Jag blev betydligt
mer medtagen av insättningen av "porten" än jag trott. Jag är
fortfarande mycket trött, har ont kring såret, har blivit
förkyld och känner mig inte pigg. Det känns tråkigt inför
dagens behandling. Det hade varit betydligt bättre att komma
dit pigg och frisk. Barnen har packat för att flytta till
sina kompisar idag. Jag väntar med att bestämma mig för middag
med tjejerna i kväll - men troligtvis kommer jag inte att
orka. Det är svårt när jag vill mer än jag orkar. Jag fick
riktigt anstränga mig i går för att ta det lugnt och inte ta i
för mycket...
Jag håller på att läsa igenom hela min
bröstdagbok. Det har blivit väldigt mycket skrivet dessa
månader!!!!!!! Jag har inte läst igenom allt från början ännu.
Ibland blir det riktigt roligt när jag upptäcker felstavningar
och syftningsfel... eftersom jag inte använder editor har jag
inget rättstavningsprogram som varnar och fingrarna slinker
fel allt som oftast är det väldigt lätt att det blir fel...
men det får jag bjuda på - det är innehållet som är viktigast!
Nu ska jag göra mig klar för att vara på sjukhuset kl
8. Det här kommer att gå bra - jag är känner mig riktigt lugn!
Det gick lika bra idag. Jag fick Losec utskrivet för
att skona magen. Lilian och Gunn (så hette den nya sköterskan
jag träffade i måndags) tog hand om mig igen. Stämningen är
lugn och trygg. Mats hjälpte dem att hitta min bröstdagbok på
nätet - så nu läser ni väl det här: -Tack för idag!! Vi
ses!! Jag blev av med slangen som hängt från porten och fick
nya plåster på mina ärr, så nu kan jag gå lite rakare i
ryggen. Jag fick veta att jag nu tillhör den grupp i
forskningsstudien som får individuell dos, vilket innebar att
jag fick starkare dos denna gång. Lilian sa med glimten i
ögat: "Du ska få vad du tål..." Dag 10 är den dag jag ska vara
extra försiktig eftersom jag har sämst motståndskraft då. Jag
tycker att det känns bra att jag slipper vara i
kontrollgruppen när jag nu ändå bestämt mig för att vara med i
studien. Mats bestämde sig för att åka till Lövåsen och
fixa med ett flygplan som han vill ha med till Kåseberga och
lite annat på bilen. Jag stannar hemma och ska nu sova en
stund efter att ha ätit en god lunch. Sedan packar jag i lugn
takt, skippar kvällens tjejmiddag (synd)... känner mig lite
förkyld och hängig sedan igår och tror att det är bäst att ta
det lugnt! Mats hämtar mig när jag vill bli hämtad och sedan
reser vi iväg med frihetsbilen mot Skåne när vi vill det...
Nu sitter jag hemma hos Mats i Lövåsen. Han är hos Magnus och fixar bilradion och sitt modellflygplan. Jag mår ganska bra. Känner mig lite konstig i magen - som förra gången men om jag äter regelbundet går det bra!
Har sammanfattat och skrivit ut hela bröstdagboken för att kunna läsa allt från början till slut - det blev 65 sidor!!
Tillbaka...
Jag mår ännu bättre denna gång... Det måste vara för att jag äter losec! Lite varm och orolig i kroppen, lite orolig i magen emellanåt men den mesta tiden tänker jag inte ens på att jag fick min FEC-behandling i går!!
Mats har fått besked om sitt operationsdatum - det blir den 10 juni! Perfekt tidpunkt för oss, eftersom vi är tillbaka från Skåne och befinner oss mitt emellan mina behandlingar.
Vi förbereder oss i lugnt tempo för avresan söderut. Vi tror det blir i eftermiddag, kväll eller tidigt i morgon bitti... vi åker när det känns att det är dags!
Både Mats och jag reagerade på att de inte visade hur ett bröst kan se ut efter en tårtbitsoperation eller en helbröstoperation i Ingela Aghards Tv-program om bröstcancer. De visade alla möjliga andra bröst.
I väntan på att jag fixat ett fotografi har jag stått framför spegeln och ritat av mina bröst och ärr.
Det tårtbitsopererade bröstet är betydligt mer skrynkligt och insjunket än jag kunnat rita.
