Bröstdagboken på CD: Läs mer här...
 

8 - 10 februari

Ur ett mail från Lena:
"Du känner inte mig men jag fick sådan lust att skriva till dig. Jag har nästan precis funnit din bröstdagbok och inte ännu läst igenom allt men ser fram emot detta oerhört. Det jag läst hittills har hjälpt mig jätte mycket och jag har fått många svar på tankar och också kunnat dämpa min oro lite.
Jag vet inte egentligen varför jag skriver till dig men jag vill på något sätt delge dig att du gett mig mycket i och med din bröstdagbok och jag kommer fortsätta att läsa. TACK Gunilla! "

Ur mitt scriptboard(läses nerifrån och upp...): Ingela: Undrade just när du skulle vara hemma igen. Kul att det händer något annat än det vanliga lite då och då. Gunilla: Nu är jag hemma igen! Som vanligt var det en helt annorlunda men fantastisk helg!! Skriver i dagboken i morgon! Anette: Gunilla! Jag trodde inte du skrivit i februari men nu hittade jag det. Varför har du ont?

Värken i min kropp har nu blivit nästan helt bra. Denna värk verkar vara efterdyningar efter behandlingarna.

Sasja kom iväg med tåget på fredagsmorgonen. På torsdagskvällen var Elin, Sasja och jag på knytkalas och fick därefter underhållning av de båda klasserna! Stämningen var mycket hög och vi föräldrar gladde oss åt att få delta i denna gemenskap - det var länge sedan jag var delaktig i Elins klassgemenskap...

8.30 gick mitt tåg och jag fick sällskap av AnnCatrin från Gävle. Vi träffade Annika och Maria GN på centralen innan vi sökte upp Maria GW och tog tunnelbanan ut till henne.
Som vanligt hade vi mycket att prata om. Under lördagen valde vi lite olika aktiviteter men sammanstrålade hemma hos Maria på eftermiddagen och fortsatte umgänget. Vi hinner avverka allt som är viktigt för oss och jag tror att det är lika viktigt för oss alla. Jag påstår att våra samtal är terapeutiska! Vilken lycka att få tillhöra denna grupp och att få vara med om detta!
Från början träffades vi en gång om året, nu har det utökats till tre gånger och vi prioriterar våra träffar högt. Nästa gång vi träffas blir på Barnens Ö i juni!

Jag kom med tåget vid 18-tiden igår och flickorna och jag sammanstrålade här hemma. Mats var i Horndal och framträdde med Badiba.

Dagboksfesten blir i Falun den 24 maj!
Välkommen att anmäla ditt intresse!

 

Detta kom från Ingela idag:

Leenden smittar
De är som flunsan
när någon log mot mig idag

Började jag också le
jag rundade hörnet
Och någon såg mitt flin

När han också log insåg jag
att jag smittat även honom
Jag tänkte på det där leendet
Och sen insåg jag dess värde

Ett enda leende som mitt
Kan resa jorden runt
så om du har ett smil på lut
lämna det inte ensamt utan prut

Starta en epidemi
och infektera världen
I samma stund du fått smilstartaren, bör du skicka honom vidare...

Tillbaka

Numera har alla fem i Gävlegänget en sådan här ängel... Maria GN hade köpt en varsin till oss!

Jag har funderat över min återgång till arbetet. Det är möjligt för mig att från början få arbeta med ett avgränsat och icke tidspressat utredningsarbete. Det skulle kännas bra. Frågan är hur mycket jag ska arbeta från början, 100, 50 eller 25 %. Jag har vacklat mellan 50 och 25 %.
Innan jag började strålningen träffade jag läkaren Gunilla som jag fick mycket stort förtroende för under cellgiftbehandlingen. Hon sa att vi skulle träffas på ett återbesök några månader efter avslutad strålbehandling och sjukskrev mig till den sista februari.
Igår försökte jag ta reda på hur de planerat det utlovade återbesöket. Jag fick kontakt med sköterskan Lilian på onkologmottagningen. Det stod i mina papper att jag skulle bli kallad av kirurgen till återbesök, vilket innebär att jag skulle få träffa ytterligare en ny läkare...
Pang! Tillbaka till ruta ett!!!!!!

