Igår kväll la jag ut texten om Bröstdagboksfesten och en intresseanmälan för de intresserade. Vi är redan 6 som vill komma, helst i Falun och det står jämnt mellan den 24 maj och 8 juni!

Bubba väckte mig klockan 8 och ville gå ut, så då klädde jag på mig och tog en kort morgonpromenad. Väl tillbaka hade Sotis vaknat och krävde sin mat - han har blivit en "sur gammal gubbe" som är mycket KRAVfull! Så då fick de båda sin mat. Bubba slängde i sig sitt och stod sedan förhoppningsfullt och väntade för att se om Sotis skulle lämna något. Men det gör inte Sotis - han är mycket medveten om sin makt och står och klämmer i sig det sista...

Nu är det tulpantid och jag läste att stjälkarna står bättre om man har isbitar i vattnet då och då eller potatismjöl är visst också bra...

Ytterligare en tråkig nyhet har nått oss. En av de kvinnor Ewa bodde med på patienthotellet avled på trettondagsaftonen. Fast jag bara träffade henne några gånger slår det hårt! Hon hade en son i tonåren och verkade pigg i slutet av december...
Ewa och jag har pratat i telefon. Vi konstaterade att vi i våra cancerkretsar rör oss bland människor där dödligheten i cancer är mellan 30-40 %. Vad är dödligheten annars i vår åldersgrupp?  1-5%?
Ewa och jag bestämde oss för att flyta vidare i livets flod - men det känns tufft...

Agneta S mailar:
"Jag blir "alldeles matt" varje gång jag hör någon, som avlidit av sin cancer. För att jag skall kunna gå vidare måste jag lära mig att istället tänka 60/70 istället för 30/40. Risken med mig är annars , att jag bara "sätter mig ner" och väntar på återfall.
Tankens kraft är stor!!!!"

Alldeles rätt Agneta! Jag ska tänka:
Bland mig och mina cancervänner är vi 60-70 % som går ur detta helt friska och utan återfall!!

 

Titta så mycket hår jag fått...

Eftermiddag:
Mats har ringt och vill bli hämtad till civilisationen... Han var färdig med det viktigaste i sitt arbete klockan 3.30 i natt.

Ringde och pratade med mamma och pappa. De har det kämpigt.
Pappa har ett sår på benet som har fått alla möjliga "kocker" - såret orsakades under kranskärlsoperationen, läkarna plockade en ven från benet och sydde sedan snabbt ihop det. Det verkar som om det ofta blir komplikationer just där medan hjärtoperationen går bra.
Jag tänker att det tycks vara så att tack vare vår fantastiska sjukvård kan man slarva lite - vi överlever ju både "kocker" i sår och blodproppar i armen... Det mänskliga lidandet bortser man ifrån...
Mamma har fått tillbaka sin lunginflammation och var deppig:
"Jag är bara en bäck och jag slåss mot alla stenar och slutar jag slåss så hamnar jag direkt i havet..."
Jag förstår att hon har en svart dag- jag har också haft många sådana det senaste året. För mig var det viktigt att acceptera och tillåta mig att ha dessa mörka tankar och dagar...
Hoppas att det snart vänder för dem - de behöver glada dagar!

AnnCatrin mailar:
"Som en motvikt till eländestänkandet får du här en liten text som är skriven av någon okänd och som bl.a. finns att läsa i den utmärkta boken "Bränn inte ut dig" av Barbro Bronsberg och Nina Vestlund:

"GODA NYHETER UNDER DET SENASTE DYGNET
Planeten fortsatte att vrida sig runt sin axel som vanligt med resultat att solen gick upp överallt på Jorden.
Miljarder fåglar sjöng och ett oändligt antal blommor blommade.
Jorden välsignades med 340 000 helt nya ljuvliga människobarn.
Intelligenta och kärleksfulla handlingar utfördes varje sekund på planeten.
Miljoner människor avstod från att säga eller göra något elakt.
hundratusentals nya verkligt bra idéer kläcktes.
Miljarder människor skrattade, lärde sig något nytt, rörde med ömhet vid varandra, älskade livet och vägrade ge upp."

Jag rekommenderar ovannämnda bok till alla som söker stöd i sin omorientering i livet. Jag tror ju att roten till det mesta som drabbar oss finns att söka i vårt sätt att hantera livet och oss själva. I varje fall har det stämt på mig själv såvitt jag kunnat se hittills. "Bränn inte ut dig" är en klok, handfast bok om just vad vi gör med oss själva och hur vi hanterar  tillvaron. Den är skriven av två kvinnor som nästan jobbade ihjäl sig och sedan började fundera över vad de kunde göra bättre. Nej, den är inte full av klämkäcka kostråd eller annat som man hört till leda. Boken tar förstås sin utgångspunkt i utbrändhet men den är klart läsvärd för vem som helst. Finns på biblioteken."

Jag har slutat att lyssna eller titta på nyheter. Orsaken är att nyhetsförmedlingen är så tung och negativ... jag hade gjort annorlunda om det förmedlades GODA NYHETER!!!
Tidigare har jag sett det som viktigt att hänga med i vad som händer i världen och vara någorlunda allmänbildad. Nu struntar jag totalt i nyheterna. Lite sipprar in via barn och vänner och om det är något viktigt kan jag inte undvika att få veta det. Jag skäms lite för att öppet gå ut och säga att jag struntar i världsläget - huvudsaken för mig är att jag och de mina är friska och lever i glädje och kärlek! Då kan vi kanske sprida glädjen och värmen i små cirklar och på så sätt förmedla ett fredsbudskap och förhindra negativt tänkande...
Jag kommer skriva mer om dessa tankar senare!

Tillbaka

 

Till Mats!

