"Jag kom på att jag inte berättat för dig om min granne. Hon har MS sen 22 år tillbaka men ändå full av livskraft, trots att hon ofta är trött och benen inte riktigt bär. Hon och jag är båda hemma på dagarna och hinner umgås, äta lunch hos varann och prata om både tråkiga saker som roliga. Jag har ett otroligt stöd hos henne. Innan jag blev sjuk försökte jag lyssna och hjälpa i den mån jag kunde när hon tyckte det var motigt, tänk nu är jag den som också behöver stöd och hjälp.
En dag i början när jag fick mitt besked om cancern sa hon: Men Ewa vet du vad? Din cancer kan man bota men det kan man inte med min MS. Ofta har jag tänkt på detta och det ger mig styrka. Det var väl fint sagt..."
Det är så viktigt att kunna dela dagarna med någon när alla andra är på sina arbeten/skolan... Jag delar dagen med andra cancerdrabbade via mail och Mats - så länge han också är sjukskriven...
Flickorna har gått till skolan. Nu ska jag hoppa i duschen och sedan fara ut till Lövåsen. Idag blir det frihetsbilsjobb och så tänkte vi bringa lite ordning i Leos bilder!
Dagen blev inte som vi hade tänkt oss. Det var mulet och kallt och vi var halvhängiga båda två. Vi åt lunch, gick igenom sommarens schema, jag hjälpte Linnea med hennes dator och sedan var kraften slut. Vi bestämde oss för att ta en pausdag i morgon och ta frihetsbilen ut var som helst och bara vara... I alla förberedelser och allt fixande har vi glömt vad vi har bilen till! Att se till att hämta kraft och göra sådant vi tycker om...
Min nya bekantskap Ewa ringde - hon har fått sin andra behandling i dag. Det hade gått väldigt bra och hennes döttrar hade därefter rakat av henne allt hår!!! Det var kul att få tala med henne, vi pratade en lång stund! Åsa och Elin vill också raka mitt huvud när det är dags!!
Ur dagens mailskörd: "Jag tror aldrig jag stött på mer
uppenbara tvillingsjälar än ni två och jag är fullständigt övertygad om att
detta inte är det första liv som ni har delat!! =) Vilken underbar tanke
"kärlek, liv efter liv"."
"Lyssna inåt, gör det som känns rätt - där någonstans börjar det. I det har man stor hjälp av skapande verksamheter.
Läs Eva Seeberg; "Här och nu och evigheten" och "Våra kommande liv" samt romanen "Tre dagar in i döden". Via de böckerna har jag fått ihop mycket av mitt tänkande. En till som tänker som jag, kände jag när jag läste.
Jag har i alla fall fått ihop min livsfilosofi och känner mig stärkt av den. När andra berättar om sina "eländiga" liv och allt de gått igenom så brukar min första tanke vara; men huga så de har det, tänk så lätt mitt liv har varit. Till slut började jag fundera över det där. Är det så att jag levt ett jättelätt liv? Nä, jag skulle också kunna sitta och utgjuta mig över både det ena och det andra men för mig är det så att jag är förbi det svåra och har integrerat lärdomarna så livet känns faktiskt rätt lätt. Känner mig rätt klok och inte så rädd. Låter väl hur drygt som helst men jag tror att du förstår.
Det är inte hur man har det utan hur man tar det som betyder något, läste jag någonstans."
"Håll i
denne fantastiske man, Mats, hårt
och hälsa honom att han ska hålla i dig lika hårt!! Ni verkar så bra för
varandra. Jag blir så glad av att folk mår
bra i sina förhållanden, man hör så mycket elände nuförtiden."
Jag fortsätter att fundera på min själsliga utveckling. Idag var jag nära att få tillbaka ångesten... På måndag ska jag få min "port" inopererad och på onsdag nästa vecka får jag behandling 2... Jag känner att jag nu måste samla kraft och förbereda mig igen!!!
Håret sitter envist kvar!
Carpe Diem, reinkarnation och meningen med allt...
Carpe diem, Fånga dagen, är ett citat från den romerske skalden Horatius.
