Bröstdagboken på CD: Läs mer här...
 

1954 bodde vi i Lillhärdal i Härjedalen. Mamma föredrog att vara hemma i Skåne vid förlossningen och pappa var ensam i Lillhärdal och passade på att väva i mammas vävstol. (Jag har fått den duk han vävde...)

Resten av dagen kände vi oss "tomma" och lite håglösa...

Ur mitt scriptboard: (läses nerifrån och upp...) Agneta S: Gunilla! Grattis på födelsedagen! Anni: Läste för Sofie om minnet idag och medan mitt korttidsminne är aktivt och innan långtidsminnet hunnit arkivera det - GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN imorgon...!!! Anni: Vi hade ljus på min mormors begravning också. Det är jättefint och ger en positiv stämning mitt i eländet. Karin L: Skönt att det var en vacker högtid som Margaretha skulle ha tyckt om. Karin L: Ni verkar båda ha tagit er igenom dagen väl. Sorgen försvinner inte på länge men ni kommer att hitta vägar vidare. Sorgligt... Gunilla: Ja, det var vackert - och underbar musik... AgnetaR: Det var vackert. Inga blommor. Varje gäst tände ett ljus istället. AgnetaR: Vi var 133 personer i kyrkan. Margaretha skulle ha gillat det. Gunilla: Agneta satt bredvid oss i kyrkan. Det var svårt och tungt att ta farväl av Margaretha... Karin L: Jag har tänkt mycket på dig och Agneta idag. Hoppas att det gått bra på begravningen och att du kan lägga grubblerierna bakom dig. Ha en jättefin födelsedag imorgon! Ingela: Exakt så är det Gunilla. Jag skrev lite om det i min dagbok den 24/1. Jag börjar jobba den 3/3. Känns bra. Gunilla: Det är ju vägen (läs vardagen) som är livet - inte målet...

Jag somnade, som så ofta, framför TV:n igår kväll. Innan dess hade Sven, barn till en av pappas bästa vänner, ringt och pratat en lång stund. Våra familjer umgicks mycket och intensivt under vår uppväxt. Nu konstaterade vi att den senaste gången han och jag träffades var 1970...

Jag la mig före Mats men vaknade efter någon timme. Då satt Mats fortfarande uppe och tittade på TV. Eftersom det blivit min födelsedag blev jag då uppvaktad med det paket han under dagen hade hämtat hos Anki och lurat mig att det var en leverans han skulle hjälpa henne med... Jag är lättlurad och blev mycket överraskad!

Idag ska kören uppträda på Kevins dop. Ena dagen är vi på begravning, den andra dop. Det senaste dygnen har varit en tydlig återspegling av "livet":
att bli äldre, att säga farväl, att välkomna nya och att återuppta gamla kontakter...

Eftermiddag:
Hemkommen från Kevins dop, ett bra körframträdande, smörgåstårta och trevligt umgänge öppnar jag min mailbox. Både Agneta R och AnnCatrin har lyckats hitta texten till "Den andra sidan." Det är bra med vänner...
TACK!!
 

På den andra sidan Här slutar jag min resa På gränsen till ett annat land Jag känner mig så trött Så sliten och så nött Men jag ser ljus på flodens andra strand Där får jag vila, där får jag frid Där kan jag glömma min trötta kropp Dagen syns ej mer Snart går solen ner Men på andra sidan floden går den opp Kära kamrater, spara era tårar Ingen gråt min vän Det är inte nåt Adieu Det finns inget som kan dö Det är farväl vi ses snart igen Så drick ett glas för mig Höj en skål för all vår kärlek Låt mitt minne sorglöst förbli Det är inget ont som sker Låt livet trösta er På andra sidan floden blir jag fri Framför mig slutar vägen Över mörkret går en lysande bro Jag har varit här förut Jag har kommit hem till slut Här på andra sidan floden vill jag bo

Lars Demians har skrivit texten och lagt ut den på sin sida: http://www.demian.se/
 

Tillbaka

Gunilla: Tack Ingela och Rönn´s-bor! maria: Tusen varma födelsedagskramar till dig från alla oss i Rönn´s!!!!!!! Ingela: Gunilla! massor av Grattis från mig! Om nio månader fyller jag 50, så vi är ganska jämngamla. *ler*

