Igår var Ikea precis vad min kropp orkade. Jag fick hjälp att lyfta det tunga och var bara där en drygt en timme med en ordentlig paus i mitten. Den sista stunden visste jag inte om det var näsblod eller snuva som rann i näsan och det hela blev så tydligt för mig.
När jag väl satt i bilen, fick min kropp vila. Hjärnan var understimulerad och det var jättekul att köra bil - ingen själslig trötthet fanns.
Jag kunde koppla ifrån min kropp från min själ!
Fast jag blir trött i själen också emellanåt - mitt dåliga tålamod tär...

Idag är det PK-prov och om jag orkar ihopmontering av Ikeabokhyllor som gäller.
Ikväll ska jag på frigörande dans. Jag kommer att dansa i själen om min kropp inte orkar! Vilken gåva att jag träffade Linnea som initierade mig i reiki och frigörande dans - dansen och reikin är ovärderlig för mig! TACK Linnea!

Sidorna om Kropp och sjukvård är på gång...

Tillbaka

2 oktober

I helgen lyckades vi samla hela Gävlegänget på samma bild.
Mila, världens sötaste taxfröken, fick också vara med...

Mats är inte bättre. Han tog med sig Bubba och kom hit en stund igår. Idag ska han till läkaren efter 3 veckors förkylning... Mitt PK-prov visade att mina värden är lite för höga. Jag var trött hela dagen och låg mest i soffan.
Bubba stannade kvar när han for hem.

Frigörande dansen var som vanligt jättebra. Linnea spelar fantastisk musik. Jag åkte dit och dansade i själen fram till paus. Det går jättebra att ligga på golvet och i mina tankar dansa i taket eller var jag vill...

Nu är de första 4 dagarna med äckelsmak och mediciner över. Som tidigare angrips därefter mina bihålor. Efter denna behandling har jag sovit sämre, först i natt har jag kunnat sova hela natten. Idag ska jag ska lämna urinprov. Vi misstänker att cellgifterna irriterat urinblåsan - jag har fått springa på toaletten väldigt ofta.
Jag är fysiskt mycket trött men i bra psykisk balans efter helgen och dansen...

Aftonbladet skrev i går om Bröstcancer:

"I dag startar kampanjen Rosa Bandet - Pink Ribbon. Under hela oktober uppmärksammas bröstcancer i USA, en rad europeiska länder - och i Sverige. Rosa Bandet är en symbol för att uppmärksamma bröstcancer. Hillary Clinton och Cherie Blair bär bandet. Det tillkom 1991 i USA på initiativ av Evelyn H Lauder, grundare av och ordförande i Stiftelsen för Bröstcancerforskning. Pink Ribbon pågår även i Västeuropa och Sverige under hela oktober. Kosmetikaföretagen Clinique och Estée Lauder samlar in pengar till Bröstcancerfonden på postgiro 90 05 91-9."

Amelia har också tagit upp detta ämne. Jag erbjöd mig att visa upp min skalliga skalle men en annan kvinna hann före...

Det är bra att de bröstcancerdrabbade uppmärksammas, fast jag skickar även en tanke till de som drabbats av mindre "glamorösa" sjukdomar...

Ur ett mail:
"Jag är fortfarande lika fascinerad över din förmåga att beskriva känslor om både sorg och glädje. Och jag är väldigt avundsjuk över din Doris. Jag vill själv gärna tro på, att vi alla har en skyddsängel, men tyvärr har jag inte lärt känna min, eller snarare inte låtit denna ängel komma till tals. Men kanske ängeln är mitt eget undermedvetna, vem vet? Men den är lika tystlåten för det. Man måste kanske på något sätt öva sig på att ta emot. Jag får nog börja med vinet Doris. Men du skall veta att din dagbok har hjälpt mig på många sätt. Och det tackar jag för."

Mats har varit hos doktorn - han blev sjukskriven men det var inte något allvarligare som tur var.
Jag har fått mitt urin undersökt och det var inte riktigt bra - I morgon ska jag träffa läkaren Gunilla och då får jag veta vad det innebär...

Vädret är fantastiskt! Kalla nätter med frost och soliga klara höstdagar. Efter provtagningen stapplade Anita runt med mig och Bubba i Kålgårdsparken innan hon bjöd på lunch...

Allt är som det ska!