För ett halvår sedan hade jag tyckt att jag varit väldigt "flummig" om jag formulerat dessa tankar. Idag bär det emot att formulera det så här offentligt, jag känner mig sårbar eftersom det är så nya tankar och jag känner mig inte säker på någonting... Men jag önskar bearbeta detta och har efter en viss tvekan bestämt mig för att ta med er på resan. Inte för att övertyga er om att detta är det enda rätta. Bara för att detta är min verklighet och det som berör mig djupt just nu - ni får göra vad ni vill av det! Avfärda, håll med, bidra med nya synvinklar eller kom med invändningar!
"Att sätta ord på "det", det outsagda, det ogripbara, det som inte går att förstås utan ord, det undermedvetnas försök att nå upp genom bruset av stresshormoner som den "moderna" människan är så full av. Få oss att förstå att vi måste stanna upp och hinna med att "vara", hinna med att leva och känna. Carpe diem!"( se citat den 17 maj)
Det är ju just det jag känner så starkt! Att jag fått djupare kontakt med mitt undermedvetna. Det hade jag redan tidigare men genom den frigörande dansen och cancern har jag nått ännu djupare!!!
"Lyssna inåt, gör det som känns rätt - där någonstans börjar det."(ur dagens citat)
Det gäller att hitta verktyg och att ta sig tid att bry sig och tycka om sig själv!... FÅNGA DAGEN!
Jag har blivit nyfiken... Vad mer är det jag inte vet?
Reinkarnation har jag inte förnekat men inte känt något särskilt för. Jag har några vänner som tror på detta och som jag diskuterat det med tidigare. Nu har våra diskussioner återupptagits:
"Jag tror aldrig jag stött på mer
uppenbara tvillingsjälar än ni två och jag är fullständigt övertygad om att detta inte är det första liv som ni har delat!! =) Vilken underbar tanke "kärlek, liv efter liv"."
...en faschinerande tanke!! Mats och jag har sedan vi träffades första gången känt att detta är något stort - mycket större än individerna Mats och Gunilla. Vi har något mycket, mycket speciellt ihop. Vi känner det som om vi har något att uträtta tillsammans, att vi nu bara har börjat en resa mot något som är mycket större... att denna dagbok bara är första spadtaget på det vi ska bygga! Vad det nu är...
"Jag är dessutom helt inne på reinkarnation. Inte för att vi ska straffas genom att bli en mask om vi skött oss illa, utan för att dels få mer tid, dels vara andra behjälpliga nästa gång och nästa gång. I det tror jag också på att vi hör ihop på något vis och samma människor som betyder saker i detta liv kommer att finnas med även i nästa och nästa. Vad alltihop går ut på till slut har jag inte den blekaste aning om, Vi förstå hans/hennes/dets vägar bättre ovan där... eller vart vi nu ska..."
"Det är ju inte så att man inte berörs av elände, sorger, olyckor, sjukdom och död bara för att man tror på en högre mening.
Men när jag ser tillbaka på mitt liv ser jag en mening även i det som varit svårt. Det har lett mig vidare till andra saker som jag dessutom vet har spelat roll även för andra människor. Jag var där och utförde min uppgift vilket gav en pusselbit till någon annan. Allt hänger ihop. Ibland är det som att livet måste ge en en hård knuff för att man ska ta den riktning man behöver göra för att fullfölja det man har att utföra. Dessutom är det meningen att vi ska njuta av tillvaron medan vi utför vår uppgift.
Meningen är individuell, precis som att inte någon annan kan tolka mina drömmar så kan inte någon annan tala om vilken som är min uppgift/mening - vi måste lista ut den, var och en själv.
Uppgifterna i stort tror jag handlar om det som Livets träd i Linköpings domkyrka avbildar: Kärlek, Glädje, Frid, Tålamod, Vänlighet, Godhet, Trofasthet, Ödmjukhet, Självbehärskning."
Jag funderar, diskuterar, fascineras av tankarna och kommer att återkomma till detta ett tag framöver...
