|
|
Bröstdagbok
"Jag lever varje dag för att skapa mitt
liv,
inte för att upptäcka det!"
Gunilla Rohlin 2002 |
Förra
sidan
|
Grafik av
Irene
1 september
Fick en fin hösthälsning av
Annette, en "gammal" internetvän. Besök gärna hennes fina
hemsida och
Irenes grafiksida...
Det har blivit höst på en gång. Igår var luften
sval, klar och höstig! Mulet och regn största delen av dagen och
även ett riktigt oväder med stark blåst och nästan hagel...
Släktkalaset var trevligt - jag har inte träffat
pappas släkt så mycket under Luleååren och en del av dem såg jag
senast 1995. Att ha kontakt med min släkt ingår i helhetskänslan jag
eftersträvar - att känna tillhörighet...
Kvällen blev tidig, jag var trött och mätt - efter
allt gott vi fått.
Mats och Lasse kom till Göteborg vid 17-tiden och kl
22.30 pratade jag med dem utanför Örebro. Mats lovade maila när han
kommit till Lövåsen.
När jag gick upp och kissade i natt och hade lagt mig igen, kom jag
ihåg mailet och jag gick upp och slog på datorn. Mats mail var sänt
två minuter innan dess... han var framme!
Tillbaka
|
|
2 september
Mats kom till lunch och hade massor att berätta! Vädret var
soligt och höstigt och vi kunde sitta ute på min altan hela dagen
utan att det var för varmt...
Pappa, Mats, hundarna och jag
promenerade bort till Östanfors och tittade på den konstutställning
de årligen anordnar. Tage ställde ut några av sina fina
akvareller...
Åsa tränade innebandy, jag gjorde
spenat&skinkpaj som blev uppskattad, Mats köpte ett begagnat
modellplan, Laphroaig provsmakades och jag njöt av att få ha alla
här hemma en dag! På kvällen körde jag barnen till deras pappa. Nu
väntar en barnfri vecka!
Mamma och pappa använder dagen för
att resa tillbaka hem till Skåne. Jag ska följa med Mats till
Lövåsen för några dagar. Jag vill måla, ta långa skogspromenader och
bara vara. Det gäller att ta till vara de sista dagarna före nästa
behandling som är på fredag...
Tillbaka |
|
3 september
Gårdagen
blev lite annorlunda än vi tänkt...
Mats ska vara i Falun idag mitt på dagen så vi beslutade oss för
att åka tillbaka hit efter att ha gjort ärenden i Säter, Mats klippt
gräsmattan på flygfältet och vi stannat till i Lövåsen.
Vi provsmakade Laphroaig igen, barnen samlades här för att bli
upphämtade av sin pappa och vi åt god fisk till middag.
Jag hade en
jobbig dag... nära till ångest och var ledsen. Jag
återföll till gamla mönster och blir ledsen över att jag gör
det... Förklaringen är naturligtvis att jag kopplar av nu när Mats
är tillbaka och att det varit en anspänning att klara dessa veckor
ensam. Jag tycker egentligen att jag gjort det bra och att det inte
varit sååå jobbigt - men igår kom allt över mig! Vi pratade om
det och jag har fått sätta ord på det och det gör att det känns
bättre. Jag gjorde färdigt en bild också -
Förlåtelse...
Kloka Annika mailade:
"Blev litet
orolig när du skriver om att du "återfaller".
Vet du att jag tror att det är inte bara viktigt att vara lugn,
förlåtande och samlad, utan minst lika viktigt att få vara liten,
trött och ledsen ibland. Det kan ta mycket tid och kraft att vara
stark och känna att man gör rätt... men minst lika viktigt att få
vara svag och känna att man inte alltid behöver göra rätt. Tillåt
dig själv att bara vara ...ledsen också ibland... det är bra för
hela dig. Tror jag. Ta vara på Mats och din styrka tillsammans och
vila i honom. Utan att vara stark själv. Han håller runt dig. Kloka
självständiga duktiga kvinnor har så svårt att falla handlöst. Men
gör det. Han tar emot dig. Det tror jag."
Tack Annika - grät lite när jag
fick ditt mail... Det vet och tror jag också!!!
När jag skriver att jag återföll till gamla mönster menar jag inte
att jag numera aldrig är ledsen, liten och trött - för det är jag.
Skillnaden mot förr är att jag just försöker bara vara och inte låta
kroppen "trigga" mig (själen Gunilla) eller "Gunilla" "trigga"
kroppen, det var det som hände igår. Jag började må fysiskt dåligt
och förstod att det berodde på min mentala hälsa...
