Bröstcancer - efterbehandling med FEC, Gunilla Rohlin

Föregående sida

Isotopröntgen
I Amelias bröstbilaga uppmärksammade Mats och jag att spårmetoden med isotoper inte alls används på alla ställen i Sverige. Genom denna metod, som används i Falun, tar man bara bort de lymfkörtlar som behövs och man undviker problem som lymfödem. I mitt fall räckte det att ta 5 lymfkörtlar och jag har inte haft något som helst problem med armen efteråt! Efter vad jag förstått blir patienter inte upplysta om denna metod och ställs aldrig inför valet och blir på så sätt invalidiserade för resten av livet!!!
Det är en skandal!!!
Jag har lånat ut min Amelia till mamma så jag kan inte kontrollera de exakta uppgifterna men återkommer...

19 oktober - Dag 1
Ann Catrin mailade igår:
"Så skönt att giftkurerna är över men jag förstår känslan du lever i nu. Ett helvete man känner och bemästrar ger en sorts trygghet, märkligt nog. Du har efter de första omgångarna lärt dig hur din kropp reagerar, vad du ska göra för att må så bra som möjligt och klarat alltihop inklusive håravfallet fantastiskt bra. Dessutom har du lärt känna och fått tillit till den personal som jobbat med dig under tiden. Plötsligt är du ensam igen och står inför en helt ny situation fast det är ett led i behandlingen av samma sjukdom. Nya människor, ny behandling, nya förutsättningar - varje dag i en annan stad - som ställer nya krav på din privata situation, nya krav på dina otroliga döttrar. Tankar som "Hur ska jag orka?", kanske far omkring i huvudet.
När du upptäckte knölen - då var du helt ensam om skräcken och farhågorna. Du hade ingen aning om hur det skulle gå med dig själv, behandlingen, flickorna, Mats. Men nu har du genomfört en otrolig arbetsinsats och flickorna mår bra, Mats är kvar och er relation är ännu bättre och viktigare i ditt liv, massor av människor följer dig i sina tankar och Doris finns där! Du är bättre rustad inför spurten än du var när allting startade. Det kommer att gå bra.

Fantastiskt detta med Gudrun! Hoppas du får lägga ut bilden!"

Fantastiskt hur bra hon kan uttrycka det jag vill säga och känner, Mats och jag fällde en varsin tår när vi läste det! Tack!!

Jag somnade tidigt och har sovit mycket bra och vaknade med den välkända äckelsmaken i munnen, annars känns det OK.

Pratade med mamma och kusin Eva igår. Vi får låna Evas sons lägenhet i Osby + en bil när vi kommer ner till mormors begravning! Det är ju annars svårt att få plats med alla när vi samlas ...
Jättebra lösning!

Gudrun och Margaretha!

Det är ingen tillfällighet att Margaretha och jag har träffats.
Hon ligger alltid ett steg före mig och förbereder mig inför nästa steg i behandlingen...
Ju mer vi lär känna varandra desto fler anknytningspunkter hittar vi!

Nu har hon gett Gudrun ett ansikte! Här sitter Gudrun med Frans i knät!

Jag vill berätta om den kraft jag fick igår. Jag fylldes av samma kraft som jag fick vid den frigörande dansen innan operationen - Bubblan som jag berättat om...

Under behandlingen och eftermiddagen kom alla era tankar (både från er levande och Anden) till mig och fyllde mig med en styrka som nästan blåser iväg med mig! Mina händer brände nästan outhärdligt och gör det fortfarande...
Idag börjar jag räkna dagarna som frisk! Idag är dag 1 efter den sista cellgiftbehandlingen. Nu tar jag emot varje dag som den kommer, känner efter hur jag mår och redovisar här i dagboken. Dagarna blir som de ska vara men jag behöver inte efter det här begära av mig själv och min kropp att de ska ta hand om cellgifterna... Nu ska jag följa med i strömmen och hjälpa till att bygga upp min kropp igen!
Jag mår jättebra, mina händer bränner fortfarande av all kraft jag får utifrån och jag känner mig lycklig!!!
Tack alla för ert stöd- det är ovärderligt!!!!