Min nyfikenhet driver mig vidare. Idag blev jag initierad i Reiki, ytterligare ett sätt att nå sitt inre och må bra, sägs det. Det är en gammal Tibetansk metod som ska frambringa harmoni och balans i kropp och själ. Jag har nu öppnat mig så pass mycket inför det okända att jag även vill testa detta! Jag hade en skön stund med mycket ljud och bildupplevelser...
Ett förtydligande: Jag har snaggat håret men när det väl börjar falla ska barnen hjälpa mig att slätraka huvudet...
Idag har vi varit i Gysinge! Där är såååå vackert med mycket vatten, forsar och underbar vårgrönska.
Medhavd lunch åt vi vid det forsande vattnet och vi njöt av en underbar sommarvärme!!
Mats har utvecklat PRO:s datasystem som sköter Seniorlotteriet, ett av Sveriges tre största lotteriet. En halv miljon lotter säljs per år och närmare 70 000 vinster administreras av systemet som sköts av Ann Marie. Hennes arbetsplats finns på PRO:s folkhögskola i Gysinge. Vi blev bjudna på kaffe på hennes kontor i en av de vackra byggnaderna. Det var kul att träffa Ann Marie, hon följer min bröstdagbok och vi har tidigare bara talats vid per telefon.
Mer om andlighet...
En mailkommentar angående gårdagens fundering:
"Vad spännande, Gunilla, att även du är inne på detta spår.
Själv har jag inte reinkarnationstanken så fast förankrad men den ger i hög grad mening åt ett liv som jag annars inte alls skulle förstå. Den ger mig anledning att ta ett djupt andetag och försöka igen och igen..."
Jag vet ännu inte om jag tror på reinkarnationstanken. Kanske... Jag kan inte säga att det inte kan vara så...
Meningen med livet tror jag inte är förutbestämd. Varje individ hittar sin egen mening, i alla fall så skulle vi kunna göra det om vi sökte... dvs om vi skaffar oss verktyg för att lyssna inåt och släpper fram vår tankar och känslor från det omedvetna och undermedvetna planet. När jag mår riktigt bra kan jag känna att jag hittat rätt, att det var det här jag ville eller sökte!! Det är en mening med livet.
Att jag skulle ha en enda förutbestämd uppgift i mitt liv tror jag inte...
Just nu känner jag väldigt starkt att jag närmar mig ytterligare en uppgift/mening i mitt liv och att jag ska hitta detta tillsammans med Mats. Naturligtvis kan detta vara en bortförklaring / flykt från min cancer, det kan också vara ett sätt att försöka behålla livhanken och livsviljan. Vad vet jag?! Jag tror att det är rätt att lyssna på min intuition och mitt inre och i så fall så vet jag att jag kommer att överleva denna cancerattack och fortsätta leta efter det där vi ska göra Mats och jag! Det har jag upplevt väldigt tydligt!
Jag har också upplevt "tankekraften" och vet att den finns!
Meditation fungerar bra för mig - jag har mediterat varje dag sedan i början av 80-talet och mår mycket bra av det. Jag har lätt att få kontakt med mina känslor och min kropp. Sedan jag började meditera har jag fattat ett antal livsviktiga beslut utan minsta tvekan. Jag har lättare att veta vad jag vill och lättare att gå ner i varv. Kan jag inte somna mediterar jag och det är ytterst sällan det inte fungerar!
Därutöver vill jag vara öppen för allt - Gud, änglar, skyddsänglar, reinkarnation, reiki... vad som helst!
Detta citat kom med ett mail i kväll. Jag började gråta när jag läste det:
"Så här står det i Här och nu och evigheten av Eva Seeberg: Kvinnan i boken träffar sin människa på jorden:
"Hon såg det en morgon när gräset var vått, det var vägar av slem efter dem där de krupit fram mot varandra. Två sniglar hade ännu inte nått fram, gräset hade börjat torka och de kröp långsamt i det sträva, hon lyfte upp dem och lade dem bredvid varandra.