Ett "Dorismail":

3 oktober
Mitt scriptboard verkar krångla en del så jag lägger det i ett eget litet fönster i stället.

Gospelträningen igår var härlig. Mats stannade hemma men Anna och jag körde dit. Altstämman i gospeln är oftast en egen melodistämma och jätterolig att sjunga. Trots att många var sjuka så lät det härligt!!!!
Kören planerar en Gotlandsresa våren 2003 och en resa till USA under 2004.
 

Idag kl 11.00 ska jag träffa onkologläkaren Gunilla. Jag har en lång lista med frågor till henne.

Ur mail:
"Såg Doris i montern på systemet idag. Hon såg pigg och glad ut!"
 

Eftermiddag:

Titta vad som kom med posten! En glad ängel i ett kuvert från Ann Catrin!!!

Doris !? ...med tre hårstrån på huvudet!
Såå söööt! TACK!


Lyckades ta en närbild med min QuickCam.

Läkarbesöket gick bra! Läkaren Gunilla är väldigt lyhörd och tar sig tid att lyssna och berätta.

Hur ska dosan tas bort och vilka eventuella risker och biverkningar kan det förorsaka?
Hon bokar en tid så att dosan tas bort när jag har återhämtat mig från den sista cellgiftbehandlingen. Borttagning av dosan är en mycket enklare åtgärd än att sätta dit den. Hon känner inte till att det har uppstått problem en enda gång.
Jag kommer att äta Waran några veckor efter borttagandet sedan kan det tas bort!

Vad är det för fel på urinen?
Jag hade lite blod i urinen och det har troligtvis orsakats av cellgifterna. Nästa cellgiftsbehandling ska jag ta medicin för att skona urinblåsan.

Jag blir nersatt av cellgifterna - hur avgör jag när jag ska söka hjälp? (som det här med urinen - jag tänkte att det är klart njurarna får arbeta... det var Mats som tryckte på att jag skulle kolla upp det...)
Jag ska räkna med att bli ännu tröttare men inte några andra komplikationer.

Min knöl på knät ska ha en röntgenremiss...
-och det fick den

Jag får "vallningar" tror jag - ska jag besöka gynekolog?
Hon tyckte att jag skulle avvakta efterföljderna av den sista behandlingen innan jag uppsöker gynekolog. Det är många som går in i klimakteriet under behandlingen men det är också möjligt att kroppen återhämtar sig...

Jag har fått små blödningar på kinderna - ser ut som små röda blodkärl... Varför?
Förmodligen betapred och kortisonet. Jag kan minska ytterligare om jag vill...

Jag har fått ischias tror jag- hänger det ihop med behandlingen?
Det kan det göra. Det jag ska vara mest uppmärksam på i framtiden (förutom nya knölar i bröstet) är att om jag efter att ha varit återställd börjar bli trött eller få ont i muskler eller skelett. Största risken för återfall är bröst- och skelettcancer.
Väldigt många får ont i kroppen (både skelett och muskler) som en effekt av cellgifterna men detta bör gå över inom ett år.

Just nu känns inte en rekonstruktion av bröstet aktuell men jag funderar på det - mer än jag trodde innan operationen. När måste jag bestämma mig?
Denna diskussion blir aktuell vid första årskontrollen. Rekonstruktion görs först när jag är helt återställd.

Hur sker efterkontroller och när?
Jag kommer att kallas på kontroll en gång per år.

Vad kommer att hända när strålningen är gjord?
Första återbesöket sker några månader efter att strålningen är avslutad.

Sjukskrivningen utökades till sista februari 2003.

Fast vi inte hade bestämt det kom Mats och var med vid läkarbesöket. Han tycker att förkylningen börjar vända men for snart tillbaka hem för att ta det lugnt!
 

Så här ser det rosa bandet ut i naturlig storlek.
Jag har köpt Amelia och där fanns bandet och massor att läsa om peruker, bröstcancer mm mm

Tillbaka

4 oktober
Åsa lagade hemkunskapsmiddag igår och bjöd oss och sin pappa på spagetti, köttfärssås och äppelpaj med vaniljsås! Gott!! Inte dumma läxor de har nu för tiden!

Idag flyttar barnen till sin pappa och så fort Mats och jag är friska och färdiga börjar vi köra ner till Skåne med frihetsbilen. Vi tror att vi kan komma iväg i morgon eller på söndag. Mats mamma Vera fyller 80 år och mamma och pappa ska också få besök. Vi hoppas även hinna träffa Eva och Kristian. Senast söndag den 13 är vi tillbaka här igen!