"Jag har en sån glädje i dig
Den väller fram genom
vad jag gör
när jag talar med andra
lägger på luren
då är den där

Genom händelsernas band
somrar och vintrar
genom klockan som tickar och
vinden genom fönstret
finns du nära
så nära

Nu skäller en hund
nu brinner ett ljus
nu vänder en blomma
Fiskarna sover med ögon
som fyrar
men tvärs igenom
känner jag dig"
Ann Smith

Mats och jag firar ett år tillsammans!!!

Bilden av oss gjorde jag ganska snart efter att vi hade träffats. Jag tycker mycket om den eftersom jag tycker att den uttrycker det djup, den harmoni och den lätthet som vårt förhållande har. Det finns inga ord som kan uttrycka mina känslor och min glädje över att vi har träffats!
Det lilla och stora hjärtat har Mats son Tobias gjort...

Ur mitt scriptboard: (läses nerifrån och upp...) Ingela: Visst är det skönt! På lördag ska vi på fest och jag kommer att hålla huvudet högt utan peruk. Agneta S: Ingela! Jag förstår att det är skönt att lägga "mössan"! Maria GW: En hälsning till dina föräldrar från en annan - ack, så oansenlig - bäck. Ewa: Tack Agneta S. Orkar jag vända 2 papper 1:a dan är jag nöjd. Det känns som jag går till arb av främst sociala skäl. Ingela: Idag har jag varit i kyrkan utan peruk! Första gången offentligt utan peruken! Ingela: Gävle vore bra för mig den 14. Då ska vi hjälpa Katharina och Linus att flytta hem från Gävle. Jag har skrivit Falun i intresseanmälan innan jag kom på detta. Anni: Tack för er omtanke. Det värmer!! Igår var jag inte kaxig, men idag är det bättre - tror jag... Agneta S: Anni! Jag hoppas också att Din operation går bra!Tänker på Dig! Gunilla: Anni! Lycka till med operationen! Ewa! Jag tänker på dig när du vänder papper i morgon! Agneta S: Hej Ewa! Lycka till med "pappersvändandet" i veckan som kommer! AnnCatrin: Göteborg är en utomordentligt trevlig stad - men ni HAR ju redan så många turister på besök! Gävle förtjänar att upptäckas!

Nu är det 10-13 personer som anmält intresse av Bröstdagboksfesten!

Ur ett mail från en Luleåvän:
"Du har funnits i mina tankar fastän jag är dålig på att höra av mig.
Har varit in och tittat och läst din hemsida. Jag tycker om bilderna som du har skapat. De säger mer än tusen ord!
Nu har vardagen åter kommit igen med stress. Jag ska försöka gå in och läsa dina sidor för de ger så mycket eftertanke om att försöka ta vara på nuet som i alla fall jag behöver påminnas om. Det är så lätt att ryckas med i "ekorrhjulet" när allt flyter på."

Tillbaka

 

14 januari

Nu är det 11-16 personer som anmält intresse av Bröstdagboksfesten!

OBS!
Om du tycker att jag använder för liten text kan du själv reglera det genom att i Internet Explorer gå in under menyn Visa och välja den Textstorlek som passar dina ögon och din dator bäst!

Vi hade en bra dag igår. Mats arbetade vidare med sitt program och jag med CD:n.
Mats lagade en festmåltid med lammstek, ugnspotatis mm. som vi åt tillsammans med flickornas. Mums!!
Vi har haft ett innehållsrikt år tillsammans och har svårt att fatta att ett helt år gått och vad vi gått igenom tillsammans. Kärlek, cancer, husbil...
Ett otroligt och fantastiskt år!!!!!
Jag har aldrig förr mått så bra men heller aldrig så dåligt ...
Vi gratulerade varandra till ettårsdagen och fick gratulationer i scriptboardet! Tack!

Ur ett mail:
"Du är så uppenbart inne på rätt väg - den enda rätta - för att förbli frisk!"

Maria: Grattis på kärleksdagen, Gunilla och Mats!!! AnnCatrin: Hurra för första året av många, många, många! Agneta S: Gunilla och Mats. Grattis till Ert första år tillsammans! Ingela: Tack för välkomnandet Gunilla. Igår träffade jag en av chefsfysikerna på Sahlgrenska. Han tyckte det var kul att jag skippat peruken. Ewa: Jag ska till arb först på torsdag. Det blir en kort 1:a vecka. Gunilla: Tack Ewa! Lycka till idag! Och Ingela - välkommen till snaggklubben... Ewa: Grattis på "1-årsdan" Gunilla o Mats.

Ewa skriver:
"Jag följer med spänning bokningarna till dagboksfesten och tycker det ska bli så roligt. Per vill gärna följa med därför blir vi 2. Platsen för denna fest har jag fått för mig borde vara kring Falun. Jag kan se en bild framför mig med ett gäng picnic-korgar, filtar, vackert väder och glada människor. Det kan likväl bli spöregn men vi är säkert lika glada ändå."

Så kul att även Per kommer, jag tycker att det är viktigt att även våra stora stöttare får vara med och dela vår glädje...
Jag tänker mig också sol, natur och glädje. Vi träffas och är ute i det vackra vädret under eftermiddagen och sedan inomhus på kvällen.
Vi är gärna i Falutrakten och det kanske funkar bäst eftersom många av oss bor i denna landsände. Jag kan ordna övernattning till de som vill och behöver. Vi skulle kunna dela allas resekostnader så att de som bor långt bort inte ska behöva avvara festen pga ekonomin. I mitt bostadsområde finns en kvarterslokal med fin utemiljö, promenadavstånd till badstrand, gästlägenhet finns i grannhuset och dessutom har Falun vandrarhem - ett ligger i gamla fängelset!
Men vi avvaktar att besluta om plats tills vi ser hur många vi verkar bli och varifrån festdeltagarna kommer.
Många erbjuder sig att hjälpa till och det är bra. Jag tar gärna ansvaret att fördela ansvarsuppgifter.

