gick ut en promenad, satt på rummet och pratade.

22.05 Nattpers har varit inne och vi bestämde att de ska väcka mig vid 7 tiden i morgon så att jag hinner duscha sterilt en gång til före röntgen. Har krupit ner i sängen, slagit på TV'n och känner mig allmänt "stereliserad".
Mats satt här till för en halvtimme sedan. Vi pratade, tittade ut över Falun och lät mörkret falla... Det är så fantastiskt att få dela detta med Mats!
Jag skall fokusera på att när jag vaknar ur narkosen så är detta över. Tumören är borta, något annat vet jag inte - men tumörerna är borttagna!!
Så mycket lättare det kommer att bli att visualisera mig själv som frisk - jag känner mig frisk och har inte längre något "sjukt" i kroppen. OK, jag inser att jag kommer att vara dimmig, ha två sår som kommer att vara obehgliga och att det dröjer innan livet blir helt behagligt igen - men det gör inget. Huvudsaken är att tumörerna är borta!!!!
I morgon bitti kommer Mats och sällskapar mig fram till operationen. Överläkaren kommer att spruta in isotopen i tumören och sedan får vi vänta...

Mats skriver:
Kom till Falun och Gunilla vid fem-tiden. Hon ligger ensam i ett tvåbäddsrum med utsikt över Falun, sjön Runn och halva Dalarna. Kikaren var uppskattad, halva personalstyrkan var inne och tittade de också. Humöret och känslorna hos oss båda var fortfarande lite uppochner.
Nåväl vi pratade väl på, mycket tankar och funderingar har vi ju, vad detta betyder, vad vi skall göra av det som händer och känslor, mycket känslor. Sedan kände vi att vi ville ut, så vi tog en halvlångpromenad i den nästan vårliga kvällen. Det var skönt att slippa sjukhusrummet för ett tag och vara ute i det fria.
Tillbaks på avdelningen fick vi fika och Gunilla "tiggde till sig" en fralla som nattamat, eftersom hon skall börja sin fasta vid midnatt. Hon har flera gånger fått frågan om hon röker och då glatt svarat nej, utan att upplysa dem om sin snuskonsumtion! Hon vill ej heller veta varför de frågar? Ej heller diskutera saken vidare med mej?
En sköterska kom in och gav Gunilla en spruta med blodförtunnande medel, det var den första av sammanlagt sju (tror jag). Rutin vid operationer där patienten ligger ned för att förhindra blodpropp. Sedan får hon några fler under morgondagen och de sista får hon ta själv hemma.
Kvällen flöt vidare med mycket prat och eftertanke, det kändes bra, så småningom kände vi att oron började ge vika för lugn och förtröstan. Så vid halv tio-tiden så kändes det att det var Ok för mig att fara hem och rapportera samt samla mig för morgondagen. Gunilla har telefon på rummet så att hon kan ringa om det behövs.
Så imorgon fram till operationen skall vi arbeta på att hitta lugnet och friden. Vi överlåter hantverket åt hantverkarna (så fort vi kollat deras behörighet). Vi fokuserar oss på att Gunilla skall vakna upp frisk och frejdig med allting fixat.

 

Operationen gick bra, Gunilla mår så bra man kan begära men vi är trötta, mycket trötta så... uppdateringen och fortsättningen av "äventyret på sjukhuset" får vänta någon dag.

Mats

7.20
Jag somnade snabbt utan problem. Vaknade av oljud i korridoren vid 12-tiden. Det visade sig att de varit inne och tagit bort all min dricka-nu började fastan.
Tillit är det ord jag upprepade och upprepar för mig själv. Tillit till läkarna som nu ska göra sitt, till min kropp som är i bra form att hjälpa till och till mig själv och oss - vi som med tankekraft ordnat de bästa förutsättningarna. 7.45
Nu har jag fått dropp i min vänstra hand. det kan dröja innan jag opereras - tiden är ännu inte fastställd.
Tog mod till mig och frågade sköterskan om jag kan snusa under fastan...och det går bra ("men glöm inta att lägga ut innan operationen").
Ringde och väckte Mats - jag saknar honom. Han hade skrivit på min hemsida till klockan ett i natt och somnat först vid halv fyratiden! Hoppade över det dåliga samvetet( hmmmm, det känns lite nytt...) - jag behöver honom och VILL ha honom här!
Ute är grått och mulet - det känns OK idag!
9.15
Sitter på röntgenavdelningen där jag blivit väl mottagen av en sköterska.
Överläkaren(som heter Gunilla), gårdagens inskrivningsläkare och en ung kvinnlig läkare kom vid 8.30 och sprutade in isotopen under huden på bröstet. Den unga kvinnliga läkaren "sprutade". Jag frågade om antalet lymfkörtlar och fick veta att de tar "den som blinkar" och totalt max 5 runtomkring. Vi har totalt 25-30 lymfkörtlar under armen. Om det skett en blödning spelar det ingen roll för operationen. Alla tre läkarna kommer att vara med vid operationen, eftersom jag är den enda planerade operationen idag. Det känns tryggt!
Nu rör jag mig fritt, ska röra på mig i en till en och en halv timme (till c:a 9.40) för att isotopen likt en robot ska få "sprutt" och röra sig mot den första lymfkörteln och fastna där och blinkar! Vid isotopröntgen tas två bilder, 5 minuter per bild. Om isotopen inte hunnit fastna måste vi vänta en timme till och det händer ibland att de inte fastnar alls.