Redan i förrgår blev jag lite konstig i magen. Inte så farligt, men magknip och lite olust emellanåt. Igår kväll satte magen igång ordentligt och under några timmar fick jag springa på toaletten för att tömma den. Antar att även magen är extra känslig efter cellgifterna och att den reagerar kraftigare än normalt.
Jag njuter av att jag har lärt mig att koppla kroppen från själen. Doris och jag slog oss till ro och lät kroppen sköta sitt utan att min fantasi drog iväg med mig. Tidigare har jag funderat ut hur jag ska må och vad som kommer att ske sedan och hade säkert ställt in Skåneresan och spytt och så vidare... när jag triggade upp mig på detta sätt så "uppfylldes" ofta  även mina farhågor!
Jag somnade gott och känner mig helt normal just nu!

Dagboken tar mycket av min tid - och tur är det. Det är lika bra att förbereda mig på att jag kommer att vara riktigt trött oktober månad ut...
Jag planerar att skriva en del kring Kay Pollaks bok: Att välja Glädjen.
Mina sidor om Kropp och sjukvård är en sammanfattning av hur det är att drabbas av bröstcancer, sjukvården, mediciner mm En blandning av mina dagboksanteckningar och nya kommentarer/reflektioner.
Detta kommer att sysselsätta mig ett bra tag framöver.

Jag tyckte det var spännande att vara med i Tjejringstoppen - själv är jag nöjd med min sida och vill gärna se vad andra tycker. Jag låg stolt på tredje plats innan listan nollställdes den 1 oktober. Under gårdagen följde jag listan noggrant och upptäckte att det var många som verkade taktikrösta. Har man modem kan man rösta varje gång man kopplas upp. Det må väl vara hänt men under dagen fick jag otroliga mängder röster - bara ettor och tior... En sida hade på 3 dagar fått 1000 poäng osv. Ringmoster engagerade sig och listan är sedan igår nollställd igen.

Om ni vill får ni gärna rösta nederst på sidan! 

Min nyfunna vän Margaretha har varit i Södra Dalarnas tidning. Där berättar om sin behandling och hur hon nu är återställd! De hade en artikel om henne för ett år sedan också. Då var hon mitt inne i sin behandling.

Källa: Södra Dalarnas tidning 30 september 2002
Vill ni läsa artikeln går ni till http://www.sodran.com/ klickar på Arkiv och skriver Cancer eller Margaretha som sökord.

Tillbaka 

5 oktober
Mats kände sig inte alls bra igår, så Skåneresan får vänta ett tag till. Han och Banji kom hit på eftermiddagen och vi hade en lugn kväll.
Jag mådde riktigt bra under eftermiddagen och kvällen!! Det kändes som länge sedan - upplevde inga irriterande effekter alls förrän jag lagt mig. Försökte pyssla om Mats lite - han behövde det för en gångs skull...
Magen blev lite orolig när jag lagt mig men efter att ha varit restriktiv hela dagen småsnaskade jag en del på kvällen - så det var inte så underligt...

Det verkar bli mulet och regn idag också. Det känns lite mysigt med höstmörkret!

Mormor fortsätter att vara sängliggande och de turas om att sitta hos henne. En natt var hon så dålig att min kusin Eva satt där hela natten. Hon blev bättre men sover mest.
 
Jag är lite orolig för mamma och pappa. De sitter väldigt mycket hos mormor - de har tid men det tar på deras krafter. De har kommit i en ålder när de nära vännerna blir sjuka och dör, det har blivit många begravningar och bekymmer det senaste året. Min cancer, min mosters död och mormor har heller inte underlättat för dem.
Jag önskar dem lite ro och ljusa tillfällen...