Jag hoppas att ALLA läsare känner sig välkomna till festen, även om ni inte varit aktiva i scriptboardet eller blivit citerade i dagboken!!! Jag håller på/har lärt känna eller känner de flesta av er och önskar att denna fest ska ge oss möjlighet att lära känna någon/några nya av alla dessa fantastiska människor!!!!!

Jag har fått fler frågor om reiki. Vår vän Linnea gav mig reiki-initiering och uppföljning av detta som present när jag blev sjuk. Det finns kurser och det står mycket om det ute på Internet. Tyvärr kan det vara ganska dyrt men är det en duktig reikimaster så är det verkligen värt vartenda öre!
Initieringen tog inte lång tid. Det är genom händerna som healing och reiki verkar. Jag fick lära mig att hålla mina händer på olika punkter på min kropp.
När jag är upprörd eller har svårt att sova brukar jag lägga mina händer på min mage, strax ovanför naveln. Jag blundar, drar ett djupt andetag och låter händerna ligga kvar en bra stund (5-10 minuter)... Det hjälper mig och jag borde inte alls ha behövt reikiinitiering för att komma på det...


Tillbaka

Gunilla: Jättekul med intresset för festen!! Synd att inget datum passar dig Ingela... Agneta S: Vad roligt att anmälningarna till FESTEN "rullar in"!

Britt-Marie mailar om reiki:
"Jag läste att flera var intresserade av reiki och jag vill tipsa om Lena Johansson som bor i Dalarna. Hon är reikimaster och mycket seriös, hon håller kurser både i Uppsala, Stockholm, Arboga och Sunnansjö. Hennes hemsida är www.reiki.se. hon har skrivit en bok om reiki och det finns underbar meditativ  musik att beställa från hennes hemsida.
Jag upplever reikin som ett  mycket positivt sätt att ge sej själv energi och balans. Och det är ju det det handlar om: ATT GE SIG SJÄLV NÅNTING! Eller hur? Energin och förmågan att hela oss själva tror jag finns inom oss alla, det gäller bara att lära kroppen komma ihåg hur man gör för det har den glömt. Jag tror att initieringen är ett sätt att få kroppen och själen att minnas."

och fortsätter:
"Vad roligt med den planerade sommarträffen! Verkligen något att se fram emot. Det behöver jag eftersom jag har mått dåligt efter min femte behandling och i och med det känt mig oerhört nere och ledsen. Ibland blir jag så trött på mig själv, men då kan jag tänka att man visst får tycka synd om sej själv ibland, stor och stark kan man inte alltid känna sig eller hur? MEN bara två ggr kvar!! Så det känns som om det går i nerförsbacke nu..."

24 dagar efter avslutad cancerbehandling:
Jag har en ny känsla i kroppen. Känslan av glädje och uppbyggnad.
Tröttheten är inte lika stor - sömnens läkande effekt är inte lika viktig. Det ger effekt att sova mycket en natt - jag kan känna mig utsövd!!!!
Jag kan bygga upp och stärka min kropp... det ger effekt att jag rör på mig. Jag kan räkna med att jag orkar saker och kroppen är GLAD!
Just nu känns det som om kroppen kommer igen med stormsteg. Det är själen som behöver tid...

Jag berättade tidigare att jag köpt Kaj Pollaks bok: "Att välja glädje - en bok om att få ett bättre liv". Han skriver om många av de tankar jag har och har haft. Jag skulle vilja ändra titeln till:
Att välja glädje - en bok om att skapa ett bättre liv.
Att få är passivt...
Det viktiga är vad jag väljer och skapar. Som jag tidigare skrivit:
Jag lever varje dag för att skapa mitt liv, inte för att upptäcka det!

Vill jag vara ett offer eller vill jag vara skapare av min egen verklighet?

Jag kan inte förändra andra men jag kan förändra mig själv. Genom att förändra mig själv och min inställning förändras även omvärlden! Genom att välja hur jag reagerar på verkligheten skapar jag min egen verklighet...

Så här skriver Kaj Pollak ( sid 72):

"Om att välja lycka

Varje gång du lyckas välja lycka
gör du något stort.
Och påverkar därigenom världen omkring dig.

Varje gång du inte lyckas - döm inte dig själv.

Lycka är ett val.
Det är inte ett borde eller måste.

Lycka är en möjlighet.

Livet ger ständigt nya möjligheter!"

Just nu ligger Kaj Pollaks hemsida nere men jag hoppas att den snart öppnar igen: http://www.kaypollak.com/

Jag väljer lyckan och skapar mig en värld utan ekonomiska bekymmer, en värld där jag upplever helhet, kärlek, förlåtelse, friskhet och glädje.

Ingela mailar:
Idag, 15 januari, skriver du så som jag också tänker, eller vill tänka. Just denna rad:
"Vill jag vara ett offer eller vill jag vara skapare av min egen verklighet?"
tycker jag är så bra.
Jag tror ju att vi själva har mycket stor del i hur vi mår. Det beror på hur vi hanterar de yttre förutsättningarna, som ju är olika för oss alla, om vi kommer att må bra eller inte.
Jag har tagit till mig en del av "Feng Chui" och ändrat lite här hemma. När jag hängde upp kristaller i fönstren och soliga dagar ser regnbågen vandra runt i rummen så får jag ett inre  lugn och känner harmoni.  :-)
Just nu läser jag om en bok av Sarah Ban Breathnach, "Inre rikedom" - Vägen till självkänsla, glädje och harmoni-. Den är uppbyggd så att man läser ett kapitel varje dag. När jag läste den sist, för 2 år sedan, var jag en annan än jag är nu. Alltså tar jag den till mig på ett annat sätt nu.

