Här kommer årets Jul- och nyårskort från mig!
 

1 december - Dag 44
Igår hade jag en riktigt tyckasyndommigsjälvdag och det behövde jag... På eftermiddagen  tog jag ett skönt bad med stearinljus och vin och struntade i att min märkning kunde lösas upp. Mats lagade som vanligt god mat, masserade mina värkande axlar och passade upp mig.
Benet och humöret förbättrades betydligt under gårdagen. Min syster Birgitta ringde och gav mig bra tips - det är kanske ischias jag har...

Maria från Rönnäs mailar:
"Gunilla, det finns ingen "gamla Gunilla" det finns bara Gunilla. Hela du är Gunilla och i mina ögon och tankar är du bara du. Allt som du går igenom, trots förtvivlan och bakslag, så är du DU. Det är den Gunilla som jag älskar. Det som du upplever, tänker och går igenom lär mig saker om livet och om mig själv. Du kan inte ana hur tacksam jag är för att vara en del av det du går igenom och hur det hjälper mig att komma vidare i mitt eget liv. Det kanske känns orättvist ibland och jag önskar att jag kunde bära en del av dina "tunga delar" för att underlätta för dig men det fungerar inte alltid som man önskar. All energi som du kan få från mig står öppen till ditt förfogande, för att du ska kunna vara Gunilla, min Gunilla, allas vår Gunilla. Jag älskar dig."
Tack Maria! Jag älskar dig också!!!

Det är ju så att jag vill leva i nuet och då måste jag se till att vara den Gunilla jag vill vara just nu - inte ta tillbaka den gamla Gunilla. Mats påminde mig igår om alla de saker som jag vill lämna bakom mig - min dåliga mage, min ångest mm mm Henne vill jag inte ha tillbaka.
Jag vill vara frisk, hel, kärleksfull, förlåtande och glad.
Jag är frisk, hel, kärleksfull, förlåtande och glad!

Igår ville jag tycka synd om mig själv. Det var inte särskilt roligt, ganska ynkligt och tråkigt.
Hädanefter ska nuet gälla och min bästa stund är NU!

I eftermiddag kommer flickorna hem. Här är inte minsta adventsfint. De ska få "pynta" lite. Jag har köpt en enriskrans till dörren. Jag fick pepparkaksdeg av mamma så doft av nybakta pepparkakor kan här också bli...

Min bästa stund är NU...

Ur ett mail:
"Jag läste i din dagbok nyss och du skriver att du längtar efter att få känna dig kvinnlig och frisk. Jag förstår dig så väl. Skönt att höra att ögonfransarna växer ut. Jag var lite orolig för det. Jag ska inte komma med flåshurtiga kommentarer för jag förstår så väl att du misströstar. Inte nog med cancerbehandlingen utan du fick värk i ben och höft. Men tänk på att du är på rätt väg. Du är på väg ur sjukdomen. Du börjar kunna se slutet på sjukdomen och det är därför du längtar ännu mer efter att få vara frisk. Så håll ut."

Tillbaka

2 december - Dag 45
På eftermiddagen kom Elin och Åsa med nybakta lussekatter. De plockade fram adventsstakar, strök en julduk och vips - adventsstämningen infann sig... Anna kom hit en stund och vi arbetade med Badibas musik-CD som ska vara klar till nästa helg.

Mitt ben är riktigt bra nu. Den fruktansvärda smärtan har försvunnit och jag haltar bara lite...

Idag servas strålningsmaskinerna i Gävle så vi har permission! Jag passar på att vila benet ytterligare en dag och uträttar lite telefonsamtal mm som hamnat på efterkälken. Bilen började låta illa i fredags - det skallrar under magen.... Mats ska ta sig en titt idag.

Dag 45 efter sista cellgiftsbehandlingen:
Idag kom ett brev om resultatet av magnetröntgen av min knöl på knäet. En helt ofarlig vätskefylld cysta!!!!
Jag har lämnat PK-prov igen. Enligt läkaren behöver jag inte äta waran längre än till den 12 december...

Tillbaka

3 december - Dag 46
Utan att jag visste om det var gårdagens PK-prov mitt sista. Min läkare ringde på eftermiddagen och gav mig min sista Waranordination!!!