Hon tänkte att om det i sniglarnas värld plötsligt kan komma en stor hand och placera dem intill varandra - då skulle detsamma kunna ske i människornas." så fortsätter Här och nu och evigheten med:
Den människan finns. Till och med om man aldrig skulle ha träffats, ännu aldrig mött varandra i sinnevärlden. Det är han eller hon som ger oss vår enklaste möjlighet att utveckla vår kärleksförmåga. Vi får alla den möjligheten, kärleken är inte ett tillfälligt nöje utan den viktigaste läxan.
Den är lättast att lära i förhållandet mellan man och kvinna, mellan förälder och barn, det är därför vi kan vara säkra på att få leva en lång rad av liv tillsammans med någon vi älskar. Då lär vi oss med stora och lättlästa bokstäver vad kärlek är; om vi inte fick någon att göra det tillsammans med skulle det vara som att låta barn gå klass efter klass i skolan utan att någonsin ge dem rätt undervisningsmaterial."
Bra va?!?!
sin människa på jorden... visst är det väl ett underbart uttryck? Det är väl det som Mats och du är för varandra."
Mats ÄR min människa på jorden!
Jag måste läsa Eva Seebergs böcker!!
I morse höll jag på att bli uppstressad och började må dåligt. På väg till Mats stannade jag på vårdcentralen och lämnade det sista blodprovet och fick några minuter över i väntrummet. Då hann jag tänka efter och kände tydligt hur min kropp stressade upp sig - inte jag/Gunilla/själen... Då var det väldigt enkelt att ta kontroll över kroppen och låta lugnet rinna ut i kroppen. Det är när kroppen tar över som ångesten kommer...
Så idag har jag mått mycket bra och vi hade en bra, skön och avstressad dag ihop, Mats och jag!
På onsdag får jag min andra FEC-behandling och jag planerar att resa bort även denna gång. Flickorna ska bo hos sina vänner fyra dagar innan de flyttar till sin pappa. Jag/Vi möter bara förståelse och alla ställer upp när jag ber om hjälp!!! Underbart!!
Första behandlingen gick bra men det tog mycket av min kraft och jag tycker att det är skönt om barnen inte behöver uppleva mig alltför krasslig och jag inte behöver tänka på att inte oroa dem. Dessutom är det betydligt lättare att känna efter och må dåligt här hemma...
Jag ska gå på tjejmiddag med arbetskamraterna på onsdagskvällen och sedan reser vi ner mot Skåne på torsdagsförmiddagen. Vi kommer att ta det väldigt lugnt och målet är att vi ska vara framme hos mina föräldrar på söndagen.
Det går inte att lägga ut sidan på Passagen i kväll... Passagen har krånglat en hel del på sistone! Jag beslutade mig för att lägga bröstdagboken på en annan server för att slippa krånglet med Passagen.
Tillbaka...
Oj, oj oj, vilken dag!!!
Jag började med att besöka jobbet och träffade massor av arbetskamrater - Jättekul att se dem igen!! Maria, Åsa P, Åsa F-H, Marianne OH, Marianne L, Anett, Col, Mats, Magnus, Roffe, Tommy, Micke, Jaana, Lotta, Kristina, Agnetha, Karin K, Lie, Sven-Olof, Cecilia, Tina m fl Jag fick lite information/"skvaller" om hur det är hos dem och sedan stängde Ivana och jag in oss i hennes rum en stund... Vänskapen med Ivana växer och känns väldigt viktig!
Jag har kontaktat sköterskorna på onkologen och fått besked om att jag kan börja medicinera mot hög blodfettshalt och fick lite mer information inför portoperationen på måndag. Jag blev också lovad läkarunderskrifter på mina ansökningar till cancerfonder om ekonomiskt bidrag och Losec för att skona magen efter nästa behandling.
Så här mailar Jaana:
"Min svärmor, Britt, hälsar och låter meddela att hon inte tappat ett enda hårstrå än efter 12 doser cellgifter."
Mitt hår sitter envist kvar.
Gunillarosen
Jaana mailar:" Gunillarosen mår bra. Den växer och verkar trivas rätt bra. Gunillarosen är en Rosa nitida som heter Darts Defender.