Ur ett mail från en ny läsare:
"Hej Gunilla!
Först och främst ett stort tack för allt du delar med dig via din dagbok. Jag har följt din dagbok med stort intresse och den har hjälpt mig med att sätta mig in i sjukdomen, med ett annat synsätt än jag hade tidigare.
För tre månader sedan fick min man beskedet att han drabbats av Non Hodkins 3 gradig lymfon, en aggressiv form av körtlelcancer som kräver den starkaste form av chemo.
Processen är omvälvande, men det behöver jag knappast berätta för dig......"

Jaana mailar om tankekraft:
"Jag tänkte förresten på dig, det är nog för två veckor sen nu, när jag läste senaste numret av Illustrerad Vetenskap. Det fanns en artikel där om medvetandet. Jag vet inte, du kanske har sett den.
Vetenskapen börjar nu tydligen inse att tankens kraft är stor. Det finns tydligen maskiner utspridda över världen som slumpvis skriver ut ettor och nollor hela tiden. Det man har märkt är att så fort något större händer i ett område eller i en del av världen, t ex efter den 11/9, så ändras det här slumpvisa "talutspottandet" och visar helt plötsligt ett helt annat mönster, dessa maskiner påverkas då av vår tankekraft. Så nu börjar t o m vetenskapen intressera sig för tankekraften, en kraft som definitivt är att räkna med."

Intressant!!!

Ur ett annat mail:
"Var in häromdagen i dagboken och blev så glad när jag såg bilderna på ditt nya hår. Det kändes som din lycka lyste genom skärmen."

Ur mitt scriptboard: (läses nerifrån och upp...) Gunilla: Välkommen hem Anni! Ta det nu riktigt lugnt... Vilken tur du har din pappa!!! AnnCatrin: Här var det nästan vårväder idag så FESTEN är inte långt borta. Så roligt det ska bli! Agneta S: Hej Anni! Välkommen hem! Gunilla: Ingela!Absolut!!!! jag undrar hur det gått för Anni... Ingela: Det kommer säkert andra tillfällen att träffa några av er. Vi håller ju kontakt via dagböckerna och scriptboarden. Ingela: Jag tycker också att det är tråkigt, men inget att göra åt. Den 14 juni hade ju passat, men tyvärr har jag annat som måste skötas de tänkta helgerna.

Tillbaka

 

17 januari

 

Nu är det 15-18 personer som anmält intresse av Bröstdagboksfesten!!!

Ur mitt scriptboard: (läses nerifrån och upp...) Gunilla: Läste precis att Anette också fått en propp av port-a-catchen... Ewa: Agneta S! Det var trevligt att vara tillbaka. Men jobba hann jag inte, fullt upp med att prata prata o prata Anni: Ja visst är det Tack för alla hälsningar Agneta S: Ewa! Hur gick det att "arbeta"???!!!

Min syster Karin har läst ikapp i min dagbok och skriver om mitt resonemang om kamp. Hon förstår att det inte är själva orden som är viktiga, utan känslan bakom...
Hon skriver bl a:
"Det fanns en period när jag kände att jag var tvungen att plocka fram min aggressivitet för att få energi att hävda mina åsikter eller mina intressen. Detta var nog ungefär samtidigt som jag hade en hel del aha-upplevelser om sakernas tillstånd: kvinnor och män, fattiga och rika, makt och maktlöshet, osv. Det var ganska roligt att vara aggressiv, men inte särskilt effektivt.
Sedan lärde jag mig att definiera vad jag ville uppnå och hitta metoder för att nå dit. Idag tycker jag att det är helt OK att vara aggressiv ibland utan att uppnå resultat men bättre att använda aggressivitet vid de få tillfällen det kan ge resultat. Samt att  komplettera med alla andra sätt som finns att komma fram till det man vill. Flyta som floden ibland. Ta tillfället i akt ibland. Ta kampen ibland. Välja vilka strider man tar. Ofta bara vara envis och slugga på i vardagsarbetet. Men veta precis vad man vill! Och det är ju oftast det som är det svåra. Man tar en kamp för att man är missnöjd - men man har inte gjort klart för sig vart man vill och varför."


Det är helt rätt uppfattat att jag har problem att beskriva detta med ord! Det handlar om att beskriva känslor men också om vetskapen att jag har allt inom mig. 
Jag fick några ord att spinna vidare på:
aggressivitet, definiera mål, ta tillfället i akt, veta vad man vill och varför...

Aggressivitet:
Det kan vara skönt och befriande att vara aggressiv ibland men aggressiviteten är inte positiv om den kommer som en följd av frustration eller obearbetade tankar och känslor.

Att definiera mål:
Mina mål har tidigare varit praktiska och mätbara mål (jag ska skaffa en ny utbildning, ska resa på semester, ska köpa bil...).
Numera är mina "affirmationer" mina mål:
  att leva utan ekonomiska bekymmer
  känna att mitt liv känns helt och leva kärleksfullt och förlåtande gentemot mig själv och andra
  och sist men inte minst vara frisk
Dessa mål är svåra att mäta och skulle kunna kräva min kamp för att nå - och hur vet jag att har jag nått dem?
Här skulle jag kunna ersätta kamp med ordet strävan - jag strävar efter att nå dessa mål. Men det är här jag numera har ett helt nytt synsätt!
Min strategi att nå dessa mål är att vara som vattnet i floden och leva i nuet...


Ta tillfället i akt och veta vad jag vill
Att leva i nuet innebär att
jag ÄR ekonomiskt obekymrad
mitt liv Är helt
jag LEVER kärleksfullt och förlåtande
jag ÄR frisk!