Ur ett mail från kusin Eva:
"Jag läste en liten skrift som vi har på jobbet om döendet. Där står det bl.a att en döende människa ligger ofta med slutna ögon och ser ut att slumra, men det verkar som han/hon ändå är medveten om vad som händer och sägs i rummet. Det verkar som den döende är upptagen med tankar och samtal med sig själv. I sitt inre gör man en sammanfattning, ett slags bokslut, över sitt liv.
Trots att man ligger i sina egna tankar, känns det tryggt att veta att någon man tycker om finns i närheten, man hör ljud av någon som rör sig och ljudet av välkända röster som talar med varandra.
Det är så vi tänker, därför vill vi vara hos mormor.
Vi som anhöriga kan föreställa oss att vi följer den döende till den farkost som ska föra henne ut på den sista resan. Vi vill försöka se till att den sista sträckan av vägen blir så lätt som möjligt att vandra, vi kan hjälpa till att komma ombord. Längre kan vi inte följa med. Men då behöver vi inte oroa oss för den fortsatta resan. I en båt finns alltid någon som håller rodret och som känner målet för färden. Vi står på stranden och ser båten åka iväg och jag är viss om att någon står på en annan strand och väntar på att båten ska komma.
Det är så här jag jag tror det är och jag tror att vi alla egentligen vill hjälpa mormor den sista biten, men vi har olika möjligheter och kraft, Nu har jag kraft till detta, en annan gång har jag ingen och då finns det nån annan som tar vid. Om inte Gunnel och Seved skulle vara hos mormor så mycket som dom är, så skulle dom säkert inte mått så bra. Det är alltid lättare att vara på plats."

Tack Eva för att du finns!! ... och så vackert beskrivet...
Sjung en sång för mormor från mig!

Kväll:
Nu har vi fixat husbilen. Mats har fixat det elfel vi haft länge och bilen är städad och klar för avfärd mot Skåne. Mats känner sig bättre och jag är också ganska pigg så vi tror att vi åker i morgon...

Mats moster Britta ringde idag. Vi har inte träffats men vi ska åka till henne när vi kommer ner. Hon berättade att hon läser min bröstdagbok och att hon tyckte om att läsa den eftersom jag skriver om saker som hon också funderar över!
Jag blir så glad!! Tack för telefonsamtalet!

Tillbaka

6 oktober






I morse, strax före klockan 7, dog min älskade mormor Agda... Min kusin Eva satt hos henne hela natten och var med när hon dog.
 

Oj, vad hon kommer att "fattas mig"!

Nu ska jag äta frukost och packa. Idag reser vi till Skåne. Jag återupptar dagboksskrivandet när jag är tillbaka.

Mina första sidor om Kropp och sjukvård är utlagda:

 

13 oktober

Vi kom hem till Falun igår kväll vid 9-tiden. Vi turades om att köra och körde utan några längre stopp längs vägen.

Skåneresan har varit mycket bra - men vi är trötta...

Först måste jag delge er den underbara konversation som förekom i mitt scriptboard ( du kommer åt det från länken Mitt scriptboard nederst och överst på sidan) medan jag var bortrest. Jag skrev dit några rader under resan jag också.
Här har jag vänt på ordningen så att det senaste står längst ner:

Gunilla: Onsdag! Nu reser vi till Malmö och Mats mamma Vera! Det var frost i natt - men värmen i frihetsbilen funkar bra!

AnnCatrin: Tack för hälsningen! Det är långsamt utan dagboken!!! Tur att du har scriptboard!!

maria: Jag håller med AC, jag saknar dagboken och dig. Tänker på er!!!!

margaretha: Tänker på er NOGA, ni kör väl försiktigt i frosten!!

Ingela: Jag saknar också dagboken, men hoppas att ni har det bra där ni är. Operationen av min port verkar ha gått bra, inga komplikationer ännu.

Agneta S: Dagboken har tydligen blivit "ett måste" för många av oss! Jag ser fram emot att få höra om resan! Mormor har det säkert bra nu!

AnnCatrin: Jag börjar känna mig engagerad i alla er andra också - borde vi inte ordna ett stort knytkalas till sommaren för alla Dagboksläsare, när alla era behandlingar är över?!?!?

Ewa: AnnCatrin! Vilken underbar idé med fest efter det här. Har en behandling kvar, sedan strålning. Du då??

Karin: Får man vara med fast man är frisk? Det skulle vara roligt att få ansikten på alla som engagerat sig i Gunillas liv!

AnnCatrin: Ja, jag är såvitt jag vet "frisk", så jag tänkte mig en Dagboksfest för alla.

Ingela: Ingen dum idé. På tisdag ska jag få min tredje behandling. Efter den sjunde är det dags för strålning. Den 6/4 tänker vi åka till teneriffa.