Ett citat ur Ingelas dagbok:
"Många av oss tror att vi måste vänta tills saker och ting lugnat sig innan vi börjar rycka upp oss.
I morgon ska vi behandla oss själva bättre.
I morgon ska vi ge oss tid att njuta.
Men, livet lugnar sig aldrig tillräckligt mycket för att vi ska kunna vänta till morgondagen med att börja leva det liv vi förtjänar. Livet är alltid i rörelse, i förändring, alltid fyllt av oförutsedda omständigheter. Det kommer alltid att finnas något som försöker kräva din uppmärksamhet: telefonsamtalet, barnet, faxen, bilen som pajat, pengarna som aldrig kommer med posten.
Låt oss helt enkelt konstatera att vad verkliga livet beträffar, så kan det när som helst sluta fungera som det ska."

Jo, tack! Mitt liv upphörde att fungera som "det skulle" när jag upptäckte bröstcancern. Jag hade visserligen varit inne på dessa tankar tidigare, men tänka är en sak - handla en annan...

För att kunna leva i NUET handlar det för min del mycket om att släppa kontrollen. Ta det här med att sköta hemmet t ex.
Jag får sitta och dega i soffan när jag är trött även om jag har en tvättmaskin att hänga och diskbänken är full med disk. Det går att dämpa belysningen, tända stearinljus och äta en festmåltid, fastän köksgolvet borde ha blivit skurat, soppåsarna utburna och fönstren putsade...
Tidigare har jag satt upp som mål att när "det där" är gjort då är det tillåtet att vila, njuta av festmiddagen eller umgås med barnen. Det har drivit mig vidare så jag ska "bara" göra det där också osv och i slutändan har jag aldrig känt mig klar och aldrig riktigt nöjd. Och när jag ändå hade bestämt mig för att nu får det "duga" så var jag trött och sur och kunde ofta ändå inte njuta av nuet och tillvaron. Precis som det står i Ingelas text kommer det alltid att finnas mer att göra, det går inte att ha fullständig kontroll!
Det jag upptäckt är att saker och ting blir gjorda ändå! Tvättmaskinen blir hängd, köksgolvet skurat och soppåsarna tömda... Kanske inte precis när jag tycker att det borde ske men det blir gjort och mitt hem är inte helt förfallet.

Anette mailar:
"Jag träffade aldrig Margareta men ändå har jag tänkt mycket på henne. Hade hon fått leva hade vi säkert stött på varann på nätet. Det blir som en grupp av systrar i nöd. De som är i början av resan får tröst och stöd av de som kommit längre. "

Ur ett annat mail:
"Skönt att du är färdig med behandlingarna och kan blicka framåt. Skickar med min favoritsång som så väl speglar livet som sjukdom:

Det flög en fågel rakt genom berget
genom mil av frusen sten.
Vingarna slog i graniten
ett förunderligt fenomen.
Så kom den ut genom öppet vatten
och nådde fram till ett skepp till slut
som hade sargats i många stormar
innan ovädret ebbade ut.

Lugnare vatten, makligare sjö
och vid horisonten  Lycksalighetens Ö.
Vågorna häver sig i tysta lugna kullar.
Havet är en moder som förbarmar sig
och rullar."

Skriven av Kjell Höglund

Ur mitt scriptboard: (läses nerifrån och upp...) Ingela: Gunilla, jag instämmer i det du skriver efter det inkopierade från min sida. Om man ska kunna leva i nuet så måste man släppa kontrollen och njuta av det liv vi fått tillbaks. Gunilla: Tack Anni! Jag blir glad av tulpaner och färger och behövde det nu! Anni: Mmmm! Jag njuter av designen på knol33. Befriande lätt att läsa - vilsam för ögat och en lisa för själen

Kväll:
Ur min gästbok:
"Hej, Vilken kanonsida du har skapat. Det finns så många som behöver den styrka och det hopp du ger med dina erfarenheter. Jag tackar för detta och berättelserna om och med Doris är så härliga."

Nu är det 16-19 personer som anmält intresse för Dagboksfesten!

 Tillbaka
Animation: Kitty Roach

Vi åker till Lövåsen några dygn. Vi ska promenera, jag ska måla, läsa, grubbla/reflektera och bara vara, vi får se när jag återvänder till Falun och återupptar dagboksskrivandet. Jag sitter mycket vid datorn och tycker att det ska bli skönt att komma ifrån ett tag.
På onsdag ska jag äta lunch och prata framtid med några från jobbet. Det är tänkt att jag ska börja arbeta den 1 mars. Jag räknar med att det blir halvtid till att börja med.