Jag flyter med i floden, vet hur jag tar reda på vad jag vill och kan därför ta tillfället i akt - jag lyssnar inåt och litar på att jag gör det jag ska! Jag är övertygad om att jag inom mig bär på alla svar jag behöver och vet att jag kan lita på mina känslor.
När jag stöter på något som jag tidigare skulle ha tagit en strid för, stannar jag upp och lyssnar inåt. Hur vill jag bemöta detta? Ibland hinner jag inte lyssna inåt utan bara agerar och jag litar på att jag gör det vad jag ska göra. Jag kan i efterhand reflektera, tänka att nästa gång vill jag agera på ett annat sätt, lyssna inåt och ta med mig denna erfarenhet till nästa gång. Ibland hittar jag direkt ett svar och då följer jag den väg jag ska. Det handlar mer om känslor än ord. Jag tror inte att jag kan ändra på någon, jag vet bara att jag kan ändra mig själv. Jag vill följa min övertygelse och agerar utifrån den. Det handlar om aktiva värderingar! Inte bara "tycka" något eller försöka övertyga någon om något med ord, utan att aktivt visa vad jag står för. Jag flyter på, i trygghet och utan kamp, åt det håll jag väljer - det som för mig just nu känns som den "rätta vägen".
I boken "Kvinnors vrede" läste jag för länge sedan något som har varit mig till stor hjälp. När jag är missnöjd och vill förändra något kan jag tänka att  jag och motpartnern dansar. Om jag tar ett nytt steg åt ett oväntat håll måste danspartnern (åtminstone en liten bit) följa med för att inte trilla och då har det visat sig att massor av nya möjligheter dyker upp. För det krävs ingen kamp, bara eftertanke - vilket steg ska jag sedan ta, vart ska jag nu flyta? Jag har kommit vidare och flyter min väg och oavsett vad partnern väljer att göra har jag aktivt tagit ställning och gjort mitt val...

Usch, vad svårt det är att förklara...
Jag har förstått att mitt synsätt är provocerande eftersom många tror att jag gett upp eller inte vill förändra dåliga saker... När jag diskuterade detta med Elin, sa hon att " du är ju så gammal så du behöver ju inte kämpa för viktiga saker längre..."
Jag har arbetet och kämpat mot och för mycket under mitt liv. Jag vill fortsätta arbeta för en bättre värld. Min strategi är bara annorlunda. Jag tror att jag genom att ta ansvar för mig själv och välja min väg påverkar mer än vad jag gjorde när jag stod på barrikaderna! Jag tror att om vi alla lyssnar inåt och följer vår egen inre röst så kommer världen genast att se bra mycket bättre ut! Nyhetsförmedlingen skulle börja rapportera positiva nyheter, nya positiva lösningar skulle hittas på svåra problem, stressen i arbetslivet skulle minska och utbrändhet skulle upphöra...

Det har hamnat mycket grodor på sidan den senaste tiden. Vi har en liten bok som heter "Djurens språk" av Carina Solöga Högman. Jag fick alldeles nyss ingivelsen att jag skulle titta efter vad groda står för.
Så här står det:
"Gläds åt allt det goda i livet, bejaka livets glädjeämnen. Uttryck din glädje och du gläder andra. Livets höjdpunkt är nu!"

Jag känner, som så ofta nu för tiden, en förundran men också en bekräftelse. När jag skriver om lycka, glädje och Nuet, väljer jag ett djur som även för andra kan ha denna betydelse...

Jag gör det jag ska
och jag har svaren inom mig!!!


Kl 12.25
Ett blomsterbud kom precis med en underbar tulpanbukett som nu ståtar på köksbordet!!!! Det är mina fantastiska arbetskamrater som tänker på mig och uppmuntrar mig...
Tack!!!!!!!!!!!!!!!!

Tillbaka

Ur ett mail som kom igår kväll:
"Hej Gunilla,
Jag hittade din bröstdagbok på nätet för ett par timmar sedan och har sträckläst den sedan dess. Jag hittade en knöl i mitt vänstra bröst för ett par dagar sedan efter en period av nästan-vetskap som liknar den du beskrev i dagboken. Det är underligt hur vissheten plötsligt bara fanns där... Utan att något "utifrån" tillkommit. En del av mig tänker att vissheten kom fram för att jag var redo att ta emot den nu.
De senaste dagarna har såklart varit väldigt svåra. Jag tror aldrig jag gråtit så mycket och jag oroar mig SÅ för att det ska visa sig vara bröstcancer.
Iallafall ville jag berätta att efter att ha läst din dagbok har många av mina hjärnspöken fått ro och för första gången sedan i måndags kväll känner jag mig lugn och faktiskt ganska glad. TACK!!!
Din dagbok har gett mig tillförsikt, nu finns det ett "efter" om jag får en bröstcancer diagnos och det betyder väldigt mycket för mig :-)
Jag skickar med en massa nyglada kramar från mig! Och tack igen för att du har delat med dig av din resa!"

I augusti skrev jag så här:

Meningen med livet är inte att kämpa och vara duktig!
Jag ska leva i helhet och öppna mig för kärlek och förlåtelse både vad gäller mig själv och andra.
Jag är inte ensam - jag är en del i "alltet" - Anden/Bubblan/Universum...
Jag består av kropp, själ och ande. Dessa delar samverkar och samarbetar.
Jag (egot Gunilla) följer med i livets strömmar och vet att allt är som det ska och att jag gör det jag ska!

Livet är en skapelse, inte en upptäckt!

Skapelsen av min verklighet - mitt eget liv - innefattar vetande.
"Detta är absolut tro, bortom att hoppas. Detta är säkert vetande. Därför innefattar handlingens del av skapandet alltid vetande. Det är en instinktiv klarhet, en fullständig visshet, en total acceptans av verkligheten i något."