AgnetaR: Kalas, kalas! Då är jag så gärna med - både i förberedelser och i själva kalasandet!!

Agneta S: Jag anmäler mig härmed till kalaset.Jag har 3 FEC- behandlingar kvar. Fick min senaste i tisdags. Börjar bli "människa" igen. Ha det bra alla!!!!

Gunilla: Åter vid en dator- fredag kväll... Vad kul med Dagboksfest i sommar!!!!! Självklart ska vi ha det - friska som sjuka som cencerbehandlande och färdigbehandlade....

Gunilla: Har haft bra dagar i Malmö... underbart väder och underbar mamma har denne underbare Mats! Tillbaka i Falun på söndag! Ha det bra!

AnnCatrin: Ja, vi blev ju tvungna att börja prata med varandra när nu du var borta. Härligt att ni har det bra i södern!

Ingela: Låter som att ni haft det bra trots sorgen efter mormor. Skönt för er. Klart att vi andra också måste bekanta oss med varandra. Kul med fler vänner.

maria: Alla anledningar till fest och umgänge tilltalar mig.

Så nu har det bestämts att vi ska ha knytkalas för alla dagboksläsare i sommar!!!!!!!!!!!!!

---

Skåneresan
Mina föräldrar var trötta och något rastlösa. De har ägnat mycket tid åt omsorg om mormor och moster Ingegerd. Nu behövs det inte längre och de har massor av fri tid...

Våra dagar var ganska fullspäckade, jättekul men nu behöver vi nog vila några dagar...

Mats och jag for till Degerberga och hälsade på hans moster Britta. En underbar kvinna på 85 år som just bestämt sig för att sälja sin bil. Vi blev bjudna på lunch på Degerberga golfklubb. Hon läser min dagbok och det gör att hon redan känner mycket av mig och gjorde det lätt för mig att börja lära känna henne - Så nu har jag fått en ny moster!

Mats mamma i Malmö fyllde 80 år på fredagen och vi tillbringade några dagar med henne. Hundrastgården, Limhamn, Sibbarps camping, Lilla torget, Saluhallen, som numera bara var restauranger, var några av de platser Mats visade mig. På hundrastgården enades vi om att  borderterrier verkar vara en lagom stor och mycket trevlig hundras. Hunden på bilden föreställer Hulda, källa:http://home.bip.net/petersan/sagimus/hundar.htm.
Vi sov ute vid havet i husbilen.
Den sista natten hade vi (dvs Mats) upptäckt att bilen bara gick på tre cylindrar så då vågade vi inte köra så långt utan stannade på en parkering utanför några hyreshus på Ön. Havet låg direkt nedanför och vinden låg på ordentligt. Vi hade ganska kallt inomhus trots spritvärmare... På morgonen serverade Mats mig kaffe på sängen och hoppade fram och körde till hundrastgården. Där låg jag och drack kaffe och tittade ut på trafiken och Malmö utan att behöva gå ur sängen... Jag tror jag minns hur det känns att åka barnvagn...

Mats fixade bilen på några timmar och vi körde sedan förbi och hämtade Christian i Vitemölla innan vi for tillbaka till mina föräldrar. Skåne måste ha Sveriges tätaste vägnät. Vi kör gärna på småvägar (det finns hur många som helst att välja på) och körde denna gång via Vitaby. Vädret var ostadigt och regnigt och en vacker regnbåge uppenbarade sig över havet. När vi kom till Vitemölla såg vi att  regnbågen gick ner i deras hamn...
 

---

Lilla Agda

När Elin var liten gav hon mormor smeknamnet "Lilla Agda". Det blev på så sätt enklare att skilja på mormor Agda och mormor Gunnel. Vi tyckte att smeknamnet var så fint att vi alla började använda det.

Eva berättade att hon sjöng alla änglasånger hon kom på för mormor den sista natten. Mormor var vaken och lyssnade.
Hon verkade inte vilja dö utan kämpade emot in i det sista. Detta måste ha varit tungt för de som var hos henne.
En stund innan hon dog kunde Eva se att mormor försvann som om hennes själ lämnade henne. Efter det drog hon några andetag till innan kroppen slutade att fungera.