Ur mitt scriptboard:

AnnCatrin:
"Aldrig har man väl blivit så glad över en vätskefylld cysta någon gång tidigare!!!! Äntligen nåt som gick rätt! "

Maria:
"Hurra för små vätskefyllda cystor!!!!!"

Annika mailar:
"Man klarar inte att alltid vara så himmelens förnuftig och duktig och förstående och välplanerad o välmöblerad o allt. Vill inte heller förresten. Jag tycker man ska få falla ihop ibland och inte orka alls. Så om du är trött o less Gunilla o tycker att allt är åt helsike o att du bara vill kräkas och ramla ihop o gråta och skrika så gör det!!! Bit nån i benen, morra och lev om! Det har du rätt till!"

Visst är det skönt att cystan var ofarlig fastän jag aldrig var inte särskilt orolig. Jag har kommit ur min senaste jagtyckersyndommigsjälv-period. Livet känns lite ljusare allt eftersom värken i benet släpper...
Jag pratade med både mamma och pappa igår. Mamma har fått bra tilldelning av hjälp från kommunen och det känns skönt. Pappa ska eventuellt få en Pacemaker inopererad. Han får besked inom de närmaste dagarna. Hans vistelse i Lund kan alltså förlängas.

Igår fixade vi ett nätverk här hemma. Vi kan nu sitta uppkopplade mot Internet på fyra datorer samtidigt. Åsa har valt att inte ha en egen dator, så än så länge nöjer vi oss med tre datorer i nätverket.
Mats är nästan färdig med Badibas musik-CD. Vi har gjort omslag och etikett till Cd-skivan så nu börjar den se riktigt tjusig ut... Badiba Gospel, Volym 1!

Som "pricken över i" bet jag sönder en tand igår kväll. Den gick av och sitter nu bara fast lite grann. Turligt nog gör det inte ont men jag måste jaga tandläkaren idag och försöka ordna en tid... (kan bara tugga på ena sidan...) Det känns som om hela jag håller på att rasa sönder, garantitiden har gått ut och nu är det dags för reservdelar ;-)

Jag åker sjukbuss till Gävle idag. Ewa är med bussen dit, så tiden går nog fort. Jag blir hämtad av en taxi här hemma kl 8.25. Bussen går kl 8.45 från Falu lasarett. Vi är framme i Gävle ungefär kl 10 och jag strålas kl 10.45. Från Gävle går bussen kl 15.00 och jag är tillbaka i Falun kl 16.40. Det är tur att Ewa finns och har ett rum på patienthotellet. Jag tänker låna hennes säng en stund idag!

När jag kommer hem ska vi på utvecklingssamtal med Elin. Hennes första gymnasietermin är snart slut.
Det blir alltså en lång idag...

Tillbaka

4 december - Dag 47
Gårdagen gick mycket bra. Jag sov på Ewas säng medan hon strålades, vi gick till SOS-kiosken och åt en korv till lunch och fikade i patienthotellets dagrum innan bussen gick hem.

Dag 47 efter sista cellgiftbehandlingen och 12 strålningar gjorda.
Igår syntes lite rött vid halsen där jag strålas, i armhålan ser jag brun ut. Det kliar på själva ärret...
Jag smörjer med kortisonsalva 2 gånger i veckan, de andra dagarna med vanlig hudsalva.

Idag ska Anita köra mig, hon har en son som bor i en studentlägenhet i Gävle. Vi ska lämna en matta till honom och äta lunch tillsammans innan vi åker tillbaka.

Britt-Marie har skickat denna fina text:
 

I texten finns mycket att reflektera över...
Både Britt-Marie och jag fastnade först för raderna:

Mottag sorglöst vad åldern bär med sig, uppge utan bitterhet ungdomens attribut. Utveckla din själsstyrka, så den kan bli ditt värn vid en plötslig olycka. Men plågas inte av fantasifoster. Mycken ängslan föds ur ensamhet och leda. Behåll en sund disciplin men var mild mot dig själv.

Några ord om min julkortsängel...

Jag har förstått att många tror att det är en manlig ängel.