Tanke, ord och handling
Jag tror att jag skapar min egen verklighet "här och nu" genom mina tankar, ord och handlingar.

De kosmiska lagarna känns för teoretiska för mig. Jag tycker att det är intressant att många av dem är lika det jag har kommit fram till och jag tar till mig innehållet. Att sätta upp "lagar" blir så pretentiöst... Dessutom är de för inriktade på Gudsbegreppet för att det ska passa mig.
För mig finns det ingen Gud utanför mig själv. Anden, det vill säga - alltet/universum, finns inom mig. Det känns främmande att tillbe och ha tilltro till en Gud. Däremot vet jag att anden finns inom mig, den hjälper mig, talar till mig och lyssnar på mig!

Dessa tre "lagar" har jag tagit till mig:
(Ur "Kosmiska lagar" av Kristina Wennergren.)

• Lagen om Gudomlig ordning:
  Allting sker i rätt tid, på rätt plats och i rätt ordning.
  Det är som det ska och jag gör det jag ska...

• Avskärmningslagen:
  Att vara avskärmad är att skapa ett eget beskydd och skärma av sig från disharmoni och det negativa. Det innebär inte förnekelse - Du observerar det som händer, tar lärdom och släpper det...
  Att flyta förbi stenen..

• Harmonilagen:
  Man kan själv skapa inre och yttre harmoni. Harmoni är ett tillstånd där man inte längre kämpar, längtar, gör motstånd eller anstränger sig.
  Att flyta förbi stenen...
  Att älska mig själv...
  Helhet ger hälsa...

Mycket har hänt sedan jag skrev detta men jag vill ta med mig dessa nya tankar i mitt nya friska liv! Det känns som om det är det viktigaste för mig just nu!

Tillbaka

19 januari

Jag vaknade med olustkänslor - Det var länge sedan! Det var tidigare snarare regel än undantag att jag vaknade med det jag brukade kalla "morgonångest".
Det kan ha varit drömmarna, jag vet inte vad som orsakade morgonens olust... Jag stannade kvar i sängen, reikade och efter en stund fylldes jag av värme och ljus - jag var tvungen att öppna ögonen för att se om en lampa tänts eller om solen sken men det var mitt inre ljus som tändes!

Åsa har innebandymatch men är så trött och hängig att vi ställde in det. Hon får vara hemma och ta det lugnt idag.

Nu ska jag skapa en bra dag!

Jag läser Annis, Anettes och Ingelas (Det är samma Ingela som skriver i mitt scriptboard) dagböcker varje dag. Det var tyst från Anni lite väl länge och jag började bli orolig... efter operation och allt... Hon kände det tydligen på sig för det kom några rader igår och jag kände mig lugn igen.

Ur mitt scriptboard: (läses nerifrån och upp...) Agneta S: Hej Alla! En undran! Du,Ingela, som skriver i scriptboardet,är det Du, som också har en bröstdagbok?? Gunilla: AnnCatrin! Jag har tänkt på alla dina grodor..."Gläds åt allt det goda i livet, bejaka livets glädjeämnen. Uttryck din glädje och du gläder andra. Livets höjdpunkt är nu!" AnnCatrin: Vem kan skriva när man har fullt upp med att beundra alla grodorna på sidorna! Som den äkta grodsamlare jag är kan jag knappt slita mig från datorn! Ingela: Många samlar väl på sig samtalsämnen inför träffen. Gunilla: Det är inte så mycket skrivande i scriptboardet numera... så jag får väl skriva en rad själv

Eftermiddag:
Jag har sett en video med Åsa, kört en tvättmaskin, lagat middag och sedan suttit och redigerat det jag skriver om Kropp och sjukvård. Just nu sammanställer jag cellgiftsbehandlingarna och rätt som det var kände jag äckelsmaken och började må så illa att jag var tvungen att sluta!!!!
Snacka om betingade reflexer!

Jag har beställt biljetter till helgen den 7-9 februari, då Gävlegänget ska träffas i Stockholm! Denna gång ska jag vara lite mer alert än senast!

Anni: Ja, jag kände det på mig... Ingela: Jo då, jag är allt den som skriver en enkel dagbok också.

Tillbaka

20 januari

Måndag!
Promenad med Anita, skjutsa Åsa till tandläkarspecialisten, handla mat.

Anni skriver att hon inte kommer att uppdatera sin dagbok lika ofta nu, eftersom behandlingen är över.
Så tänkte jag också eftersom det inte finns kroppsliga reaktioner att rapportera om. Men jag har mycket att bearbeta så jag fortsätter mitt terapiskrivande. Det är inte lika dramatiskt att läsa även om den andliga biten är något mycket stort och dramatiskt för mig. Jag känner det som om att det är nu jag har chansen och att hur det går för mig i framtiden är beroende av de val jag gör nu!

Detta antecknade Kay Pollak vid en Stockholmsföreläsning av Dr Deepak Chopra (s 108 ut "Att välja glädjen").

"Vid varje ögonblick i våra liv har vi oändligt antal möjliga val. Men i varje ögonblick finns ett val som skapar glädje för den som väljer det och glädje för den som blir påverkad av valet. I varje val jag gör förgrenar sig konsekvenserna oändligt långt bort. Väven som börjar vävas är oändlig. Varje val jag gör skapar i mig antingen välbefinnande eller obehag. Lyssna på kroppen. Den berättar för dig vilka slags val du gör."

Dessa ord går direkt in i mitt hjärta. Det är detta som mitt Liv handlar om och som jag försöker beskriva här i dagboken.
Att göra val som ger välbefinnande och glädje, för mig och andra... och att lyssna på kroppen! Det är dit jag vill komma, det är så jag vill leva!