På tisdagen var det klockringning för mormor i Bjärnums kyrka. Klockringningen var viktigt för henne, hon lärde mig höra skillnad på om det var en man eller kvinna som dött. Den lilla klockan ringer först om det är en kvinna...
Eva, Carolina, mamma, pappa, Mats och jag åkte till kyrkan, tände ett varsitt ljus för mormor och satt i kyrkan under ringningen. Det kändes bra att vara där och jag tyckte att mormor var närvarande. Det kändes som om hon var med oss, lyssnade på ringningen och nu accepterade att hon var död... hon kom till ro!

Mormors begravning blir den 24 oktober. Kusin Eva, som också är begravningsentreprenör, undrade om jag ville se mormor och det ville jag naturligtvis!!
Innan vi började hemresan igår åkte vi till Glimåkra och Eva följde med oss för att få se mormor en sista gång.

Hon var så fin där hon låg i sin vita kista. Ansiktet var sig likt fastän hon hade en lite sträng min, munnen var väldigt bestämd. På sig hade hon en blå klänning med vita prickar - den använde hon ofta. Kragen var vit med blå prickar. Hennes händer var inte sig lika. I händerna höll hon en blombukett. Några av blommorna var ditlagda av Carolina och hennes Lasse.
Jag hade plockat med mig tre "bokblommor", rester av bokollonet som ligger under alla bokar. Mormor lärde oss att göra dekorationer av dessa, det blev kransar, ljusstaksringar mm. Nu la jag dessa tre "blommor", en från från mig och flickorna, en från Karin och en från Gigi och hennes familj i hennes kista. Jag kände på hennes mjuka hud och klappade henne på kinden från oss alla.

Där låg hennes kropp men hennes själ var borta. Det kändes skönt att se att också hennes kropp kommit till ro.

---

Tillbaka

14 oktober
Gårdagen var mycket lugn. Mats och jag behövde ta igen oss efter den intensiva veckan.
Elin och Åsa flyttade hit igen efter en vecka hos sin pappa.

På tisdag är det frigörande dans och körträning på onsdag kväll. KarinK, Karin, AgnetaR och Maarit från jobbet kommer hit och fikar på torsdag - det ska bli kul!

Jag mår fysiskt mycket bra, bättre än någonsin. Jag funderar om det är för att jag vant mig vid ett lugnare tempo, att kroppen vant sig vid "giftet" eller något annat...
Igår och en dag i Malmö kände jag mig extra svag men då hade jag hållit ett ganska högt tempo dessförinnan.

Hur som helst så känns det skönt, nästa behandling - den SISTA - är på fredag!

Reiki
Jag är övertygad om att Reikin gör att jag mår bra under cellgiftbehandlingen. Jag reikar minst en timme om dagen. Reiki utgår från tanken att vi alla har möjlighet att "hela" oss själva. När jag blev initierad (som det heter när någon visar hur du ska reika) visste jag ingenting om reiki. Linnea initierade mig och visade hur jag skulle hålla mina händer på min kropp. Jag började med reiki eftersom jag vill göra allt jag kan för att underlätta för min kropp under behandlingarna och undvika att få cancer eller andra sjukdomar i framtiden. Linnea gav mig initieringen som en present!

När mina handflator började bränna visste jag inte att detta är vanligt vid reiki. När jag fick en synupplevelse av en spiralrörelse visste jag inte att Linnea "avståndshelat" mig med detta. Mina egna erfarenheter gör att jag är övertygad om vår förmåga att läka oss själva. Linnea har både "helat" och "avståndshelat" mig. Effekten av detta har varit tydlig.

Jag tror för den skull inte att jag ska avstå från vanlig medicinering och läkarvård. Detta är ett komplement.

Hur jag gör:
Jag lyssnar på lugn musik (det finns speciell reikimusik med inspelade sexminuters musikstycken) och håller mina händer över olika punkter på kroppen i ungefär sex minuter. Under reikin bränner det ofta i mina handflator. Jag får också många färgupplevelser. Vissa gånger bränner det inte alls i händerna och många gånger har jag inga synupplevelser. Vid ett fåtal tillfällen har jag fått mycket tydliga och verkliga synupplevelser. Bl a har dessa fått mig att fundera på reinkarnation.
Efteråt känner jag mig alltid mycket lugn och avslappnad.

Jag har i efterhand läst en del om reiki men är glad över att jag provade mig fram själv. Det kändes bra från alla första början.

Reiki är kroppens återhämtningsprocess, meditationen är själens...