ADSL-uppkopplingen slutade att fungera sent på kvällen och fungerar ännu inte...

Jag hämtade Mats och hundarna samtidigt som vi for till kören igår. Körträningen kändes ännu roligare än vanligt.

Jag fick ytterligare ett mail av Ingela och vill citera hennes funderingar när hon sitter och sorterar sina lapptäckestyger:
"Det är som om jag sorterar i själen också när jag håller på med tygerna. Mörka tyger för sig, ljusa för sig, färgglada för sig, pasteller för sig osv. Då märker jag att alltihopa ger ju en helhet. jag menar att alla färgerna behövs för att man ska kunna ha behållning av det. Så är ju även livet. Inte skulle det vara något värt egentligen om inte alla olika färger och nyanser funnes där. Lite sorg och oro mitt i alltihop gör att vi känner när vi mår bra och är lyckliga.  
Jag kanske skulle föröka få till ett lapptäcke som speglar detta. Det tål att fundera på hur jag lägger upp det. Om det blir någon så lovar jag att fotografera det och lägga ut på nätet.  :-))"

Vilken underbar liknelse Ingela. Jag hoppas det blir ett lapptäcke som vi får se!!!

AnnCatrin mailar:
"När man väl tagit sig igenom vad det  nu är man sliter med så är det lite grand som den där engelska barnvisan om björnen som kämpade sig uppför ett berg för att se vad han kunde få se ända däruppe och när han äntligen nådde toppen så
" and what could he see, and what could he see?...
 The OTHER side of the mountain,
the OTHER side of the mountain ,
the OTHER side of the mountain -was all that he could see...."
Till skillnad från björnen kan man då dessutom drabbas av någon sorts skuld över att man inte är gladare, nöjdare. Men egentligen så är det nu det börjar... Du har så otroligt mycket att bearbeta från hela året. Saker har kommit slag i slag så någon bearbetningstid har egentligen inte funnits. Det är nu det börjar. Dessutom måste du kanske t.o.m. sörja den gamla Gunilla en stund innan du kan hitta fram till den nya, komplett med nojor och rädslor men nya sådana!"

Jag inser att den omorientering jag befinner mig i kommer att kräva en hel del tålamod. Jag vill låta var sak ta sin tid och tillåta mig att känna och tänka det jag ska. Det känns nytt att fokusera på själen - efter ett års kroppslig behandling men...

Allt är som det ska
och jag gör det jag ska...

Elin har missat skolbussen så jag ska köra henne till skolan. Jag måste se till att Internetkopplingen fungerar och sedan ska vi på stan och göra ärenden, Mats och jag.

11.34
Äntligen är jag ute på nätet igen...

Min syster Karin mailar ett långt mail med bl a följande ord:
"Jag menar: du måste kanske lära dig att hitta igen den normalstarka förtröstan du haft tidigare - vi har inga garantier, men vi lever på så gott vi kan. Det räcker med de bekymmer vi verkligen får, vi behöver inte ta ut några i förskott. Du kanske har varit mycket närmare döden i helt andra situationer än din cancersjukdom - det kan vi inte veta. Du kanske borde vara rädd för något helt annat än återfall, det kan vi inte heller veta. 
Jag tror att själslig hälsa mycket handlar om att hålla rädslorna på en rimlig och konstruktiv nivå. Vi SKA vara rädda i lagom dos, annars överlever vi inte. Men vi ska INTE vara så rädda att vi blir förlamade. En av livets alla svåra balansgångar.
Och med detta vill jag egentligen bara säga att jag tycker att det är OK att du utnyttjar detta oerhörda tillfälle, när du blivit frisk från en farlig sjukdom, till att fundera över hur du ska leva ditt liv framöver. Men börja inte grubbla över vad som kan hända dig i framtiden - det vet ingen. Det enda du vet - och det har du skrivit upprepade gånger - är att du är övertygad om att en positiv attityd bidrar till att hålla dig frisk.
Unna dig att sörja Margaretha, och förbanna livet för att det är så orättvist. Men använd all din kraft och energi till att skapa ditt nya liv - inte till att begränsa det. "Rädsla urholkar själen" (citat från vad?)"