Igår var det ett TV-program i tvåan som hette "Nyfiken på Gud". Där pratades om reikarnation och ett medium intervjuades. Programmet var mycket bra! Det går i repris den 25 januari...

Ur mitt scriptboard: (läses nerifrån och upp...) Gunilla: Tack Karin! Ha en bra arbetsvecka och hälsa arbetskompisarna! Jag kommer snart och hälsar på! Karin: Dagarna går och mailen till dig blir inte skrivna. Du finns i mina tankar ändå - fast det kanske inte märks! Ha en bra vecka! Gunilla: Hej Ewa! Ha en bra arbetsvecka! Ewa: Hej svejs! Det har varit lite fullt upp i helgen. Innebandy=Smedjebacken idag. Jobb imorgon igen. Kul ska det bli.

Tillbaka

 

21 januari

Boken "Att välja Glädje" har ISBN 91-631-0984-0, är skriven av Kay Pollak och är utgiven av Hansson & Pollak Förlag, Stockholm. Jag har fått tillstånd att citera ur boken.

Ur Bröstdagboken:
"Skillnaden mellan den trötthet jag kan känna när jag inte cellgiftbehandlas och den trötthet jag känner nu blev tydlig för mig igår:
Normal trötthet - jag blir trött och oftast hänger både kropp och själ ihop. Det går att jobba på ett tag till, att avsluta och sedan vila upp mig via sömn.
Cellgifttrötthet - min kropp är trött hela tiden men jag kan ändå jobba på. Helt plötsligt säger kroppen stopp - då finns inga reserver kvar. Tröttheten är kroppslig och själen kan springa omkring och vill hoppa och dansa...".

"Jag förstår att det kan vara svårt att sätta sig in i min situation.
Just nu är jag oerhört svag. Jag orkar inte göra särskilt mycket. Hänga tvätten och köra dagens diskmaskin kan vara dagens uppgift. Gå ut med Bubba (på kort kisspromenad) tre gånger om dagen likaså. Som tur var är han hos Mats just nu - förkylningen har verkligen lakat ur mig. De sista dagarna har jag gått mellan soffan, datorn och sängen - och inte orkat mer. Det är egentligen inte klokt, men så är det!
Jag har förstått att jag kanske måste befinna mig i det här tillståndet till i början av november då den sista cellgiftbehandlingen ebbat ut...
Hualigen..."

Jag fastnade för ovanstående rader när jag sammanfattade vår upplevelse av cellgiftbehandlingen. Tänk så fort jag glömt hur det var... Tänk så stark och pigg jag är nu!!!

Förutom texterna om cellgiftbehandlingen har jag sammanfattat Margarethas och mina mail. Nu sitter jag här och läser och sörjer och fascineras av det utbyte vi hann ha av varandra! På lördag ska Mats och jag gå på hennes begravning. Så här skrev Margaretha den 28 september: "Hej Gunilla! Det är ett märkligt liv man lever. Jag hade verkligen sett fram mot fredagen och att få träffa dej igen - hade någon slags förglädje flera dagar innan. Osså blev det ännu roligare än mina förväntningar. Jag blir helt enkelt så jävla GLAD av dej, så jag blir alldeles klen när jag ska försöka tala om det." Jag blev också så glad av dig Margaretha! Det är det jag ska minnas... Animation: Kitty Roach

+ 3 grader och regn utomhus,  jag avböjde promenad med Anita!
Jag sitter hellre här och bearbetar mitt år som cancerpatient... Det är mycket som jag behöver bearbeta och jag drivs framåt med en envishet som jag blir lite förvånad över. Idag har jag bearbetat texterna om min port, blodproppen och waranätandet...
Många känslor väller över mig, jag återupplever ovisshet, förvirring och matthet. Det känns ändå som om jag genom att bearbeta texterna kan lämna det bakom mig.

Däremot har jag fastnat i grubblerier om Margaretha...

Jag valde spontant bilden av den rytande musen när jag letade efter en bild som skulle passa Margarethas och min relation. När jag hade publicerat den och grubblat vidare ett tag blev jag nyfiken på vad "Djurens språk" av Solöga säger...
("Djurens språk", av Carina Solöga Högman, är utgiven av Mitten av Världen förlag i Orsa.
Tel 0250-550370)

MUS:
"Du besitter all den styrka du behöver."

GRODA:
"Gläds åt allt det goda i livet, bejaka livets glädjeämnen. Uttryck din glädje och du gläder andra. Livets höjdpunkt är nu!"

Återigen fick jag svaret inifrån...
Jag behövde bara hjälp att tolka det!

Det finns en katt på denna sida också... (Den valde jag som bild vid Mats och min ettårsdag...)
KATT:
"Älska dig själv och sätt dig själv främst. Utan rädslor är du fri att njuta av allt som livet ger."

Tillbaka

Animation: Kitty Roach

Igår fick jag mail från för mig två okända läsare.

Ur första mailet:
"Hej Gunilla 
Måste ge mig till känna och tacka för din bröstdagbok. Hittade dina sidor redan i våras, då jag själv insjuknade i bröstcancer. Du har legatlite före mig i alla behandlingar. Har själv gått igenom op.(tårtbit), cellgifter och nu senast strålbehandling som avslutades i förra veckan. Har läst dina sidor dagligen, har hjälpt mig en hel del, i min egen bearbetning. Känner igen mig i så många av dina upplevelser. Nu återstår ännu en tuff period för oss båda, att hitta tillbaka till vardagen, till ett friskt liv. Ha det bra.
Kram från en medsyster."