Jag har försökt hitta en bild på rosen på Internet och hittade då bl a den
här beskrivningen: "Finska Rosensällskapet gör vartannat år en utvärdering av de rosor som
medlemmarna odlar. Man betygsätter vinterhärdighet, blomrikedom, friskhet
och sundhet samt allmänt intryck. I 1994 års utvärdering var 'Darts
Defender' en av de rosor som fick fulla fem poäng på alla kriterier.
Växtsättet är tätt och kraftigt med något bågböjda grenar. Taggarna sitter
tätt längs grenarna med både raka taggar och borsttaggar. Bladverket är
glänsande mörkgrönt och något läderartat. Till formen är bladen ovala till
lansettlika. Blommorna är halvfyllda och grunt skålformade. Blomfärgen är
mörkt violettrosa, ståndarkransen är mycket dekorativ och gul. Doften är
medelstark. Blomningen är riklig och infaller i juli - augusti. Den får
stora plattrunda glänsande röda nypon."
Foto: Gunnar Ståhl
Jag hittade följande text om Gunillarosen på Internet: "Rosa nitida, buskros, Karminrosa, Svag Doft, Härdighet till zon 7, Tidig, engångsblommande
Kommentar:
Trivs bra i rätt häftigt klimat, (Imatra, zon 3 hos oss i Finland, 61 grader norr). Endast tre år gammal så är lite osäker på max höjd, men torde bli ca 1,5 m. Blommorna
rosenröda, svagt men väldoftande, en jävel på att göra rotskott (håller efter honom med gräsklippare). Vackra mörkgröna glansiga, nästan barrliknande blad." Källa
Jag blir lite fnissig:
Jag trivs bra i rätt häftiga miljöer. Endast 48 år gammal så torde inte max höjden bli mer än 1,58 m. Kinderna rosenröda (av cortison), svagt väldoftande (nja...), en jävel på att göra ... både det ena och det andra ...
Mer ur dagens mailskörd:
"Du har träffat rätt person Gunilla, ni kompletterar verkligen varandra och er ömsinta och stundom
bisarra humor är underbar."
"Efter att jag sovit gott halva förmiddagen blev det en bra dag, utan illamående, hör och häpna. Jag tog Primperan och kunde vara ute i det vackra vädret.
På kvällen spelade vi brännboll och jag sprang och hade mig och peruken hängde med.
Som tur är är det många i klassen, både föräldrar och barn, som vet om det här med cancern. Det var flera som kom fram och tyckte jag hade fin sommarfrisyr och andra som visste att det var peruk trodde knappt det var sant att de kunde se så verkliga ut. Så nu är det peruk på när jag går ut, hemma är det fiskarhatt eller huckle."
"Det är jättekul att läsa din dagbok! Det du har skrivit om reinkarnation är bra. Jag har funderat mycket på det förut och nu har jag börjat fundera
igen. Jag har haft en del upplevelser som inte är så lätta att förklara. En morgon på väg till jobbet så fick jag plötsligt för mig att jag skulle åka stora vägen, den vägen åker jag aldrig annars om jag kör och ska hit men nu visade det sig att om jag skulle ha gjort som jag brukar så hade jag hamnat mitt i en bilolycka. Jag känner även närvaron av min högt älskade morfar som varit död i 13 år nu, det känns ibland som om han står två steg bakom mig på min vänstra sida. Jag har inte trott på reinkarnation men vad säger att det inte är så? Det är mycket som inte går att förklara med vetenskapliga metoder."
Nu har jag äntligen kommit åt passagens server och länkat om så att allt är rättlänkat hoppas jag. Hittar ni en trasig länk så hör gärna av er!
Tillbaka...
I går kväll var Åsa och jag på skolgården och beundrade alla vackra nior innan de parvis stegade in till middag och dans... Elin var så vacker och vuxen och jag oerhört stolt!!
Mats fixade framvagnsinställningen och fortsatte försöka lösa bromsproblemen med frihetsbilen.
Idag reser Mats och jag till Wärsta marknad, barnen ska träffa sin pappa, faster , kusiner och farmor på släktgården. Jag är tillbaka i Falun på söndag - då återkommer jag med mer funderingar i bröstdagboken.