Mamma och pappa är tillbaka i
Bjärnum, resan hade gått bra. Mats och jag var trötta och tittade på
TV på kvällen. Jag somnade i soffan och sov länge i Mats famn
innan jag stapplade i säng.
Fick ett uppmuntrande mail med varma gosiga kramar från
arbetskamraten Åsa också:
"Du skrev att du hade en jobbig dag och var
ledsen, så jag ville bara skicka några rader att jag som vanligt
tänker och "hejjar" på dig."
Tack!
En uppmuntran kom från Maria i Vällingby:
"Ibland tror jag att du är den av oss som
mår bäst, totalt sett. Kanske är det dumt att säga så men du har ju
arbetat så mycket med dig själv och det har givit resultat.
Kändisarna kan slänga sig i väggen. Har jag någon idol, är det du."
Tack!
Fast idol vill jag inte vara - det är så kravfullt! Jag är ju
jag och är nöjd med det...
Nu har Mats åkt iväg för att träna sång - han ska börja uppträda
lite smått tillsammans med tre andra sångare och en musiker... Nästa
onsdag börjar jag i den kör han stannar kvar i (han slutar de två andra):
Badiba - en gospelkör.
I kväll ska vi på frigörande dans. Mats bestämde sig att vara med i denna
omgång! Roligt att göra detta tillsammans tycker jag!
Åsa och Elin klipper sig idag. Åsa kom just hem korthårig, vacker och
väldoftande...
Tillbaka |
|
4 september
Det var underbart att gå på den
frigörande dansen i går.... Vi dansar i Wallingården vid Stora Tuna
kyrka i Borlänge. Lokalen hade stora fönster och dörrar ut mot solen
och grönskan. Många av vårens deltagare fortsätter men även många nya
kom.
Jag dansar med lite sparlåga - orkar inte riktigt som jag vill men
harmonin är mycket tydlig. Nu är jag tillbaka i mitt harmoniska sköna
tillstånd igen. Härligt!!!! Mats var också nöjd...
Gävlegänget fortsätter att stötta mig.
Maria i Rönnäs mailar:
"Var svag, var stark, var trött, var ledsen, var glad, var liten,
var stor....var den du är!"
Maria i Vällingby:
"Nej - idol -
jag tycker bara att du har
klarat ett omänskligt antal prövningar på ett föredömligt sätt. Men
jag håller definitivt med tjejerna att man får vara svag, ledsen,
sketen, omöjlig på alla vis då och då också. För annars vore du själv
rent omänsklig, och det tänker jag inte gå med på."
Ann Catrin:
"Det gör ont i mig när jag läser om din vånda, ledsenhet,
trötthet och svaghet. Samtidigt så vore det konstigt, ja omänskligt om
du inte skulle "falla tillbaka". Det går upp och ner. Till och med
Jesus drabbades av tvivel; "Min Gud, min Gud - varför har du övergivit
mig". Men han kom sig igen han med, precis som du också gör. Nu har du
ju skaffat dig en massa redskap att använda när sorgattacken klingat
av. Du kommer snabbare tillbaka till tillit och att allt är som det
ska.
Det är klart att du blir rädd rätt vad det är. Det blir jag också och
säkert alla andra runt omkring dig. Plötsligt isar det till i hjärtat
och tilliten till den process du är inne i, spricker och öppnar ett
stort svart hål av rädsla inom en. Tänk om allt vi förlitar oss på
bara är hjärnspöken! Tänk om det inte går väl! Men så släpper det och
tilliten smyger fram och allt känns tryggt igen. Så där håller jag på
och som sagt säkert alla andra också. Det handlar ju om att vi bryr
oss om dig, vi vill ha dig här, vi vill att du ska bli frisk och
slippa allt jobbigt.
Jag tycker du är duktig och modig som är liten och svag!"
Jag fällde en del tårar när jag läste
deras mail. TACK för att ni finns och följer med mig hela
tiden!!! Jag älskar er! Tur att vi träffas snart!
Detta mail
kom idag:
"Jag följer din dagbok och jag är
tacksam för det du ger åt oss alla som läser.
Den nya utformningen - efter sommaren - på bröstdagboken tycker jag är
fantastiskt bra! Och på min tröga modemanslutna dator kommer jag väldigt snabbt
dit jag vill."
Det gläder mig att sidan är lättladdad och att den nya
layouten är uppskattad. Det är först nu som jag tagit mig tid att använda den
kunskap jag införskaffat
i mitt arbete de senaste åren.
I början av dagboksskrivandet la jag inte ner någon tid på
utseendet utan bara innehållet...
Jag vet inte ännu varför men denna dag har jag sorg i
hjärtat.