Jag ville göra en "könlös", cellgiftbehandlad, plattbröstad, stubbad, lite vingbruten kvinnlig ängel som visar en inre frid. Hon gör segertecknet och låter cancerduvan landa på sin ena axel...
Hon står stadigt med båda fötterna på jorden och ser fram emot ett friskt liv!



 

Tillbaka

5 december - Dag 48
Gävleresan gick bra. Jag var tillbaka i Falun vid 14-tiden. Åsa skulle till tandläkaren och få sin tandställning, mat skulle handlas mm. På kvällen tränade vi med Badiba-kören inför söndagens två uppträdanden, då vi ska sjunga på Stjärnsunds Julmarknad och senare i Dala Husby kyrka.

Pappa behöver inte en pacemaker utan flyttas till Hässleholms sjukhus idag! Det blir nu mycket lättare för mamma att hälsa på!

Idag åker jag sjukbussen tur och retur. Jag ska äta lunch med min vikarie, Malin. Hon bor i Gävle och pendlar till Borlänge under min sjukskrivning. Två dagar i veckan arbetar hon från vårt Gävlekontor.

Idag är det nog dags för lite extra kramar. Det är mörkt ute, alla är trötta och lite slitna. Denna kram skickade Maria från Rönnäs igår. Tack Maria - jag vidarebefordrar den...
 

Dag 48 efter sista cellgiftbehandlingen och 14 strålningar gjorda.
Jag har glömt att berätta att jag numera använder en droppe hårschampo till håret när jag duschar!!!!
Jag smörjer med kortisonsalvan varje dag nu. Det röda vid halsen lugnar sig mellan varje strålning. Idag var det halvtid för mig och jag kontrollröntgades som en säkerhetsåtgärd.

En av strålningsmaskinerna gick sönder idag. Reservdelar finns bara i USA och anländer i morgon. Turligt nog var det inte "min" maskin så mitt schema påverkas inte. Vår maskin stod stilla i en timme igår, men det lyckades de åtgärda utan reservdelar.

Jag åt lunch i Hemlingby med Malin och vi tog en liten promenad så att vi fick lite frisk luft. Det är kul att lära känna henne och prata om våra erfarenheter om mitt jobb... Hon vikarierar för den halvtid jag arbetar som redaktör och informatör via Intranätet.
När jag kom tillbaka till sjukhuset sökte jag Ewa men hon var ute på vift... Av en händelse fick jag veta att det finns ett särskilt dagrum för oss sjuktransportpatienter. Där satt de alla och hade tillgång till micro, kaffebryggare, Tv , soffor mm
Detta rum hade jag ingen aning om!

Tillbaka

6 december - Dag 49
AnnCatrin läste Aftonbladet igår att det är möjligt att få fri tandvård pga t ex strålning och cancer. Jag ska kolla upp det med tandläkaren idag!

Igår var jag sååå trött...
...nu har det äntligen blivit fredag och jag får ett par dagars sovmorgon!!
Jag tar sjukbussen till Gävle men ska försöka hinna med 11-bussen hem. Jag har en akut tandläkartid i eftermiddag (usch och tvi - inte kul...).
Elin ska åka till Stockholm och träffa Luleåkompisar i helgen och på söndag flyttar Åsa till sin pappa igen.

Ur ett mail från en arbetskamrat:
"Jag och mamma pratade om skratt häromdagen. Den person som ploppade upp i mitt huvud då var du. Lustigt. Jag tror inte att jag känner någon annan som har ett sånt smittande skratt. Det ska bli jättekul att få hit dig och ditt skratt igen."

Annika har skickat en ängel från Ö-vik! Tack!!!

Fredag eftermiddag:
Det känns härligt att vi har en hel helg framför oss.
Extra skönt är att tandläkarbesöket är gjort... Tanden har brakat och det måste sättas in en ny krona. Nu fick jag den provisoriskt lagad och ska tillbaka i mars och få det ordentligt gjort!

Pratade nyss med pappa som är trött och mår illa - alltså är han på bättringsvägen...