Trevlig helg!!!
Morgonmail från Ewa, som här om dagen fick sin andra FEC-behandling: "Hur mås det, här känns det bra. Mycket piggare en förra behandlingen, vad det nu kan bero på. Jag fick faktiskt starkare dos den här gången. Jag gjorde som du sa, hittade på en del saker så jag fick annat att tänka på ang illamåendet.
Till viss del hjälpte det, jag tog t ex inget medel mot illamående igår alls. Jag var upp på jobbet och visade upp peruken och de var klart överraskade hur naturlig den såg ut."
I fredags började håret falla. När jag tog en liten nypa och drog så följde en hel hårtuss med. Igår följde nästan allt hår med i nypan... Jag sparar kalrakningen tills Åsa och Elin kommer hem idag. De har anmält sig som rakare! Nu går jag omkring som en luggsliten hund med uttunnat livlös snagg.
Wärsta marknad var min andra veteranmarknad. Denna gång hade Mats fyllt bilen med garagefynd för försäljning. Mats har tidigare hjälpt Klasse och Gerd på marknaden, nu hade de och deras vän Håkan med barn ett varsitt stånd och bredvid dem ställde vi upp våra bord framför vår frihetsbil och debuterade som "knallar"! Jätteroligt!!!
Vi sålde så att vi tjänade in resan, avgiften och det mesta av det vi handlade själva. Jag hittade en skinnjacka, skinnhandskar och ett par stövlar för att ha när vi åker motorcykel. Mats köpte ett underbart vackert golvstaffli, motorcykelhandskar, ett segel (till ett framtida båtbygge), en fotogenlampa och en jättefin gammal cykellykta för levande ljus. Vi köpte också ett förtält som vi tänker ersätta den prasslande presenningen med. Vi hade tur med vädret, bara några regndroppar föll under förmiddagen och marknaden var mer välbesökt än Västerås.
Bilen var lika fullastad på hemresan...
Vi lämnade frihetsbilen i Lövåsen och for hem till Falun och försökte hålla oss vakna framför det sista av Eurovisionsslagerfestivalen innan vi haltande och dödströtta av all luft, allt bärande och all marknadsvandring stupade i säng.
Banji är 10 år och har på senaste tiden börjat tackla av. Hennes blick är gammal och trött och hela hennes uppenbarelse visar att hon börjar närma sig slutet. Vi förbereder oss för att hon inte har så lång tid kvar. Bubba har växt till sig och helt kommit ur valpstadiet. Han är kastrerad och för honom är det bara kärlek och mat som gäller. Han kunde vara bunden vid marknadsståndet och hälsade vänligt på de som ville och andra hundar. Banji fick sitta inne i bilen - hon är inte så dålig att hon inte ska visa sin överlägsenhet för alla rivaler...
Idag ska jag hämta flickorna från släktgården och förbereda mig inför veckan. Mats uppträder med kören Badiba, han for iväg för en stund sedan och kommer tillbaka i kväll.
Igår fick jag mig en tankeställare angående mitt nya sätt att tänka - mitt nya jag... Trötthet, frusenhet och slarv med mathållning gjorde att jag återgick till ett gammalt vanemönster. Min mage har varit min "vaktare" och ett sätt att säga ifrån -"Nu Gunilla ska du åtgärda detta - du behöver mat, sömn eller vad det nu är..." Magen har alltid varit första varningstecknet. Jag har levt med det så länge att det blivit ett självuppfyllt reaktionssätt. Så blev det även igår. Magen började krångla och jag började må psykiskt dåligt och då blev magen ännu sämre... och så snurrade det på. Tills jag kom på att så behöver det inte alls vara - Visst var jag trött, men jag kunde meditera (det hade jag hoppat över på morgonen) och på så sätt samla krafter. Mats körde hem så jag kunde dessutom småslumra i passagerarstolen. Vi stannade och åt ordentligt och mot kyla kan man klä på sig!!!! Magen behöver inte alls vakta längre - jag kan bli medveten och åtgärda det som behövs utan att behöva låta magen ta stryk! Det låter så fruktansvärt enkelt och självklart när jag säger det ...men är det inte så med många dumheter vi håller på med!?