Mats kom vid 9.30-tiden. Han hade med sig den "rapport"/de "rapporter" han skrivit till familj och nära vänner samt de mailsvar han/vi fått. Vi delar allt, så även de tårar vi fäller pga alla kloka, söta tankar och ord vi får. För att inte tala om blombuketten från mina systrar som stod och väntade i mitt rum efter operationen...

Linnea skriver:
...kampen är över,
livet väntar,
äventyr, kärlek, tillit, glädje
och mycket, mycket mer...

Annika skriver:
Vem tror du inte gråter?....jag ser knappt skärmen...men jag hör tangentbordet för det plaskar i det....

och mycket, mycket mer från storasystrar och vänner...
Vi läser och gråter och gläds! Tack för allt stöd vi fått - det här går som en dans tack vare er!

Resten av min upplevelse av operationen får ni läsa om den 5 april- när virrigheten blivit lite mindre...

5 april

kl 5.00
Jaha, då var detta över! Läkarna har gjort sitt!
Isotpröntgen gick bra vid första försöket och vi fick med oss en Overhead med lymfkörtel I och lymfkörtel II utmärkta, liksom på min hud. Vid 11-tiden körde Mats upp mig till avdelningen, i sjukhussängen och jag behövde bara hjälpa till med händer och fötter ett par gånger!
Överläkaren kom genast in och vi fick ställa de frågor som återstod. Direkt därefter kom en sjuksköterska och meddelade att det var dags för operation- Kl 11.45 skulle jag hämtas. Jag tog ett panodilstolpiller och fick en lugnande/smärtstillande spruta och operationskläderna sattes på.
Sprutan hade effekt och jag förstod hur spänd jag hade varit - skönt att få hjälp att slappna av. Nere vid operationen fick Mats sitta med i väntrummet och jag tror att jag svamlade om att även mina tänder var avslappnade... Avdelningspersonalen hade sagt att Mats kunde vara med så mycket som möjligt men vi var inte förberedda när de kom och hämtade mig och sa att han skulle gå. I mitt tillstånd var det inte svårt att överlämna detta till Mats - men han såg olycklig ut och det kändes inte bra. Naturligtvis hade han kontaktat avdelningen och pratat med Ann-Marie, inskrivningssköterskan, och hon såg till att han fick rätt information och blev kontaktad när det var dags att möta mig vid uppvakningen...
Jag fick lägga mig på operationsbordet och inne i operationssalen dröjde narkosläkaren, så jag låg envist och stirrade på den stora lampan över mig - hörde skrammel och såg "folk" förbereda runtomkring. Så fick jag då äntligen en spruta och mask över mun och näsa och...
Mörker

Första ord och medvetna tanke vid uppvaknandet var: MATS! "Jodå, de hade ringt efter honom och han skulle komma när som helst..." Det gjorde han också för nästa gång jag minns satt han där och höll mig i handen. Vet att han pratade en massa, klappade mig på kinden från någon och jag "bubblade" också på tror jag.
Vid 17-tiden blev jag flyttad upp till avdelningen. Jag har nu sällskap av en jämnårig kvinna(fick senare veta att hon var 67 år!!!) som är ganska dålig.
Mats satt hos mig hela kvällen och hjälpte mig upp så att vi kunde sitta i korridoren och jag fick äntligen en smörgås och varm choklad! Å, så gott!!
Det tog väldigt lång tid att bli klar i knoppen men Mats stannade till klockan nio då de tog bort droppet. Jag hade också varit på toaletten och kissat blått av den kontrastvätska de sprutade in vid operationen. Precis när han gick ringde Lena från Luleå!

Kl 8.40
Frukost - havregrynsgröt och äppelmos, kaffe och smörgås i dagrummet...
De har nu tagit bort den linda jag haft över bröstet sedan operationen. Jag fick se ärret på bröstet, 5 cm långt och ovanför bröstvårtan. Den blå kontrastvätskan har färgat bröstet grönt och blått. Formen är oförändrad och det känns inte mindre än tidigare! Jag har även ett litet ärr under ärmen, pecis där bröstet slutar. De tejpade över med vattensäkert plåster och jag kunde duscha. Nu sitter jag nyduschad med egna kläder på min säng. Har ringt Mamma och Pappa, snart kommer Mats och ronden. En molande smärta finns i såret och jag tar tabletter för att lindra. Idag är rörligheten i högerarmen mer begränsad än igår och det gör ont när jag rör mig. Men smärtan är inte outhärdlig - känslan av befrielse är betydligt mycket starkare!!!
Fortsättning: Efter operationen