Den gamla patientkänslan kom tillbaka och jag insåg att det gäller att fortsätta ha kontrollen över mitt liv. Någon "kamp" behövdes inte - utan "känn efter inåt - Vad vill jag?" "Hur känns det?". Det viktiga är att veta vad JAG vill och tala om det. När jag klargjort vad jag ville för Lilian bokade hon genast en tid hos Gunilla i mars och lovade att ordna sjukskrivningen! Underbart!!!

Så här vill jag:
Jag har förstått att jag oroar mig för att bli trött och att jag därför inte ska ha ork eller tid att bromsa takten. Om jag börjar arbeta 25%, tre dagar per vecka, arbetar med utredningsarbetet och under de första veckorna känner efter skulle det kännas bra. Jag räknar med att jag kommer att behöva vara sjukskriven på halvtid en bra tag efter det.
Mina tänder ska dessutom åtgärdas, jag behöver göra något åt mitt knä och min själ behöver terapi!
 

Gunilla: Och vackert är det där också... Anni: Ja, det var skillnad i priser vill jag lova! Det kanske till och med går att få soc att skicka mig dit... eller? Anni: jag ilar på små lätta 1'or och 0'or dit och kollar AnnCatrin: Ett tips på humanare priser än baravarasajten m.fl. är St Davidsgården i Rättvik http://www.berget.se/welcome.htm Visst kristet inslag men även "allmänandliga" och skapande, till humanare priser.

Eftermiddag:
Igår eftermiddag kom Mats hit med bilen och jag körde ut honom till Lövåsen igen. Han sitter där och arbetar.
Jag sov fruktansvärt dåligt i natt. Kontakten med sjukhuset tog mer kraft än jag räknat med... eller också var det därför jag dröjde med att kontakta dem...
Elin är hemma med förkylning för andra dagen. Anita och jag tog en promenad i det mulna vädret och hann som vanligt prata en massa viktigheter. Jag har reikat, pratat med Jan om jobbet och arbetar vidare med min CD. Jag känner mig lite trött och hängig.
Jag ska på KickOff med min arbetsgrupp nästa torsdag och har blivit erbjuden att berätta om mina erfarenheter av att drabbas av en dödlig sjukdom. Det ser jag fram emot. Jag håller på att sätta ihop ett bildspel och tänker utnyttja både bild- och talspråket!

I morgon ska Åsa till Trysil på friluftsdag och vi ska snart åka och köpa matsäck och en ny fångstrem till snowboarden.
 

Tillbaka

Jag ser det som om jag har fått en extra chans till livet och är därför oerhört mån om att ta till vara mitt liv och se till att det bara blir bättre!

Jag ska snart åka till Mats i Lövåsen. Han ska till sin läkare i eftermiddag och i kväll ska vi på Badibas årsmöte. Elin är på benen och ska vara på elevriksdag hela dagen. Åsa gick hemifrån klockan kvart i sex för att åka till Trysil. Jag håller tummarna för att det går bra. Förra året kom hon hem med stukad hand...

Fortsättning ur mitt scriptboard (läses nerifrån och upp...): Anni: ...där finns inte mycket att hämta... "Sök fonder" Anni: jag var på soc idag...

Tillbaka

Årsmötet var bra och trevligt. Alla fick en varsin ros och vi åt smörgåstårta bl a. Innan dess hade Mats varit hos läkaren och vi hälsade på hos Anna och Lasse ett tag. Vi diskuterade bl. a. varifrån uttrycket:
Du ska älska din nästa såsom du älskar dig själv! kommer. Vi letade i bibeln men hittade det inte...