Det är en
harmonisk sorg om jag kan säga så... inget triggande eller ångestfullt utan bara
sorg...
Jag är ledsen och tillåter mig att vara det... kanske drog dansen igår igång
någon procedur eller så är det att fredagen och nästa behandling närmar sig...
det får vara som det är, eftersom jag vet att det är som det ska och att jag gör
vad jag ska!
Vi åkte till Lövåsen - jag plockade med mig målargrejor
och gick ut i trädgården. Det blev några skisser och haiku-dikter...
Herrgårdspark i sol
vakar över liv och död.
Jag kliar myggbett. |
Inte ens myggen
märker giftet i min kropp.
Sorgen tar min själ... |
Varken Mats eller jag kom till ro i Lövåsen utan vi åkte
tillbaka till Falun igen på eftermiddagen. Jag lagade blomkålsstuvning
och falukorv och vi hyrde en film: "Rat Race". För säkerhets skull
tittade vi på den tidigt och jag somnade inte...
Känslan av sorg avtrappades under dagen - jag tillät den men grubblade
inte så mycket över vad det rörde sig om...
Tillbaka |
|
5 september
Det
är populärt med topplistor bland hemsideägarna. Jag har anmält mig
till Tjejringens topplista - om du vill kan du rösta på min hemsida
där...
Idag ska jag äta lunch med några från jobbet och
framåt kvällen ska vi till flygfältet och flyga. Annars är allt OK. Passar på att njuta av
"normalläget", i morgon får jag FEC-behandling nr 5.
Jag åt god kantarellsoppa och träffade Maria, Åsa, Marianne,
Marianne, Annette och Malin på deras lunch. Kul att träffa dem och
att få
veta lite nyheter från jobbet. Jag hann även prata lite med Agneta och
Mats. Jag längtar lite tillbaka till jobbet, har varit sjukskriven i
nästan 6 månader... Det åskade och regnade rejält.
Passade på att göra några ärenden i Borlänge innan jag for till
Lövåsen där Mats hade varit flitig och hunnit röja i sin "lya". Vädret
blev bättre och vi beslutade oss för att försöka flyga. Jag flög Blue
Phoenix (ett segelflygplan) och motorflygplanet (med Magnus som
lärare...) Segelflygplanet klarar jag nästan själv nu - Mats hjälper
mig att släppa iväg det med gummirepet men resten klarar jag själv!!!!
Det är grillafton på torsdagarna och många var där och flög. Vi var
tillbaka i Falun först klockan 21.
Ewa mailar:
"Då var det dags igen.
Hoppas det går bra den här gången också. Sen är det "bara" 2 gånger
kvar va? Det låter som att jag får 3 behandlingar till. Nästa torsdag
är det dags för kur nr 6.
I förra veckan upplevde jag vad det vill säga att vara orkeslös. Jag
har inte upplevt det så hemskt som den här gången. Orkade inte ta
många steg förrän jag var alldeles slut. Sen plötsligt i måndags
började jag känna kraft igen och det var helt underbart.
Hoppas du har
vilat och känner dig redo. Du brukar (som det låter) må lite bättre än
vad jag gör alldeles efter. Jag har kräkts precis varenda gång. Men
man glömmer fort. Det är tack vare att man mår så pass bra i alla fall
en vecka under en behandling som man uthärdar."
Tack Ewa! Jag tänker på dig
nästa torsdag!!!
Jag har
också
fått mail från Karin:
"Hej Gunilla, så
fina bilder du gjort till din bröstcancer.
Jag har själv haft Bröstcancer för 8 år sen 1994. Då målade jag bilder
och visade och berättade för doktorn. De är på min
hemsida."
Tillbaka
|
|
6 september
Känner jag mig redo för att få
cellgiftbehandling nr 5? Både ja och nej...
Mer redo kan jag inte bli, jag har beslutat att det ska göras och
kroppen har accepterat det.
Däremot är själen lite motsträvigare - jag känner en protest inom mig
mot att frivilligt utsätta mig för att bli "sjuk" och svag. Jag
tvivlar fortfarande innerst inne på att detta är en bra metod - jag
har valt att fullfölja behandlingen delvis mot min innersta vilja så
att säga... därför kan jag aldrig känna mig helt redo!
Men det går an...
"Hur
mycket det än är ska du veta att jag tänker på dig OFTA och speciellt
idag - HEJA HEJA!!! Ta det lugnt och fortsätt att lyssna på kroppen -
du kan den bättre än någon annan. Nu är det inte långt kvar!!!"
mailar arbetskamraten Karin. TACK för det!
Behandlingen gick
galant...