Nu är det 17-20 personer som anmält intresse för Dagboksfesten!

Mats lagade mitt avgassystem här om dagen. En Fantaburk, tre slangklämmor, ljuddämparpasta och en "gör det självhall" i 45 minuter behövdes... Kostnad 119 kr!
För mig är detta fantastiskt - jag har tidigare alltid fått lämna in bilen för dyra pengar!!!! Sen åt vi plankstek när vi kom hem!!!

Igår tittade vi på veckans Fame Factory program som vi hade spelat in. Både Elin och Åsa tittade in en stund. Åsa har huvudet fullt av gymnasieprogram och ville diskutera det. Elin behövde Danmarks Nationalsång, de håller på att göra en välkomstshow till danskarna...

Nu sticker vi snart tillbaka till Lövåsen men jag kommer tillbaka i morgon.

Tillbaka

Jag litar helt och fullt på mig själv och mina förmågor...

I morse tog jag fram vattenfärgerna igen och satt i flera timmar och målade andlighet och Doris.

Nu är jag hemma i Falun och tar paus vid datorn mellan dammsugningspassen. Elin har också kommit hem. Vi vill få lite ordning innan vi ska möta Sasja vid tåget i kväll.

19.30
Nu har vi städat, handlat, bäddat och planerat inför veckan. I morgon har Elin och danskan heldag- först i Falu gruva och sedan i Sundborn. Jag lämnar dem vid gruvan strax efter kl 8.00, hämtar upp Lena, sedan Mats och åker för att uppträda med Badiba kl 11.00 i Möklinta (nästan ända nere vid Sala...)
Måndag morgon åker flickorna till Idre och kommer hem tisdag kväll. Jag kör dem till bussen och kör sedan ut till Lövåsen för att komma tillbaka på tisdag jag också.

Tillbaka

Ur mitt scriptboard: Ingela: Japp, idag är det skidföre, men nästan snöstorm. Mina skidstavar glömde systerns familj kvar i Idre. Jag ska köpa nya, dom betalar. Gunilla: Detsamma här... Fast hatten sitter säkert med snagg under!!! Anni: Men idag yr snön runt knutarna så det står härliga till... Håll i hatten!

Jag åker idag tillbaka till Mats och hundarna i Lövåsen. Elin och Sasja var nöjda med gårdagen, de gjorde matsäck och packade innan de stupade i säng. Idag åker de buss upp till Idre via Grycksbo pappersbruk och Zornmuseét i Mora!
På tisdag kväll samlas vi här hemma igen!!

     
Jag älskar mig själv och världen älskar mig!
Jag tar god tid på mig och känner efter vad jag vill...
 

Tack Britt-Marie (och Martinus) för att ni hjälper till att uttrycka det jag vill säga...
Jag använde aldrig ordet egoism eftersom det för mig just betyder att jag begär något på någon annans bekostnad...

Mats och jag bestämde från början att vi i vårt förhållande skulle sätta oss själva främst och när vi pratade om detta igår kunde vi inte komma på en enda konflikt kring detta. Det fungerar utmärkt.

Jag mådde mycket bra igår och kände att den senaste tidens mörka tankar och oro hade lämnat mig. Jag kände glädje och tacksamhet över att jag har det så bra! Jag fortsatte att måla och läsa och må bra.

Allt är som det ska
och jag gör det jag ska!

Maria från Rönnäs skickade detta:

Den lilla grodans allegori ...

Det var en gång en tävling bland grodorna.
Målet var att komma högst upp i ett torn…

Många människor samlades för att heja och titta…

Människorna trodde ju egentligen inte att grodorna skulle lyckas med att klättra ända upp i tornet, så hejaropen blev egentligen bara, typ:

“Vilket jobb och elände, de kommer aldrig att lyckas, stackarna!”

Grodorna började ge upp utom en liten groda…

Folkmassan fortsatte:

“ Stackarna de kommer aldrig att klara det!”

Och tillsist gav grodorna upp och erkände sig besegrade, utom den enda lilla grodan som fortsatte uppåt och trotsade oddsen.

Äntligen efter enorma ansträngningar, lyckades den lilla grodan med det som de andra misslyckats med: att nå toppen, ensam!

De andra grodorna var nyfikna på hur hon lyckats.

En av dem närmade sig segraren för att få svar på hur hon lyckats avsluta och klara av provet.