Tillbaka

7 december - Dag 50
När jag städade bland mina bilder i min dator fastnade jag för denna bild. Den togs hösten 2001 när flickorna och jag åkte tåg till Luleå.
Så såg jag alltså ut med hår. Då trodde jag att de svåra åren var över, struma, skilsmässa och utbildning...
Framtiden såg ljus och hoppfull ut...

Dag 50 efter sista cellgiftbehandlingen och 15 strålningar gjorda.
Nu återstår 12 dagars strålning. Jag är ganska röd vid halsen och armhålan. I natt hade jag lite besvär av armhålan. Huden känns lite grövre och är rejält brun på vissa ställen. Men besvären är mycket små!!!!! Jag smörjer och smörjer...
Tandläkaren berättade att man kan få gratis tandvård om man har cancer i huvudregionen eller får strålbehandling mot huvudet.

Badibas CD-skiva är nu färdig och ska börja säljas på Stjärnsunds julmarknad på söndag. Det har varit mycket arbete, hela mitt vardagsrum har varit verkstad ett tag. Mats och Åsa satt uppe halva natten och fixade CD-fodralen. Förtjänsten av skivan ska läggas på en USA-resa 2004 och en tia per CD går till Världens barn...

Idag ska vi till Klasse och Gerd på Brunch. Det var evigheter sedan vi sågs, så det ska bli jättekul.

Bilens avgasrör låter...

Det verkar som om det är hål... vi ska titta efter

men ...

usch det låter dyrt...

Lördag kväll:
Denna bild tog jag alldeles nyss.
Jag är mätt och nöjd efter en härlig brunch.

Åsa och Loridana ska hyra en videofilm ikväll. Mats och jag ska se finalen av Fame Factory...

Jag mår bra!!!!!!!!!!!!!!!
Framtiden ser ljus och hoppfull ut...

Jag följer dagligen Anette och Annis dagböcker om deras cancerbehandlingar...

Agneta S vill köpa ett ex av vår CD, så nu är första exemplaret sålt!

Tillbaka

8 december - Dag 51 - Andra advent

Ur några mail:

"Såg ditt kort ligga på bordet och blev nyfiken, så nu brukar jag följa din dagbok på nätet. Det är ju väldigt bra för oss som jobbar i närheten av er som blivit drabbad att få ta del av era tankar och se hur ni blir bemött i sjukvården."
 

"Tack för julkortet. Jag tycker att det är "på pricken". Jag förstod faktiskt(!) att det är Du, som finns på bilden."
 

"Inatt kunde jag inte sova och låg då och tänkte på dig.
Du börjar se slutet av behandlingen. Ditt hår börjar växa ut. Jag blir så glad för din skull och förstår vilken lycka det måste vara. Det kan nog dröja innan du känner lycka och lättnad för att det är över. Det tar ett tag för sinnet att hänga med och förstå. Men jag känner lycka, dels för din skull naturligtvis, dels för att jag själv en dag är där. När jag läser om hur långt du har kommit så vet jag att jag också en dag kan skriva sånt. Att det bara är x antal behandlingar kvar. Tänk att kunna räkna ner. Att håret börjar växa ut. Jag har ju inte ens tappat håret än."  

Mats är på väg till julmarknaden. Jag har lärt mig att det räcker med en aktivitet om dagen och sparar mig till uppträdandet i Husby Kyrka i kväll. Åsa flyttar till sin pappa i eftermiddag och Elin kommer hem från Stockholm ikväll.

Jag håller nu på att komma ur den dystra period jag befunnit mig i ett tag. Livet ser ljusare ut och jag längtar till julen!
Att det kommer dröja innan jag återfått krafterna har också börjat smälta in...

Allt är som det ska
och jag gör det jag ska...

9 december - Dag 52
Vår Internetuppkoppling slutade att fungera igår eftermiddag - oj så isolerad jag kände mig...


Jag drabbas av diverse oönskade känslor och tankar. I förra veckan var det "henne ska man tycka synd om - känslan"... Jag vill inte bli tyckt synd om - och måste börja med att inte själv tycka jag synd om mig själv...
Många av känslorna är svåra att tala om och upptäcka, jag skulle gärna stoppa undan dem i någon vrå - men jag vet att det är viktigt att erkänna alla tankar och känslor för att kunna gå vidare. Så jag försöker ta tag i dem en i taget...