Banji piggnade till under hösten och har verkat må riktigt bra. Nu är hon hängig och trött igen. Det är inget direkt synligt fel men det märks att hon är gammal och trött. Jag har tagit med mig Bubba hit till Falun så att jag kan skämma bort honom och Mats kan ägna sig åt Banji i Lövåsen.

Jag håller med AnnCatrin! (som vanligt...)

Klockan 12.15
Anita, Bubba och jag har tagit en 2-timmarspromenad i solskenet. Underbart!!!!

Min kusin Eva mailar:
"I Matt.22:37-40 står det att de skriftlärde ville sätta Jesus på prov och frågade vilket det största budet var och Jesus svarade "Du ska älska din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd" detta är det största och första budet. Sedan kommer ett bud av samma slag "Du skall älska din nästa som dig själv"."

Jag har visst fått vännerna att engagera sig (och läsa bibeln!?)

AnnCatrin: enligt uppgift alltså - kolla får du göra själv AnnCatrin: "Du skall älska din nästa som dig själv". (3 Mos. 19:18)

Tack Eva och AnnCatrin! Då vet vi!!!! Jag har slagit upp det och det stämmer!

Tillbaka

14 februari

 Alla Hjärtans Dag

Kärleken är oändlig...

Igår var en vän hos läkaren för att diagnostisera en knöl i magen. Hon var inte orolig - men jag... Först på kvällen förstod jag varför jag mått så dåligt under dagen...
Knölen var ofarlig och ska opereras bort!! Hurra för ofarliga knölar!!!!!!!
Hurra! Hurra!! Hurra!!!

Karin L:s svåger Lelle engagerades i bibelfrågan och kunde bekräfta. Han hade ett tillägg:
"Rom 13:10
Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet."

Tack Karin L och Lelle! Det passar bra på alla hjärtans dag!

Maria L, Julias mamma och min barnlediga arbetskamrat, ringde igår. Vi ska träffas nästa vecka - Äntligen ska jag få se Julia!!!!

Igår hade jag väldigt ont i kroppen, jag kände mig irriterad och var på dåligt humör i största allmänhet. Det var en dag då jag försökte välja Glädje men misslyckades...
Det är inte hela världen att misslyckas men jag hade svårt att förstå vad det berodde på. Långpromenaden var underbar och tog mycket av mina krafter. Jag sov en timme mitt på dagen men vaknade lika nedstämd som tidigare. Jag hade tänkt att jag skulle få massor av saker gjorda som inte blev av. Jag försökte tillåta mig att göra ingenting i stället. Hjälpte Elin med en läxa, lagade mat...
Framåt kvällen förstod jag att det delvis var oron för min vän och delvis var det kroppsonda som var orsaken till missmodet. Jag har som mål att få något av det praktiska som behövs göras här hemma gjort varje vecka. Denna vecka har jag inte gjort det och över detta kände jag mig missnöjd.

Jag får ibland frågan om vad jag gör på dagarna. Då svindlar det lite, för jag gör inte särskilt mycket men tycker att jag har fullt upp. Jag tänker efter:
måndag:
Elin var hemma och sjuk. Jag sökte läkaren via telefon och pratade med sjuksköterskan Lilian. Körde ut Mats till Lövåsen.
tisdag:
Hade sovit dåligt, jobbade med CD:n. Var trött. Promenad med Anita. Upptäckte att jag var för sent ute för att få biljetter till Skåne på sportlovet...
onsdag:
Åkte till Mats på morgonen, var hos Lasse och Anna, sov en timme på dagen, årsmöte på kvällen.
torsdag:
Långpromenad med Anita, sov en timme, många telefonsamtal, förberedde mig inför kickoffen.

Vid denna summering förstår jag vad som tagit min tid i veckan. Det är det där som inte syns - reflektionen / grubblerierna!

Nu ska jag snart åka och hämta Mats och Banji. Vi ska träffa Anna här hemma i eftermiddag. Elin och Åsa ska efter skolan gå med en tulpanbukett till farmor som ligger nyopererad på lasarettet. Helgen närmar sig och jag försöker vara nöjd med veckan som gått...