Alldeles riktigt!
Tack för alla kloka ord!!!

Jag har insett att jag snart är beredd att återgå till arbetet! Inte på heltid till att börja med, men det "riktiga, hela och friska"  livet vill jag få snurr på igen...
Det är dags att lämna sjukdomstillståndet!

Ur mitt scriptboard: (läses nerifrån och upp...) Gunilla: Fast mail är jättebra det också... Agneta S: Hej Anni! Det är bra! Jag läser Din dagbok dagligen med stort intresse! Anni: Dina funderingar sätter mycket riktigt igång mina funderingar och, kanske, tvärtom... Det har vi nytta av allihop. Min dagbok lever också vidare, av bara farten Agneta S: Hej Alla! Vad bra att detta fungerar igen. Det har varit tomt utan!!! Dessutom blev jag tvungen att maila till Dig Gunilla! Gunilla: Jippi! Scriptboardet fungerar igen.... Ingela: Det du skriver gör att vi andra också kan grubbla och gå vidare.

Tillbaka
 

24 januari

Jag är frisk!

I våras hade jag kontakt med en kurator och gick på ett samtal med henne. Hon berättade att de här i Falun brukar bilda en grupp av färdigbehandlade cancerpatienter varje termin. Denna grupp träffas ett antal gånger, just för att få ventilera de frågor som vi ställs inför efter behandlingarna. Jag väntar nu att bli kallad till denna grupp och ser fram emot det!

Jag tror ett det är helt normalt och OK att reagera på detta sätt. Jag behöver lära mig att hantera det faktum att detta faktiskt har drabbat mig, att hemskheter inte bara händer andra - det kan också drabba mig...
Karin, min syster, skrev så här om rädsla:
"Jag tror det är viktigt att man identifierar sina rädslor och blir bekant med dem. Men sedan tror jag man ska lägga dem på hyllan. Det är den enda rädsla jag kan komma på som är till nytta: identifierad och analyserad, men inaktiv, oskadliggjord. En kunskap: det här kan vara farligt. Inte en känsla: det här ger mig högre puls." 

Ur mitt scriptboard: (läses nerifrån och upp...) Anni: Eva: Härligt!! Gunilla: Hej Ewa! Tack för grattiskortet!!! Ewa: Nu har jag varit på mitt jobb i 1 v och det känns bara bra. Gunilla: Agneta S! Läs mailet jag nyss skickade! Agneta S: Gunilla! Jag har nog råkat skicka samma mail till Dig 2 gånger! Sorry! AnnCatrin: Javisst har vi nytta av funderingarna allihop. Dessutom tycker jag att det är väldigt konstruktivt "grubbel".

Detta Grattiskort kom idag från Ewa... Så ska januari se ut!
 

Tillbaka

Animation: Kitty Roach 

25 januari

Middagen var lyckad igår. Vi går sällan ut, alla fyra åt gott och uppskattade restaurangmiljön och maten. Restaurangen heter "Två rum och kök".
Jag fick fina örhängen och en fin duk av Elin och Åsa. De är hos sin pappa i morgon när jag egentligen fyller år. Det kändes att det var en avslutning av det gamla och en början till något nytt - ett nytt FRISKT liv.

Idag flyttar flickorna till sin pappa och Mats och jag ska gå på Margarethas begravning. Jag vill i och med det sätta punkt för grubblerierna kring hennes död.
Vi stannar i Falun över helgen.

Ur mitt scriptboard: (läses nerifrån och upp...) Gunilla: Det är ju vägen (läs vardagen) som är livet - inte målet... Ewa: Hej alla! Den där vardagen är underbar numera. Fikaraster, gemenskap. Precis vad jag behöver just nu. Gunilla: Tack Agneta S! Ha en bra helg allesammans! Agneta S: Gunilla! Ha en trevlig kväll! Agneta S: Jag menar naturligtvis inte att man OFTAST är trött på vardagen. Det skulle stått IBLAND istället! Agneta S: Hej Ewa! Visst är det skönt att komma igång! Hitta den vardag, som man oftast är trött på, men saknar, när man inte har den!!!!!!! Anni: Eva: Härligt!!

Tillbaka

Fortsättning