Just nu funderar jag mycket på min känsla av okvinnlighet. Inte i min vildaste fantasi har jag kunnat föreställa mig att dessa kvinnoattribut är så viktiga för mig - jag måste ha haft en mycket god självkänsla tidigare...

Jag har funderat ett tag, diskuterat med Mats och beslutat mig för att berätta även om dessa känslor...

Kvinnlig och okvinnlig
Huvudhåret - att vara skallig är vackert på skönheter och om det är självvalt... Just nu skulle jag gärna ta emot det mest kvinnliga - långt svallande, ljust och tjockt hår!
Könshår - att plötsligt vara helt hårlös har varit förvirrande och opraktiskt. Skavsår av trosorna har varit en nackdel. Nu börjar det växa ut igen, det har kommit små korta strån...
Brösten - mitt opererade bröst ser så ledset ut, ärret böjer sig surmulet över bröstvårtan som har flyttats upp till ovansidan av bröstet. När dosan var inopererad över det "friska" bröstet kändes även det stympat...
Sexlust - min lust till sex har minskat allt eftersom jag mått sämre och känt mig allt okvinnligare.
Tänder - att delvis vara tandlös är det senaste tillskottet i min lista över okvinnlighet.

Mitt självförtroende och min kvinnlighet har fått sig en "törn". Jag vet att det kommer att ordna sig men jag blir så trött på att vänta. Jag vill vara återställd NU!
Tålamod Gunilla, tålamod...

10 december - Dag 53
Denna berättelse fick jag av en vän igår:
"En man såg i en dröm hur han gick på en strand, och efter honom blev fotspår. Men där var två par fotspår bredvid varandra - det ena parets var Guds.
Nu var mannen i slutet av sitt liv, och kunde se att vissa sträckor - vissa perioder i hans liv - fanns bara ett par fotspår. Det visade sig att just dessa perioder var de som varit verkligt svåra.
Mannen sa klagande till Gud:
- Hur kommer det sig att du inte fanns vid min sida, när jag som bäst behövde dig?
Gud svarade:
- Det är mina fotspår du ser i sanden. När du hade det som svårast, bar jag dig."

Precis så känns det för mig, jag har blivit buren över allt det svåra av reikin, meditationen, mina webbvänner, vänner, familj, barnen, Mats, Doris och Gudrun ...
Tack!

Idag ska Ewa, Ida och jag äta lunch med Anita, ytterligare en internetkontakt. Hon bor utanför Gävle och vi träffades "in real life" första dagen på strålningen. Ewa och Anita träffades också för första gången den dagen!

Dag 53 efter sista cellgiftbehandlingen och 16 strålningar gjorda.
Jag fortsätter att vara röd och huden är irriterad under armen och upp på halsen men det är inte sämre än tidigare.
Igår fick jag klart för mig att de enorma gaser jag tidigare besvärades av, tydligen hänger ihop med cellgiftbehandlingen. Det hade behövts ljuddämpare...
Värken i kroppen håller i sig men benet är nu bra igen. Jag ser fram emot att kunna ta långa promenader!

Jag inser att min känsla av okvinnlighet inte behöver ha med verkligheten att göra, jag tror att detta är något som alla vi cancerdrabbade måste bearbeta. Därför är det så skönt att under denna tid få prata, fnittra, jämföra och riktigt gotta sig i alla problem tillsammans med andra i samma situation...

Kväll:
När jag kom hem promenerade Mats, hundarna och jag till affären. Det var mycket skönt - bara minus 3 grader idag!
Vi hade en härlig lunch tillsammans med Anita och hade mycket att prata om... Vi ska träffas nästa vecka igen!
Jag fascineras över alla fantastiska människor jag möter! I dagrummet och på bussen träffar jag underbara människor som delar med sig av sina erfarenhet och sin sårbarhet! Tack!

"Jag följer din dagbok oxå. Den ger mig nya vinklingar och massor med kraft."
mailar Anni.
Här hittar ni Annis dagbok!

Fortsättning

Tillbaka

Bröstdagboksvänner                     Julsida