Tillbaka

Med posten kom min fortsatta sjukskrivning. Jag är sjukskriven med 75% 030301-030531. Nu kan jag börja arbeta och känna mig för och sedan får vi se vad som händer. Jag ska träffa läkaren på återbesök i slutet av mars.

Jag fick ett tips om ett hus som är till uthyrning för ett år. Det kan vara intressant men ännu återstår det några frågetecken . Med lite tur kan jag bo billigare på större yta än i min hyresrätt.

Elin fick blommor från en beundrare via blomsterbud igår! Det var nytt!!! Stora flickan... Åsa var på bio med ett gäng killkompisar.

Jag har funderat på varför jag har så svårt att tycka att det är viktigt att ha en rytm, som det står om i Ingelas dagbok.

Här är ett utdrag från den 6 februari:
"Vid mitt morgonkaffe läste jag i boken "Inre Rikedom", som jag brukar varje dag. Dagens kapitel handlade om rytm och struktur i vardagen. Något som jag kom på att jag har haft de perioder då jag mår/mått riktigt bra. När jag läste texten så stod det helt klart för mig att det ju är precis så det är.

"Hur mycket rytm har du i din personliga tillvaro? Det är inte bara barn som behöver sova och äta på bestämda tider och ta det lugnt ibland.
Tänk på den jämna lugnande rytmen i naturen - tidvattnets ebb och flod, de fyra årstidernas återkommande cykel, månens faser varje månad och övergången från dag till natt. Vi behöver lära oss var gränserna ska sättas och att säga nej.

Tänk idag lugnt och sansat igenom vilken roll rytmen spelar i ditt vardagsliv. Ditt hjärtas röst kommer alltid att tala om för dig vad som fungerar och vad som inte gör det. Att återinföra rytm i ditt sätt att sköta saker och ting kan göra dig nöjd och belåten och ge dig en känsla av välbefinnande, som kommer att hjälpa och stödja dig när de världsliga bekymren inte kan hållas borta."

Under en tid nu har jag inte mått så bra, fysikt har det varit bra men känslomässigt lite sämre. När jag läste dessa rader så insåg jag vad det undermedvetna redan visste, att jag inte har struktur och rytm i vardagen. Från och med idag ska jag återinföra rytmen igen. *ler*"

Jag tolkar inte denna rytm som att jag ska ha rutiner, tex göra på samma sätt varje dag, Kliva upp, duscha, äta frukost, röja, promenera... Men det tror jag Ingela och många andra gör. Jag tror dem också när de säger att de mår bra av det - men det gör inte jag.
Jag blir stressad av att vara uppbunden till bestämda rutiner. För mig ter sig dessa rutiner som "utifrånpålagda". Det yttre styr mitt inre...
Jag vill i stället lyssna på mitt inre och är det så att jag vill ha rutiner så följer jag den rytmen, för visst sover jag på natten och är vaken på dagen och njuter av de olika årstiderna... Kanhända har jag mer rytm än jag känner till men jag vill inte göra exakt lika varje dag, det mår inte jag bra av! Dessa rutiner har tidigare varit orsak till att jag inte kunnat leva i nuet:
- Jag ska diska och hänga tvätt - sedan får/ska jag ...
- När lägenheten är städad ska jag...
Att leva i nuet och njuta har varit en belöning när jag gjort det där oundvikliga tråkiga...
Det bästa jag vet är att ha en helt obokad dag framför mig! Det innebär inte att jag inte gör någonting. Jag vet vad som ska göras och gör en sak i taget utifrån vad jag tycker känns bra just nu. Så bockar jag av listan och allt som måste göras blir gjort så småningom och nästan ingenting är tråkigt!
 