Bara jag hade blivit medveten om detta blev jag bra i magen igen!!!! Så min teori stämmer - allt hänger ihop!! Min kloka vän Anita sa en gång att kropp och själ är som en sockerkakssmet - det går inte att skilja på vad som är vad ( ägg, socker, mjöl...) - allt hänger ihop! Så rätt!!!!!
Så nu ska mitt nya jag se till att vara lyhörd och lyfta av magen ansvaret att vara vaktare - i stället ska jag tänka efter och lyssna/åtgärda det som behövs i tid! Vara snäll mot mig själv!
Mats och mitt förhållande djupnar med varje resa vi tar. Med humor och stor respekt lär vi varandra vad kärlek innebär. Kärlek på ett plan vi aldrig tidigare upplevt - jag tror att en förutsättning för detta är att vi redan har livserfarenhet, passioner och upplevelser i bagaget. Vi tycker att vi är ganska söta när vi är omtänksamma om varandra... Att gräla har varit onödigt trots att vi är bra på att säga ifrån om det inte passar oss - det är inte ovanligt att vi har olika åsikter. Vetskapen om att det inte går att ändra på den andre men att jag däremot kan ändra på mig själv... OM jag vill - är viktig!
Tillbaka...
Idag fyller Elin 16 år!
Klockan halv sju uppvaktade hundarna, Mats, Åsa och jag Elin! Tänk att hon blivit 16 år!!!
Jag fastade för att få min "port" insatt på förmiddagen och 7.45 var vi på sjukhuset. Allt löpte på bra och jag togs in för operation vid 9.30-tiden. Jag var hiskeligt nervös men fick lugnade medicin och därefter kändes det bra mycket bättre. Mats var med så mycket han fick och personalen var jättegullig. De höll i handen, gav näsdroppar och gjorde allt de kunde för att jag skulle ha det bra. Lilian, samma sköterska som gav mig min första behandling, tog hand om mig på onkologavdelningen. Hon hade även en nyanställd med sig som arbetade sin första dag. Jag hälsade också på den personal jag hittills inte träffat. Maria och Birgitta tror jag att de hette.
Själva operationen tog c:a 45 minuter och jag sov den mesta tiden. Jag hade syrgasmask och skynke över ansiktet men så fort jag vaknade till fanns det alltid någon där som sa något lugnande eller hjälpte till. Jag kände inget av ingreppet, de samtalade lugnt och jag förstod att de jobbade på men det var inte otäckt. Inte ens operationsrummet kändes obehagligt idag!
De gjorde 3 snitt. Ett vid halsen, ett lite längre ner och det större där själva dosan sitter rakt ovanför det vänstra bröstet. Dosan är gjord av metall och har ett plastmembran som ligger direkt under huden. Det är där cytostatikan ska ges i fortsättningen. De övre snitten gjordes för den slang de lägger rakt in i en ven via halsen. Blodkärlen på armen tar stryk av cytostatikan och inget av det får hamna under huden utan måste direkt in i blodet för att inte förstöra fettvävnaderna. Jag märkte redan idag att det var problem att hitta bra blodkärl att sticka i, så det är bra att det problemet numera är löst. Eftersom jag ska få behandling 2 redan på onsdag så satte de idag dit en anslutning. Annars hade de fått sticka i armen i alla fall eftersom såret måste läka innan dosan används...
Tillbaka på onkologmottagningen blev jag serverad tekaka, te, kaffe, saft och Mats kom tillbaka. Jag var mycket skakig och sömning och efter att ha fått hjälp på toaletten somnade jag och sov en bra stund. Vid 13-tiden åkte vi till röntgen för att kontrollera att allt var på rätt ställe. Tillbaka på onkologen igen fick vi vänta på att läkarna skulle kolla plåtarna och jag fick värktabletter eftersom det började värka rätt rejält vid det sår de gjort vid halsen. Jag sov sedan en stund till innan Mats frestade med en kanelbulle och lite jos. Vid 14.45 fick vi klartecken att gå hem och det var lättare sagt än gjort. Benen var som gelé och jag var yr! Mats gick och hämtade bilen och hemma igen åt vi lunch som Mats förberett.