Berit tog hand om mig och när jag nästan var klar kom en ny patient.
Det visade sig att det var Margaretha - hon kände igen mig (från fotot
i bröstdagboken) och det var JÄTTEKUL att träffa henne!!!! Vi har haft
kontakt via mail ett bra tag nu... Hon kommer att vara där samtidigt
med mig i fortsättning så vi får möjlighet att träffas mer!
På eftermiddagen följde
jag med Mats till flygfältet så att han fick klippa färdigt banan.
Vi planerar inte något särskilt för helgen - vi får se vad vi har lust
med och vad jag orkar.
Tillbaka |
|
7 september
Jag får använda
Karins fina bröstcancerbilder i min dagbok. Idag
har jag valt "En
prövning". Fast bröstcancern innebär många prövningar så jag "tripplade"
den...
Det verkar som om jag mår ganska
bra de första dygnen efter en behandling. Jag fick rekommendationen
att dra ner lite på Betapred eftersom det verkar vara dess
biverkningar som påverkar mig mest. Jag har inte märkt någon skillnad
ännu. Idag har "äckelsmaken" återkommit - den finns närvarande hela
tiden och får ingen mat att smaka som den ska. Jag drabbas av häftiga
svettningar och ibland en kort tid av illamående som genast går över
till allmän magoro. Jag försöker äta något med 1,5 timmes mellanrum
och upplever då att det blir mindre oroligt i magen. Vila är också
viktigt - tröttheten drabbar mig väldigt snabbt och utan förvarning.
Mats hade en "prövningarnas dag"
igår då det mesta gick honom emot - men han tog det med god ro och vi
hade en skön kväll. Hundarna fick märgben i förrgår och det verkar ha
gjort dem oroliga i magarna och det blir ett väldigt rastande (och
några olyckor inomhus...). Vi upptäckte också att vi hade missat att
det var denna helg som Falun har sin Veteranmarknad - vi hade planerat
att tömma Mats garage och delta. Nu var det för sent och vi hade för
lite ork...
Jag vill dela med mig av Eeva
Tilpis "En sång av kärlek" ur boken Sånger av kärlek. Tolkning av
Kerstin Lindqvist.
Denna dikt hörde Mats och jag för första gången på Gotland, den lästes
upp på finslandssvenska av en av körmedlemmarna. Jag vet inte vem som
grät mest - Mats eller jag...
|
En sång om
kärlek
Och en vacker
dag
kryper vi ihop hos varandra
ett lås knäpper till och vi kommer aldrig mera loss,
dina förslitna leder insnärjda i min gikt,
mitt magsår intill ditt hjärtfel
och min reumatism mot ditt ryggskott,
aldrig skola vi skiljas, ack nej.
Och kära, du
glömmer din andnöd, din arytmi
och infarkten du redan haft,
och jag glömmer min katarr, mina rastlösa ben
och det ständiga gnaget i vänster sida,
nu trotsa vi sorger och mödor och nöd.
Mina bröst, så
tomma och platta
håll om dem, kära
för en dag när du ser på dem hänger de långa,
älskar du mig då
tula tulan tulituli tej?
Herre, lär oss
acceptera de gamlas kärlek,
de ungas kärlek, de medelålders kärlek,
de fulas kärlek, de fetas kärlek, de fattigas kärlek,
de illa kläddas kärlek
och de ensammas kärlek.
Lär oss acceptera kärleken,
vi är så rädda för den.
Och du tar
mina bröst i dina händer,
mina uttänjda platta bröst
och berör med läpparna de skrynkliga vårtorna
och med starr i ögonen, i väntan på en vårdplats
famlar du blint efter mig,
känner dig för med händerna.
Känn på du bara:
under alla de här rynkorna finns jag,
den här förklädnaden tvingade livet på oss till slut,
du mitt smultron, min svala, min blomma så fin.
Och mina
knölar vilar i dina gropar,
dina rynkor i mina fåror
och intill dig i ditt lidande
ber jag tyst om din död.
Och ljus är vår kväll och vår morgon.
Eeva Kilpi
|
Du kan läsa fler av mina favoritdikter på min
diktsida! Jag
har lagt in en ny
månadsbild av
Sture Bäck också!
Mats har åkt för att träna inför deras
uppträdande nästa lördag. Jag valde att stanna hemma och bara strosa,
reika, vila och vara... och så lite datorfix också förstås...
Jag har "vårdat" de övriga sidorna på min
hemsida och fastnade på denna text som jag skrev 1994. Det är bra att
få lite distans till saker och ting ibland. Att vara strumasjuk var så
oerhört mycket värre än det jag är med om nu. I två månader låg jag
bara och önskade enbart att få dö... visserligen är sjukdomen
garanterat botbar men vad hjälpte det när det var som värst...