Och… upptäckte att den lilla grodan var döv!

Lyssna aldrig på personer som har för vana att se allt negativt, lyssna bara till din hjärna och ditt hjärta!

Kom alltid ihåg vilken makt det hörda eller lästa ordet har över dig.
Det är därför du alltid skall vara  POSITIV !

En résumé :
Var alltid döv när någon säger att du inte kan förverkliga dina drömmar!

Tillbaka

Sedan i söndags har jag åter problem med den "muskelvärk" jag känt tidigare. Det känns som ett mellanting mellan träningsvärk och ledvärk. Värken sitter framför allt axlar, händer, knän och höfter men det blir inte sämre av att jag rör på mig.

Ingela: Så skönt att du skrivit i dagboken igen. Jag har blivit beroende av att läsa dagligen nu. *ler* Apropå raden om drömmar så lägger jag under kvällen ut en text, i min dagbok, från ett häfte.

Eftermiddag:
Mina senaste bilder finns nu på Mina Bilder , sidan 2.
Bilden till vänster är en oljemålning från i somras. Den heter "Cellgift".

Livet är fantastiskt! Vilka underbara människor jag möter!
Dagens möte kom till tack vare Margaretha och Sofie.
Margarethas bästa vän Maria ringde igår och frågade om vi ville vara med och äta på restaurangskolan Ecole idag. Hennes sons flickvän, Sofie, går på restaurangskolan och hade i uppgift att duka ett bord kring ett tema. Hon valde att duka för en minneslunch för Margaretha! Bordet var dukat i lila och beige med en vacker blomuppsättning gjord av Sofie. Det stod som utställningsbord i matsalen.
Vi åt en fantastisk trerättersmiddag till ett fantastiskt pris! Dessutom fick vi möta Maria och Sofie. Denna lunch gick i Margarethas anda - öppenhet och vidsynthet! Jag riktigt kände hur hon satt där i en vrå och njöt av vårt samtal...

Tillbaka

I morgon åker Sasja hem med ett tåg som går klockan 5 på morgonen. Jag åker på förmiddagen tåg till Gävle och får sällskap av AnnCatrin till Stockholm för att träffa Gävlegänget! Det ska bli mycket roligt att träffas!!!

Gävlegänget - Vi är fem "tjejer" som lärde känna varandra i Gävle på 70-talet.

På söndag kommer jag tillbaka. Då flyttar Åsa hit och båda flickorna ska bo hos mig i tre veckor.

Ur mitt scriptboard: Gunilla: Ewa ringde precis - det är så kul att pratas vid!! Gunilla: På fredag ska Gävlegänget träffas i Stockholm!!!!!!!!!!! Kul!!! Gunilla: Hej *beep*! Kul att du lämnade en hälsning! *beep*: Har läst på dessa sidor. Mina varmaste hälsningar. AnnCatrin: Bara torsdag kvar... se'n träffas vi! Åsa: En liten hälsning så här på en helt vanlig onsdag bara! Kram!

Nu är det 18-21 personer som anmält intresse för Dagboksfesten!

Jag hittade följande på Bröstcancerforum idag! Det är Ann som har skrivit ett inlägg:

"I samband med mitt cancerbesked och i början av min behandling var jag aktiv på Cancersamtal.nu. Efterhand drog jag mig bort från datorn och aktiverade mig på andra sätt för att finna min väg till att leva med cancer. Jag vill gärna delge den väg jag valt för jag tror att den kan vara till hjälp för andra. Oavsett cancerform. Oavsett prognos. Oavsett var i sjukdomsförloppet man är.

Så om du vill försöka påverka, och om du vill vara involverad i, din cancerläkning så läs vidare:

Stöd din cancerbehandling för att optimera behandlingen och påverka resultatet
Fler och fler läkare, och forskare, menar att Psykoonkologi – mentalt och själsligt stöd för att stärka kroppens självläkning - är den mest framgångsrika behandlingen av cancer. En av dessa forskare, Dr I. Fawzy vid UCLA, publicerade 1993 resultatet av sitt psykoonkologi behandlingsprogram med 68 hudcancerpatienter. Efter fem år hade följande skett;

34 fick endast ”traditionell” cancerbehandling
Dog av sjukdomen; 10 av 34
Hade fått återfall; 13 av 34

34 fick ”traditionell” behandling MED kompletterande stöd
Dog av sjukdomen; 3 av 34
Hade fått återfall; 7 av 34

Ganska talande siffror!