I morse vaknade jag jättetidigt men hade sovit bra. Efter en stund vid datorn mediterade jag och somnade sedan om och sov till klockan 11! Mats och jag for till Lövåsen och uträttade en del ärenden.
Nu blir det Matslagad middag, promenad med Bubba och eventuellt lite fix i mitt sovrum (en ny bokhylla och nytt skrivbord ska dit...)

... som sagt - jag mår utmärkt - lättnaden och glädjen över att jag kommit så här långt har kommit ifatt mig!
Tillbaka

20 oktober - Dag 2
K. 7.20:
Idag är det Åsas 14-årsdag! Vi ska upp tidigt och gratta med sång, paket och bakelse... Jag passar på att skriva i dagboken innan jag väcker de andra.
Det är inomhusflyg på Lugnet idag och vi ska dit en stund på förmiddagen. Sedan hem och göra fish and chips innan vi ska till Långshyttan och framträda med Badiba.

Idag är dag 2 efter sista cellgiftbehandlingen!
Jag fortsätter att må ok! Betapred gör mig högröd i ansiktet, ger äckelsmaken i munnen, jag sväller i kroppen, kroppen blir oerhört stressad och svettningsanfall sköljer över mig med med jämna mellanrum. Nu har jag bara två dagar kvar med detta cortosonpreparat!!!! Losec likaså - fast det märker jag inga biverkningar av. Igår tog jag den sista tabletten Navoban, något annat medel mot illamående har jag inte behövt ta. Urinblåsan verkar må bättre denna gång - jag har ju fått medicin för att skydda den.
Nu kommer samma symptom som tidigare, bihålorna sväller (är visst min svagaste punkt) sedan blir ögon- och munslemhinnorna blir irriterade...

Jag fortsätter att ligga etta på Tjejringstoppen! Tack för det!!
IN betyder antalet besökare och röstare som kommit till Topplistan från min sida, UT är antalet som kommit från Tjejringssidan. Träffar är summan av IN och UT. Att jag har fått mer röster än träffar tror jag beror på att listan håller reda på url:en och de bredbandsuppkopplade kan ha röstat flera gånger...

Tillbaka

21 oktober - Dag 3

Gårdagen var intensiv men bra. Mats och jag åkte till Lugnet och Flugan-cup. Jag hade limmat ihop två enkla flygplan som drivs med propeller och gummiband och vi trimmade in dem och testflög. Ett av dem kunde hålla sig flygande i 28 sekunder...
Detta är en fantastisk värld med fantastiska maskiner. Det lättaste flygplanet vägde 1 gram! Här tävlade barn och gamla med både enkla och avancerade gummibandsflygplan. Emellanåt fyllde de eldrivna större planen inomhushallen.

Åsa blev uppvaktad och nöjd med sin dag! På eftermiddagen var hon och tittade på innebandy på Lugnet.

Badibauppträdandet i Långshyttans kyrka gick bra. Jag har varken hunnit eller orkat lära mig hela repertoaren men jag var ändå nöjd med min insats. Glada, trötta och nöjda for vi hem vid 19-tiden.

Idag är det inget uppbokat och tur är det... Jag/Vi behöver ha en lugn dag...
Vinterdäcken behöver sättas på, i morgon ska vi till Sjukhuset i Gävle och Gysinge och på onsdag tar flickorna och jag tåget till Skåne.

Dag 3 efter sista cellgiftsbehandlingen:
Jag mår fortfarande som väntat OK. Nu på morgonen tar jag de sista betapredtabletterna. Förra gången både minskade jag dosen och avslutade kuren lite tidigare, så även denna gång. Berit berättade att det nu förs en diskussion om det verkligen är nödvändigt att ge alla så höga cortisondoser - det är bra om det går att individanpassa detta i stället!

Ur ett mail från en ny besökare:
"Jag ville bara säga ...., ååå, vilken underbart fin hemsida du har gjort !
Nyss hemkommen från arbetet bakom kassan på liten närbutik satte jag mig och surfade omkring lite. Man blir omåttligt inuti-glad av dina funderingar och bilder, ja, allt."