Lymfkörtlarna kunde tas långt under armhålan så jag har inga besvär alls av det, förutom att jag saknar känsel en liten bit i armhålan.
Dosan/porten sitter under huden och petar ut lite grann. Ärret ovanför är c:a 3 cm långt.
De två ärren för slangen är max 1 cm breda. Dessa tre ärr är ännu inte läkta så jag vet inte hur det blir sedan.
Nu ska jag inte sitta vid datorn mer. Jag hör av mig när jag kan!! Annars blir det kring den 9-13 juni som jag är tillbaka i Dalarna igen!
Må bra alla vänner! Vi hörs!
Reiki
Jag måste berätta om vad som hände i måndags. Återigen är det med viss tvekan som jag berättar vad jag upplevt - men efter denna upplevelse tror jag på vad som helst...
Jag vet vad jag vet och det är det viktigaste för mig! Det är upp till er vad ni vill tro!
Efter operationen i måndags låg jag och vilade i min säng där hemma. Linnea som lärt mig reiki ringde och sa att om jag fortsatte att vila så skulle hon skicka lite mer reiki till mig (hon var utanför Örebro). Jag har själv praktiserat reiki varje dag sedan jag lärde mig det. Dessutom mediterar jag som vanligt och jag mår så bra!! Min kropp är orolig men jag känner mig mycket stabil och harmonisk.
Nu fortsatte jag att ligga på sängen och var avslappnad och var i nuet. Plötsligt fick jag en stark synupplevelse: Jag stod vid en björk mitt i en granskog och lyftes upp och i en spiral och såg den
ljusgröna björken mitt i granskogen försvinna under mig och jag rörde mig fortare och fortare i spiral upp i universum tills jag inte såg jorden längre.
Jag visste inte riktigt om jag tyckte det var otäckt eller inte men bestämde mig för att bara ta emot och inte värdera upplevelsen. Då återupprepades synen en gång till.
Jag kände mig lugn och avslappnad och efter en stund bestämde jag mig för att kliva upp och berättade genast för Mats vad jag upplevt. Han tog fram papper och penna och ritade upp spiralen för mig ( han har praktiserat reiki ett bra tag ). Denna spiral är symbolen för harmoni - det kände jag inte till... När jag senare pratade med Linnea sa hon att hon skickat detta till mig!!!
Denna upplevelse förutom att jag tidigare sett min och Mats aura gör att jag måste omvärdera det mesta i mitt liv...
Livet är spännande - det gäller bara att jag öppnar mig och vågar ta emot det jag får!
Tillbaka...
GRATTIS på födelsedagen storasyster Birgitta!!!! Hoppas ni får en underbar dag och kväll på Gotland! Skickar en liten digital blomma och tänker på dig!
Att påstå att jag är opåverkad av cellgiftbehandlingen vore felaktigt. Jag känner att jag är fullproppad av främmande ämnen och kroppen fungerar inte normalt. En "äckelsmak" i munnen finns nästan hela tiden och jag behöver äta något varannan timme för att magen ska hålla sig lugn. Vi ställer Mats armbandsur som "mat och sovklocka". Men jag upplever inte detta som ett stort besvär - det är mycket lätt att glömma bort när jag sysselsätter mig med något.
Jag tror att det är losec, meditation, reiki och min hela livssituation som är mig behjälplig. Ser jag till att lyssna på kroppen och ge den vad den behöver kan jag göra allt jag vill och orkar och det är mycket...
Natten har varit bra, jag sover mycket gott och idag är det redan dag 3 - i morgon är det den sista medicindagen... då har de fyra första kritiska dagarna gått. Därefter är det dag tio som är mest kritisk - då är jag som minst motståndskraftig. Efter den första behandlingen märkte jag att jag var tröttare, fick pluppar på tungan, sprickor i läppar och nagelband och kände mig som jag kan göra inför att en förkylning håller på att bryta ut. Detta släppte efter den 10 dagen... Så nu förbereder jag mig för en liknande process denna gång.
Nu återstår bara att Mats ska vakna, vi ska äta frukost i lugn och ro och lastning av matvaror. Vi vet att vi har allt med oss i bilen - problemet är bara att vi inte vet var det är. Denna resa måste vi ägna oss åt att hitta ett gemensamt system så att vi kan hitta de saker vi behöver när vi behöver det...