Du kan ta del av den kompletterande behandlingsmetoden - i Sverige
”Du kan bli frisk igen!” av Dr Simonton,
”Kärlek, medicin och mirakel” av Dr Siegel,
Cancer och en möjlig väg till läkning” av Dr Saupe och
”Resan” av B. Bay
är fyra bra böcker i ämnet. Några av författarna håller även kurser i syfte att just stärka kroppens självläkande förmågor för både cancerpatienter och anhöriga.
Jag deltog i Dr Saupes kurs och jag kan varmt rekommendera den. Jag var också en långhelg på BaraVara i Dalarna och den erfarenheten vill jag också varmt, varmt rekommendera.

Må bättre och öka livskvaliteten
Förutom att påverka själva cancerbehandlingen så gav både Dr Saupes och BaraVaras kurs mycket för min livskvalitet. Att leva med rädslan för återfall. Att leva med rädslan att sjukdomen ska ta över. Det kan vara svårt. Att hitta ett förhållningssätt som gör att jag kan njuta av livet så mycket det går trots rädslan. Trots sjukdomen. Det var ett viktigt mål för mig. Jag hittade ett lugn, en tillit till framtiden och en styrka som jag inte trodde var möjlig.

För mer information, pris mm så läs på www.doktorsaupe.com och www.baravara.se.
Du kan beställa ”Cancer och en möjlig väg till läkning” för 50:- (normalpris 80:-) på mailadressen; dr.saupe@delta.telenordia.se eller på fax; 08-36 95 05.
Telefonnummer till; Dr Saupe 08-36 72 50 och till BaraVara 0248-230 60.
(Stipendium går att söka för kurserna hos bl a Cancerfonden.)

Oavsett om du inte har börjat din behandling, är mitt uppe i den eller kanske rent av har avslutat den så önskar jag att du unnar dig att prova någon form av mentalt och själsligt stöd i tillägg till din cancerbehandling! Hör gärna av dig med dina erfarenheter eller med frågor.

Lycka till och varma hälsningar/Ann Nilsson Ahnstedt "

TACK Ann för dessa upplysningar!

Detta stöder det vi hela tiden tänkt...
Se till att må bra!!!!

Mats och jag har jobbat med just detta under mitt cancerår. Jag känner liksom Ann en tillit till mig själv och min kropp. Jag lever i nuet och känner mig frisk!

Tillbaka

Ur mitt scriptboard (läses nerifrån och upp...): Ingela: Oj, oj, mina fingrar och mitt huvud är trött. Jag kan faktiskt stava, men här nedanför ser det inte så ut. Ingela: Jag ägnar mig inte åt vare sig reiki eller meditation. Jag ser till att få skratta hjärtligt och mycket, då mår man också bra. Ingela: Precis så som du Gunilla säger tänker ja också. Anni, att tänka positiva tankar är bra. Vi peppar ju varandra flera stycken av oss här. Träffen som ska bli i maj är också en så´n sak. Gunilla: Anni! Jag tror att reiki och meditation funkar på samma sätt... Se till att vi mår bra och har positiva tankar är också bra!! Gunilla: Vi ses i morgon - Maria och AnnCatrin! Anni: Följde länkarna Ann hade rekommenderat... Huvva va' dyrt... Inget för mig Ingela: Klart att vi är avundsjuka, men vi unnar er detta. Att vara avundsjuk är inte samma sak som att vara missunnsam. Avundsjuk betyder ju bara att man själv också vill...... maria: Jag börjar packa nu. Vi ses i morgon, UNDERBART!!! Jag förstår att ni alla andra är avundsjuka på oss. AnnCatrin: Imorgon... är det fredag! Vi ses på tåget! Jag kommer väl inte att känna igen dig med allt hår!!! Ingela: Jag vill också säga TACK till Anne för den informationen som du Gunilla snappat upp. Och även ett Tack till dig Gunilla. Ingela: Visst är det härligt med en "helt vanlig" torsdag, men den är väldigt kall! Låter så kul med en kompisträff. Jag ska träffa några mailvänner månadsskiftet februri-mars. KUL! Gunilla: Kram tillbaka till Åsa och alla andra- en helt vanlig och fantastisk torsdag!

Nu åker jag snart iväg till Stockholm...
Trevlig helg!

Tillbaka

Fortsättning