Jag har fått fler röster och ligger kvar som etta!

Tillbaka

22 oktober - Dag 4

Gårdagen var ganska lugn... Mats var är trött, i samband med min behandling tar han mycket ansvar och anstränger sig mycket mer än jag. Jag är honom oerhört tacksam... jag står ut tack vare honom... Vi fick inte vinterdäcken påsatta men ordnade en del andra praktiska saker. På kvällen kom barnens farmor och åt middag och fikade för att gratta Åsa.
Jag har nu tagit mina sista Betapred och väntar på att äckelsmaken ska försvinna för alltid...

Idag ska vi till Gävle och få information om strålbehandlingen och när den ska ske. Jag har två tider, en med en sköterska kl. 11 och sedan hos röntgen kl. 13.15. Jag vill veta när dosan ska tas bort, när behandlingen ska börja, hur det går till rent praktiskt och vilka tider jag kommer att få.

Eftermiddag:

Dag 4 efter sista cellgiftsbehandlingen:
Äckelsmaken är borta! Magen har lugnat sig!! Nu infinner sig stadiet där näs- och munslemhinnor blir torra och irriterade. Naglar och hud torkar och flagnar. Det går över på någon dag.

Besöket i Gävle var bra!
Kl 11 fick jag träffa Birgitta, sköterska på strålningsavdelningen.
Hon svarade på frågor och berättade om det som väntar mig:

Jag fick en tatuering som markerar bröstbenet, fick provligga i en särskild ställning för huvud och händer (används vid strålningen) och skiktröntgades för att de skulle kunna planera min strålbehandling ordentligt.

Den 11 november kl. 13.00 ska jag träffa läkaren och simulera en strålningsomgång.
Samtidigt kommer jag att få ett strålningsschema för de 25 dagar jag ska strålas. Jag önskade en tid mellan kl 11 och 12 varje dag.
Varje behandling är inbokad med 15 minuter men själva strålningen tar bara några minuter.
Troligtvis startar strålningen den 12 november.
Jag kommer att strålas mot 2 områden, bröstet och lymfan.

De kommer att rita ett rutmönster, med tusch, på mig, för att kunna rikta strålningen rätt. Dessa markeringar kommer att sitta kvar hela behandlingstiden.
En cortisonsalva ska användas i förebyggande syfte. Irritation kan uppstå i huden, särskilt i slutet av behandlingen. Det finns även andra hjälpmedel om det skulle bli aktuellt.

Friska celler återbildas inom 6 timmar efter strålning.
Jag behöver inte oroa mig för att sköldkörteln ska utsättas för strålning... (Jag ville försäkra mig om att struman inte ska komma tillbaka)
Birgitta ordnade så att Gävleläkaren redan idag skrev en remiss till Falun för att min dosa ska tas bort innan strålningen börjar.

Vi åt lunch på stan mellan de olika tiderna. Kl. 13.30 var vi färdiga och åkte vi förbi Ikea för att skaffa några "pluppar" till min bokhylla och sedan drack vi kaffe hos Mats kompis Per-Arne som precis flyttat från Leksand till Sandviken.

Tillbaka

23 oktober - Dag 5
Vaknade efter en natt med stressdrömmar. Mormor, tåg, glömda kläder, gospelsång mm mm
Mitt på dagen reser flickorna och jag med tåg ner till Skåne.

Dag 5 efter sista cellgiftsbehandlingen:
När jag tittade mig i spegeln på morgonen var jag fortfarande högröd/brunbränd i ansiktet men svettanfallen har minskat i antal. Näsa, nagelband och mun svider. Ögonen är torra och har dåligt med tårvätska. Magen är lugn men jag är hela tiden hungrig, jag längtar efter rejäl mat. Hela kroppen är stressad och jag har svårt att gå ner i varv. Jag känner ändå att nertrappningen från stress mot trötthet har börjat. Totalt sett mår jag OK - det går an...

Jag återupptar skrivandet i Dagboken på söndag!
Tillbaka

Fortsättning