Jag var alldeles färdig efter en dag på sjukhuset - jag låg bredvid Åsa och tittade på TV men bara somnade så jag la mig tidigt. Mats och killarna hade kommit tillbaka till Lövåsen på kvällen. Idag reser Joel och Tobias vidare och Mats veckolånga samvaro med båda sina barn är över...

Efterdyningarna efter cellgiftbehandling 3 är nu över. Uppe i Sälen var jag oerhört trött och orkade inte vara särskilt aktiv. Magen var också konstig ända tills i lördags. Nu känner jag mig nästan som vanligt igen - skönt!!

Ur dagens mail:

"Äntligen är din bröstdagbok uppe igen och abstinensen är botad! :-) Den hör ju till de dagliga rutinerna nu för tiden; borsta tänderna, kolla Rapport och läsa dagboken... annars är det nå't som fattas."

Kusin Eva mailar ett citat av R. Niebuhr:

"Skänk mig jämnmod att foga mig i det jag inte rår över,
mod att ändra på det som står i min makt att ändra på
och vishet att skilja det ena från det andra"

Vardagen börjar för allt fler, det är bara jag som fortsätter leva i sjukskrivningens tecken. I natt drömde jag om jobbet och jag börjar sakna det! Tur att jag har så mycket annat roligt att sysselsätta mig med... Förutom målning och utflykter med frihetsbilen har jag en ansenlig hög med böcker som väntar på att bli lästa!

Idag tar jag mig en riktigt slö dag - Åsas operation tog även på mina krafter! Mats ringde när killarna hade åkt. Han skulle klippa gräset på flygbanan och tycka riktigt synd om sig själv...

Tillbaka...

Nu sover min Elin igen, Åsa har fått värkmedicin och somnat om. Jag har bytt batterier på vår nya trådlösa mus eftersom den börjat bete sig konstigt. Trots det fungerar den inte och jag har resolut tills vidare plockat fram min gamla mus...

Ytterligare en ljuvlig sommardag väntar, med skön klar morgonluft.

Kropp, själ och ande
Jag tycker att jag känner mig i väldigt bra balans. Mycket tack vare att jag dagligen både mediterar och reikar.

Meditationen tar hand om själen och ser till att jag mår psykiskt bra... I meditationen kommunicerar egot (den medvetna delen av själen - jag föredrar att kalla den för Gunilla) med den omedvetna delen av själen och anden.

Reiki är en slags healing och tar hand om kroppen och ser till att den kommer i balans. I reikin kommunicerar kroppen med anden.

Om Gunilla mår bra mår även kroppen bra och tvärt om.

Även om inte kroppen mår utmärkt mår den så mycket bättre och tar hand om sig själv/läker så mycket bättre om Gunilla bibehåller sin balans. Smärtor och obehag blir oerhört oviktiga om jag ser till att må psykiskt bra och "kopplar" bort det fysiska från det psykiska. Detta fungerar numera riktigt bra för mig - jag har kunnat koppla bort kroppen från mig själv dvs Gunilla! Tidigare har jag omedvetet låtit kroppen vara den som givit mig budskap om hur min kropp och själ mår. Ofta har den fått bära en mycket tung börda och jag är övertygad om att det är orsaken till både min struma och bröstcancer. Reikin har medvetandegjort mig om detta och befriat kroppen från ansvar över själen.

Min medvetna kontakt med anden är delvis en ny upplevelse, jag har haft denna kontakt tidigare under alla år jag har mediterat utan att veta om det. Denna kontakt är numera mycket påtaglig och stark och sker med ett inre språk och bilder (mer mönster och färger) som inte kan beskrivas med ord.
Anden är för mig en sammanslagning av allas själar, en samlad klokhet och vishet som vi alla har tillgång till om vi tillåter vår kropp och vårt ego att öppna sig för det. Det är egentligen oerhört enkelt och anden bidrar till tankekraft, healing och balans.

Jag har reikat för Åsas del också under operationen och därefter. Hon vet om det och accepterar att jag gör det. Jag är övertygad om att det delvis är därför allt gått så bra!

Förstår ni någonting alls?
Jag har svårt att formulera det jag vill berätta men detta var ett försök!

Jag mår alltså oerhört bra och har utvecklats till något för mig mycket bättre! Min omgivning märker det också. Så här beskriver Ann Catrin mötet med mig i förra veckan för Gävlegänget:

Tillbaka...

Åsa mår bättre idag och följde med till flygfältet.
Oj, oj, oj...
Jag klarade det!!!!!!!
Först övade Mats och jag med ett plan som vi drog upp med gummiband. Flygtiden är ganska kort och jag blev stressad men lyckades ändå förstå något av hur det fungerar. Sedan grillade vi korv och därefter hjälpte Magnus mig att flyga motorflygplanet och jag flög i åttor, gjorde en loop och kunde styra!!!!!!!!!!!!!!!!! Tillslut var jag alldeles darrig av upphetsning och kunde inte flyga mer men LYCKLIG är jag! Det var jättekul!

Tillbaka...

Allt är som det ska!     Jag gör det jag ska!

Åsa blir bättre och bättre. Hon pratar tydligare och har allt mindre värk. Hon fortsätter att ta smärtlindrande och kan nu äta vad som helst.

Jag fortsätter att ta dagarna som de kommer. Värmen gör nog sitt men jag är trött och sover mycket. Idag är det en vecka kvar till nästa cellgiftbehandling och jag känner mig som vanligt igen. Min kortkorta snagg sitter kvar än så länge.

Ikväll ska vi alla gå på bio och se Minority report.

Tillbaka...