Resan mot Skåne har gått bra! Vi stannade hos Mats vänner utanför Motala första natten och igår fortsatte vi genom sommarsverige och kom
fram till mina föräldrar i Bjärnum i går kväll. Idag har vi besökt mormor Agda på ålderdomshemmet och hon var sig lik om än ännu äldre.
Hon var betydligt närmare min bild av en 100-åring än när jag såg henne senast i julas. Jag blir alltid glad och lugn av att få träffa mormor
- hon har alltid funnits och hon kommer att "saknas i mig" den dag hon inte finns mer...
Efter en siesta i en underbar bokskog åkte vi till min kusin Eva i Glimåkra. Vi har mycket gemensamt och hittade varandra när vi reste till Nicaragua
1998 - hon är väldigt viktig för mig eftersom hon ger mig mycket stöd och uppmuntran! Nöjd, glad och trött reste vi sedan tillbaka till mamma och pappa och blev
bjudna på en underbar middag!!
Mamma och pappa har haft en tuff vår och är trötta de också - men det är skönt att träffas och se med egna ögon hur de mår. Mats
tycker att det är kul att få träffa dem också - de kände ju nästan varandra utan att ha träffats...
Jag äter nu bara losec och känner hur tröttheten håller på att ta över - annars tycker jag att det har gått bra med även denna andra FEC-behandling. Nu har jag bara 5 st kvar!!!
Mycket av mitt hår har rasat men en del av det avrakade håret har börjat växa i fläckar på huvudet... Mitt könshår och håret under armarna är nästan helt försvunnet.
Annat hår - på benen t ex sitter som berget!
I morgon fyller mamma 76 år och vi stannar till lunch innan vi åker vidare mot Mats mamma Vera i Malmö och Österlen...
Frihetsbilen funkar som vi förväntat oss och allt är alltså väl!
Klockan är 02.32 Vi är tillbaka i Lövåsen efter att ha startat från Malmö kl 15.00.
Nu äter vi, läser mail och ska sova. Jag har massor att skriva och berätta!!!!
Återkommer när vi sovit...
Vi sov länge och jag steg upp före Mats och skannade in lite till dagboken.
Titta vilken fin broschfågel jag fick av min kusin Eva!!! Den sitter nu på min fiskarhatt!
Den blå färgen återkommer hela tiden...
"Trohetens och andlighetens färg - trohet, trofast, trolsk och tromb, skriver Eva.
Lite ur veckans mail:
"Hej Gunilla!
Krya på dig i din efterbehandling. Du är en modig kvinna!
Allt det bästa till dig, din Mats och dina flickor."
"Sent på fredag kväll vill jag bara förmedla min önskan om att ni får en riktigt trevlig resa till Skåne!!
Jag finns med er i frihetsbilen! (Känn er inte alltför fria....)", skriver syster Karin.
"Hej Gunilla!
Jag har tänkt mycket på dig. Saknar dig verkligen på jobbet, men du kommer ju tillbaka snart."
"Jaadu, det är nog riktigt att inte bli irriterad på att man
inte förstår allt utan bara acceptera att det är så. Anar
att mycket är på gång i ditt inre nu. Själv - det måste jag
ju tala om för dig! - har jag lyssnat på en indier som
talade om och lät oss prova på meditation, och jag har fått
mersmak! Har provat antroposofiska koncentrationsövningar i
så många år, utan att lyckas riktigt med det, så jag tror
mer på detta. "
Nu har jag kommit hem till Falun, handlat hem lite mat, besökt distriktsköterskan med mina irriterande ärr, träffat Åsa som hade skolavslutning idag och pratat med Elin som gick ut nian...
Jag är osövd så det kommer att bli en tidig kväll. Det är skönt att vara hemma och för mig själv ett tag. Jag behöver emellanåt komma hem i "mitt bo" och bara vara...
Dagarna i Skåne
Även denna FEC-behandling har gått bra. De fyra första dagarna är väldigt stressande för kroppen men jag tycker min kropp hjälper till bra och tycks acceptera att den utsätts för detta. Jag blir kokhet, svullen, virrigare, har svårt att koncentrera mig och tröttnar fort. Accepterar jag och omgivningen detta och om jag får möjlighet att äta och vila när kroppen säger ifrån så fungerar det bra - fast det är oerhört skönt när de första fyra dagarna är över. Magen klarade sig väldigt bra med hjälp av Losec- jag åt det i 6 dagar sedan var allt som vanligt igen.