Jag förutsätter att
jag
även är botad från bröstcancern och då kan jag inte påstå att detta
är värre än struman! Så här skrev jag i oktober 1994:
Jag ville bara dö.
Men om jag låg riktigt stilla
och mörkt
i framstupa sidoläge
och hade väldig tur,
kunde det hända att det blev tyst
i en sekund eller två.
Hjärtats dunk
och blodets sus i öronen dämpades
så att jag kunde höra mina egna tankar
och nådde själen,
mitt eget jag.
Då grät jag för att jag bara ville dö
när jag hade Elin och Åsa,
dom vackraste, finaste, dyraste
och godaste
solstrålarna.
Sedan grep jag efter strålarna
och höll mig krampaktigt kvar
i det som inte fanns, men borde ha funnits
själen...
"håll bara ut"
"håll bara ut" |
|
Under denna period kunde jag inte sova, var inlagd en period på sjukhus
men inga sömntabletter hjälpte...
Ni kan läsa mer om min
strumatid på min
Strumasida.
|
Tillbaka |
|
Dagens
bild är "Oro gå hädan" av
Karin Sjödin
8
september
Så har det blivit söndag - dag tre efter FEC-behandling
fem...
Jag mår fortfarande OK, sover bra och har läget under kontroll.
Rättare sagt har jag lyckats släppa kontrollen - kroppen
sköter sitt utan att jag (själen Gunilla) blir orolig eller triggad.
Jag accepterar och lyssnar när jag behöver äta och vila. Jag reikar
och mediterar ordentligare än vanligt och försöker ägna mig åt
själsligt trevliga saker! Än så länge går det bra. Jag vet att jag har
problem med tålamodet men ska arbeta med det...
I kväll kommer flickorna
hitflyttandes från sin pappa. Eventuellt åker Mats och jag och tittar
på Flygtävlingar innan dess. Mats ska öva sina sångnummer inför
uppträdandet nästa lördag. Jag ska bara vara... här eller där eller
var det blir... Det visade sig
bli en sämre förmiddag än tidigare... Huruvida det beror på Betapred,
cellgifter eller något annat orkar jag inte bry mig om. Jag blev
upptriggad och ledsen och trött... Mats stöttar, är ömsint och
ruskigt
ärlig på samma gång - jag kan inte
ljuga för mig själv... Så är det! Tack för det Mats!!!
Vi åkte iväg och gjorde några ärenden
efter att Mats lagat rejäl brunch, kört diskmaskinen och hängt tvätten
(bara tanken på dessa saker fick mig att gå upp i varv...) Sedan körde
jag Banji och honom till Lövåsen. Jag och Bubba har nu några ensamma
timmar innan flickorna kommer och jag gör det jag tycker är roligast
just nu - arbetar med datorn och bröstdagboken...
Testar ett scriptboard som gör det möjligt för er besökare att skriva
en hälsning som visar sig direkt du tryckt på skicka-knappen! Testa
gärna!!!
Tillbaka |
|
9 september
Måndag... Flickorna ska till skolan och
jag ska lämna PK-prov och kolesterolprov på fastande mage...
Tror nu att jag har
scriptat mitt scriptboard
rätt. Jag provar den ett tag till.
Jag ligger på åttonde plats i
tjejringens topplista - Tack för det!
Jag har gått med i
Dagbok på nätet - en ring med
dagboksskrivande hemsideägare!
Söndagseftermiddagen startade med en
del av de "katastrofer" jag förväntat mig. Jag ska sluta med
negativa förväntningar -
"Jag lever varje dag för att skapa mitt
liv,
inte för att upptäcka det!"
Det mesta krånglade (Bubba åt upp Åsas smörgås som hon lagt på
vardagsrumsbordet - där den inte ska ligga, Åsas TV-antenn funkade
inte osv ...), jag var sur och trött MEN allt ordnade sig till
slut och kvällen slutade bra.
Det gick bra att lämna proven - jag börjar lära känna personalen uppe
på sjukhusets labb så jag har riktigt trevligt när jag är där. Nu har
jag tagit en skön, lugn promenad på Jungfruberget med Bubba och Anita
och så har vi hunnit prata viktigheter förstås... Reiki, vila och lite
datorjobb gäller för resten av dagen. Solen skiner och harmonin känns
närvarande! Just nu
ligger jag på sjunde plats i
tjejringens topplista - Det är
spännande att följa röstningen!
Fortsättning...
Tillbaka |
|