Jag la mig på soffan och när flickorna kom hem fixade de fika och tårtan så att vi kunde fira Elin tillsammans med farmor, Tomas och barnens pappa!
Nu är jag lite mindre darrig men har tagit fler värktabletter eftersom såren värker allt eftersom bedövningen släpper!
Tomas och barnen har cyklat till Pizzerian för att äta - jag är för trött...
Tillbaka...
Min 13-åriga Åsa säger att hon skulle vilja bli fotograf. Hon fotograferar mycket och en hel del bilder blir mycket bra. Jag har valt ett av hennes vårfoton från släktgården som Månadens bild!
Jag la mig tidigt i går kväll och har sovit mycket gott hela natten trots att jag inte kunde sova på favoritsidan! Jag är öm och det värker lite kring mina sår. men det känns betydligt bättre idag.
I morgon kl 9 ska jag få FEC-behandling nr 2. Jag är väl förberedd och det känns lugnt. Senare ska jag försöka mig på att gå ut med tjejerna på jobbet och äta. Vi är runt 25 st anställda på Banverket Data bara i Borlänge och denna gång kommer visst några andra utifrån landet också med. Jag ser fram emot middagen - vi har alltid roligt ihop!!
Barnen flyttar till sina vänner efter skolan i morgon. På torsdag ska Mats och jag packa frihetsbilen igen och åka ner mot Skåne när vi är klara. Min mamma fyller år den 3 juni och då vill vi vara framme. Jag ska försöka skriva några rapporter i bröstdagboken om och när jag kommer åt en dator, annars fortsätter jag skrivandet när vi är tillbaka i Dalarna igen den 9-10 juni.
Mats sa igår att han märkt en förändring hos mig. Min kropp beter sig lika stressat som tidigare men jag förlorade inte mitt inre lugn... trots att jag var livrädd. Nu när min själ har lärt mig att lita på kroppen och att allt är som det ska, måste jag alltså försöka lära min kropp tillit också... och tillåta rädslan när den kommer, möta den och låta den finnas så länge det behövs. Låta bli att kämpa emot - bara följa med och vara i det som är. Vara som vattnet som flyter runt stenen i stället för att kämpa emot den!
Jag har hämtat ut min peruk! Mats och jag är överens om att jag ser bättre ut utan peruk men den är ändå fin. Jag valde mellan en som påminde om hur jag hade håret innan och en som var lite annorlunda. Färgen är brun med gyllene slingor. Jag valde den som var lite annorlunda. En lite busig, rufsig och ganska kortklippt frisyr (fast längre än jag brukar ha...) Elin säger att det är en Gigifrisyr - Gigi är min syster Birgittas smeknamn.
Jag gick till försäkringskassan, posten och banken med peruken på och kände mig ganska osäker... men det gick bra. Det kändes skönt att ta av den när jag kom hem även om den inte var så varm och obehaglig som jag föreställt mig.
"Finska Rosensällskapet gör vartannat år en utvärdering av de rosor som
medlemmarna odlar. Man betygsätter vinterhärdighet, blomrikedom, friskhet
och sundhet samt allmänt intryck. I 1994 års utvärdering var 'Darts
Defender' en av de rosor som fick fulla fem poäng på alla kriterier.
Växtsättet är tätt och kraftigt med något bågböjda grenar. Taggarna sitter
tätt längs grenarna med både raka taggar och borsttaggar. Bladverket är
glänsande mörkgrönt och något läderartat. Till formen är bladen ovala till
lansettlika. Blommorna är halvfyllda och grunt skålformade. Blomfärgen är
mörkt violettrosa, ståndarkransen är mycket dekorativ och gul. Doften är
medelstark. Blomningen är riklig och infaller i juli - augusti. Den får
stora plattrunda glänsande röda nypon."