Däremot har jag haft mycket problem med "porten"... Ärren vill inte läka, slangen spänner i halsen, jag har värk i nacken, långt ner i armen, i hela bröstet, jag har haft svårt att sova eftersom detta är min viktigaste sovsida och det har inte gått att ligga på den sidan någon längre tid utan irritation och värk. Jag har inte kunnat vrida på huvudet utan smärta. Först i förrgår var jag tillräckligt klar i huvudet för att inse detta. Igår kändes det mycket bättre men säkerhetsbältet skavde på två av ärren och skapade stor irritation. Under operationen sa de att tråden skulle försvinna men det har stuckit ut lösa ändar som fastnat i kläder och hela tiden rivit upp nya spårskorpor. Igår satte jag honungsplåster på för att skydda och bestämde mig för att söka råd hos distriktsköterskan när jag kom till Falun idag. Hon sa att kroppen försöker göra sig av med tråden och att jag ska dra och klippa av allt eftersom den kryper fram. Hon klippte av det som stack ut vid de tre ärren idag. Dessa besvär känns både onödiga och tråkiga. Tårtbits- och lymfkörtelärret var till betydligt mindre besvär...
Sedan igår betraktar jag mig som "vanlig" igen. Krafterna håller på att återkomma och jag är inte lika trött som tidigare. Operation 2 dagar före en
FEC-behandling tycker jag var osmart! Detta gjorde mig mer utslagen och eftersom det ännu inte är läkt ökar infektionsrisken.
Det var underbart att besöka våra föräldrar. Mats känner lika mycket ömhet för mina föräldrar som jag inför hans mamma. Alla tre tyckte att vi var hos dem för kort tid men vi har lovat att försöka resa ner lite oftare i framtiden.
Christian och Eva verkade uppskatta vårt besök lika mycket som vi. Att sitta i Evas trädgård, äta jordgubbar och prata viktigheter liksom att dricka Christians hembrygda fikonvin på muren ut mot havet och se solnedgången samtidigt som vi diskuterade livsfrågor kändes mycket bra!
Vi har sovit vid havet tre nätter och mellan Mats snarkningar har jag kunnat höra ett och annat vågskvalp mot stranden. Helt ostörda har vi i detta tätbefolkade område kunnat ställa husbilen nära havet och njuta av hav, fåglar och vyer. Mats har fiskat på sitt näbbgäddställe utanför Barsebäck, guidat mig i sin
barndoms Malmö, hundarna har sprungit fritt på den stora hundrastgården med Öresundsbron som panorama, jag har skrivit dagbok, reikat, samlat krafter och andats havsluft...
Vi besökte Kåseberga och hittade spår efter Mats pappa Leo som ofta höll till där. En handmålad skylt stod utanför rökeriet och i trappan upp i deras butik satt en målning som Leo gjorde så sent som 1990!! Jag åt sillburgare och det var en höjdare!!!! MacDonald släng er i väggen...
Vi lämnade Kåseberga fullastade med nyrökt makrill och inlagda sillar och njöt senare av detta och nypotatis hemma hos Mats mamma Vera. På en av höjderna ut mot havet (som Mats hade ett minne av att han varit vid någon gång) kunde Mats provflyga sitt nybyggda modellplan.
Mitt huvud är fullt av enastående bilder och upplevelser:
- Mats och Bubbas silhuett mot himlen på en av dessa "hang"/kullar ut mot havet
- att ligga nyvaken och kika ut genom husbilens fönster och se Landskrona, Köpenhamn, Ven och havet...
Barsebäckverken. Jag tittade hellre ut över havet...
- Öresundsbron - Vitemölla hamn - Simrishamn - bokskogarna som bildar tak över vägarna och vi körde genom tunnlar av grönska
- Mormor Agda som med glimten i ögat berättar om när de cyklade till Hässleholm för att köpa tyg
- mamma Gunnel som berättar om äventyren på Titicacasjön
- Vera och Mats som skrattande berättar om gemensamma upplevelser
- Christian som inreder sin atelje nära, nära havet
- Eva som skänkte oss ett riktigt grovbröd - så som det smakade när vi var små...
- äta fantastiskt god "falafel" inköpt i en av Malmös "falafel-kiosker"
...