Ur nästa mail:
"Hej Gunilla!
Jag har läst i din bröstdagbok flera gånger på nätet. Jag tycker du skriver väldigt bra och intressant om bröstcancer och din behandling av ”knölen” och tankar runt omkring. Jag ser fram emot att få läsa din bröstdagbok i sin helhet. Du meddelar väl när cd:n är klar eller det kanske blir till bröstdagboksfesten?
Jag tycker det är särskilt intressant att läsa din bröstdagbok, då jag är dig hack i häl. Jag fick veta efter mitt livs första mammografi den 18 april 2002 att jag hade förändringar i mitt högra bröst som läkarna ville undersöka närmare. Det visade sig vara en cancertumör, som opererades bort den 27 maj. Allt har gått ganska bra hittills utan några allvarligare biverkningar, trots att jag fick starkare doser vid cellgiftbehandlingen. Håret tappade jag förstås till min stora sorg, men det var väntat då jag läst din dagbok. Det börjar synas nu i alla fall att det tänker komma tillbaka, precis som du skrev (ca 2 mån efter sista cellgiftbehandlingen)."

Jag blir så glad över att få kontakt med er läsare. Jag ser att antalet besökare ökar och undrar också naturligtvis vilka ni är som läser och vad ni har för utbyte av mina funderingar. Jag har också stort utbyte av era erfarenheter och tankar! Tack för det!!!

Jag har suttit för länge vid datorn de sista dagarna, mina axlar och armar värker. Arbetsställningen är inte helt bra!
Nästa vecka är jag barnfri och tänker då fly datorn och stan och bo hos Mats. (Han har inte längre någon internetuppkoppling.) Jag tänker måla, promenera och leva bekymmersfritt...

Jag insåg igår, att hur jag än försöker övertyga mig om något annat, så är jag rädd. Jag är rädd för att få återfall och att jag ska dö snart. Jag vill inte dö än!
Vad kan jag då göra åt rädslan? Erkänna den - det gör jag nu... Sedan vet jag inte mer...
Jag är vattnet som flyter i floden och är rädd att havet ska dyka upp efter nästa krök...

Så lätt att tänka att jag ska njuta av nuet och inte bekymra mig om framtiden...
men så svårt att känna...

Det är underligt att jag aldrig kan vara nöjd. Tidigare tänkte jag att "bara behandlingen är över så blir allt bra"...
Nu är alla behandlingar över men allt känns inte alls bra:
Jag har ont i kroppen - både i knän och axlar, jag är snuvig,  tänderna är förskräckligt dåliga efter behandlingarna, min mage är orolig och konstig, jag grubblar över livets mening och framtiden...
Om jag skulle göra som tidigare i livet så skulle jag ta mig an något nytt att "kämpa" för. Sysselsätta mig så att jag slapp grubbla... Försöka rinna uppåt eller slå sönder ett hinder eller välja en väg som känns mindre hotfull.
Nu vill jag inte sätta locket på. Jag vill stanna upp och tillåta det som sker ske. Vänta och lyssna inåt efter det svar jag vet finns där. Jag har hamnat i ett lugnvatten men känner mig hotad av nästa krök. Jag vill stanna här tills jag ska ska vidare... vad som än finns bakom kröken...
Allt är som det ska
Jag gör det jag ska...

11.45
Nu har Anita och jag tagit en lång promenad i regnet. Vi pratar viktigheter och jag har fått lufta mina grubblerier ännu mer...
Elin är ledig från skolan idag. Jag ska arbeta lite mer med mina texter och ikväll är det körträning.
I morgon ska jag hämta hit Mats och hundarna - de har varit i Lövåsen sedan i lördags.

På fredag ska jag bjuda Mats och flickorna på restaurang. Jag fick inga pengar från cancerfonden till en resa, jag ska försöka igen nästa år. Istället tar jag ut en del av förra årets semester i pengar och vill på detta sätt ge tillvaron en liten guldkant och tacka dem för deras fantastiska insats under mitt sjukdomsår och fira att nu är jag frisk! Dessutom fyller jag 49 år på söndag och då bor flickorna hos sin pappa, så det blir en födelsedagsmiddag också!
På lördag ska vi på Margarethas begravning. På söndag fyller jag år och kören ska sjunga på Kevins dop - han är den yngsta körmedlemmen...
Nästa vecka tillbringar vi i Lövåsen.
Dagarna blir ljusare och livet går vidare...

Det finns hopp...

Sedan kom ett mail från Karin K:
"Läste om din rädsla för "havet", och detta med att aldrig var nöjd med nuet utan alltid tro att "det blir bättre sen, bara <fyll i lämpligt utryck> är över". Jag känner igen mig!
När jag läser dina sidor och tar till mig dina tankar så inser jag hur mycket smålycka jag missar i vardagen i väntan på den dära STOOORA lyckan som i rättvisans namn snart borde drabba mig... Man är bra puckad!!! Så, som vanligt Gunilla: TACK för att du är så öppen med dina funderingar och får oss andra att tänka till lite!"

Det är kanske tur att scriptboardet ligger "nere" så att jag får lite mail istället... Tack!

Tillbaka

Fortsättning

Vänner                Fest

Bröstdagboksfest i maj/juni! AnnCatrin kom med idén att vi i vår ska ha en fest för alla bröstdagboksläsare. I mitt scriptboard har festen diskuterats och bejublats... Vi är många som börjat lära känna varandra via denna sida och jag tycker att det skulle vara fantastiskt om vi kunde träffas. Jag tänker mig denna fest som en glädjefest. Friska, sjuka, cancerdrabbade, anhöriga, släktingar, vänner, arbetskamrater, familjer, ensamstående och alla åldrar träffas för att fira livet och dess möjligheter. En fest som ger möjligheter att lära känna nya människor och till viktiga möten. Det kan vara knytkalas eller catering. Vi kan vara i Falun, Gävle, Stockholm, Göteborg eller ... Jag hoppas att alla som läser dagboken och känner sig engagerade har möjlighet och vill komma! Välkomna!