Fortsättning Dagarna i Skåne Under nerresan körde Mats - jag undviker bilkörning under de första dagarna efter en behandling. Vi körde på mindre vägar med mindre trafik, rena autostrador ur Norrländska mått mätt. Vägar utan tjälskador, breda och i mycket gott skick. Vi lyssnade på talböcker: Herman Lindqvist och Piraten. På vägen upp turades vi om att köra. Vi ville hem snabbt och körde på de större vägarna. Hundarna är fantastiska, de ligger fastspända i säkerhetsbälten bak på vår dubbelvikta bädd och har bra utsikt genom varsitt sidofönster förutom rakt fram. Banji har en ovana att bli ivrig och börjar gnälla och jagar sedan upp både sig själv och oss till bristningsgränsen. Vi utarbetade nu en system med strypkoppel som drogs fram till oss och vi drog i det varje gång hon började gnälla. Det visade sig vara effektivt. Med jämna mellanrum stannade vi för rastning av både oss och hundarna.
Att bo två vuxna och två stora hundar i husbilen fungerar mycket bra. Vi har lärt oss att röra oss en i taget inne i bilen, det fina vädret har gjort att vi mestadels ätit utomhus. På nätterna sover hundarna i passagerarstolarna i framsätet. De vill gärna sova hos oss och får det också då det är kallare...
Som ni förstår har vi haft mycket bra dagar!
Jag vill särskilt tacka Mats och Tage Danielsson. Mats hittade Tage Danielssons "Sagor för vuxna" i pappas bokhylla och ville läsa en som godnattsaga för mig, sedan hittade han ytterligare en och så bara en saga till... Att få somna till dessa underbara berättelser av en fantastiskt författare upplästa av min underbara livskamrat var en mycket, mycket speciell upplevelse.
Ann Catrin mailar:
"Läste din dagbok och kände mig alldeles uppfylld av hur mycket liv du förmedlar genom berättandet om resan, behandlingen, sårproblemen. Sidan liksom vibrerar av liv. Vilken underbar brosch du hade fått! Levnadsglad liten blå fågel på fiskarhatten - bättre symbol kan man inte bära omkring på. "
Jag for hem till Falun under fredagen, tvättade och vattnade blommor. Något annat orkade jag inte...
Åsa kom hem och sov hos mig efter att ha varit på Lugnet och deras stora skolavslutningsfest. Vi åt frukost och hade en fin förmiddag ihop innan hennes pappa hämtade henne. Jag tog emot min nya dator (det krävdes mycket vilja för att bara öppna och kika i kartongerna), lämnade blodprov på Tiskens vårdcentral, packade inför Örebroresan och for till Birgit för att hjälpa henne med deras nya bredbandsuppkoppling.
Mats hade sedan morgonen varit hos sin vän, Lasse i Långshyttan, som fyllde 40 år och byggt på hans present - ett garage. Jag kom dit vid halv femtiden och tillbringade kvällen med hans vänner och släktingar, nygrillat lamm, oxfilé mm. Der är bekvämt att ha husbilen att gå och sova i. Vi snarkade ikapp med 5 galande tuppar...
Vi har nu en mellandag där ingenting är planerat. Jag har legat i skuggan på gräset här i Lövåsen och småpratat med Linnea. Mats klipper gräsmattan på flygfältet, solen strålar och livet känns bra!
I morgon läggs Mats in på Örebro sjukhus för sin ögonoperation och vi räknar med att han skrivs ut på onsdag. Jag och hundarna följer med i frihetsbilen.
Ann Catrin har skickat ett japanskt poem:
Jag har alltid vetat
att jag till sist skulle
välja denna väg, men igår
visste jag inte att det skulle ske idag
Det uttrycker just detta:
att leva i nuet, se möjligheterna, tillit till att det som sker - sker precis när det ska ske och att det inte är någon som helst tvekan att det är rätt när det sker...
Ibland vet jag i förväg att det ska ske och försöker påskynda det hela - och misslyckas naturligtvis. Ibland vet jag inte om att det överhuvud taget ska ske men känner igen det exakt när det sker - Det är detta jag vill!!
Lyssna till mitt inre - så vet jag om det är rätt och känns det rätt, är det rätt!
GRATTIS på födelsedagen storasyster Birgitta!!!! Hoppas ni får en underbar dag och kväll på Gotland! Skickar en liten digital blomma och tänker på dig!