Fortsättning ur mitt scriptboard (läses nerifrån och upp...): Gunilla: Härligt Anni! Njuuut AnnCatrin!!! Anni: Soc ansåg det rimligt att ge mig pengar till nya skor. Tack för det!! Anni: avundsjuk.... AnnCatrin: Imorgon ska jag på konsert - världsberömd argentinsk tangoorkester - de' ni!Ha en bra helg alla! Ewa: Kram på er idag alla hjärtan! Maria L: Många kramar till dig på ALLA HJÄRTANS-dag!!!

Igår kom ett härligt foto från barnens kusin Linda:

Linda, Theodore och Kent
 

Tillbaka

Bra liknelse Ingela!
Jag älskar den fria dansen - rörelser som utgår från både musiken och mitt inre. Min rytm är alltså den fria dansen...
Jag blev förvirrad av orden: "...att jag inte har struktur och rytm i vardagen. Från och med idag ska jag återinföra rytmen igen. " Jag tolkar dig Ingela, som om du använder ordet rytm för det jag kallar min inre röst. Vi kanske menar samma sak. Jag söker svar, lugn och tillit ur mitt inre och det är kanske samma sak som att söka sin inre rytm!? En del vill ha struktur i rytmen andra inte...

Jag fick ett par underbara kattörhängen av min kusin Eva i julklapp. Jag använde dem någon dag och sedan var de försvunna. Jag letade och letade och var till slut tvungen att ge upp... I fredags låg de bara rakt framför mina fötter på köksgolvet. Vilken lycka!!!

STRESS
Mats och jag är fortfarande mycket trötta. Vi bearbetar det senaste året och funderar mycket på hur vi vill gå vidare.
Jag har först nu insett att jag under senaste året även varit utsatt för stor stress, både fysiskt och psykiskt. Det kändes inte så när jag var där men nu efteråt inser jag att det var så. Operation, beslut, behandlingar följde slag i slag. Vi mötte en sak i taget och det var ett bra sätt men vi hann aldrig bearbeta eller hämta oss innan nästa sak hände. Nu efteråt förstår jag vilken stress det egentligen innebar.
Kroppens stress var i huvudsak orsakad av behandlingarna. Jag lyckades bra med att frigöra denna stress från mitt psyke. Den psykiska stressen bestod av beslut, överraskningar, oförutsedda händelser och själva bearbetningen av att ha drabbats av en dödlig sjukdom.
Nu tycker jag att jag har utbrändhetssymptom.
Jag trodde fullt och fast att jag skulle börja arbeta på halvtid den 3 mars och vara tillbaka på heltid före sommaren. Ju närmare jag kom datumet desto mer började jag tveka.
Jag är så urbota trött - visst får jag massor av saker uträttade, särskilt om jag jämför med vad jag gjorde under behandlingstiden, men det är inga underverk jag gör. Vanliga vardagssaker...
Lunchmötet med arbetet gjorde mig trött, till och med dagen efter. Att ordna min fortsatta sjukskrivning tog också all kraft ur mig. Det verkar som om jag nu när jag inte behöver "stressa" fram något beslut eller reaktion behöver bearbeta allt i extremt långsam takt. Jag lyssnar på kroppen och psyket och har insett att arbeta 25% säkert kan ge mig fullt upp ett tag framöver.
Återigen plockar jag fram tålamodet och tar en sak i taget.

Allt är som det ska
och jag gör det jag ska!

Det är skönt att jag har accepterat och insett detta. Jag är medveten om att jag spelar med livet som insats och vill skapa mitt nya liv i en takt som gör att jag, den nya Gunilla, mår bra.

Tillbaka

Min syster Karin som arbetat på olika platser ute i världen (just nu bor hon på Cuba) skriver:
"När jag hade varit i Nicaragua ett halvår, träffade jag en kompis, som varit i Guatemala ett halvår. Vi tittade på varandra och kände igen symptomen och konstaterade att vi var nöjda, men TRÖTTA.
Jag tror att en del av den trötthet som du känner är liknande: Resultatet av en ny livssituation. En ny geografi att lära känna. Nya sätt att tänka. En möjlighet att lämna gamla mönster bakom sig och pröva nya istället. Mängder av nya kontakter, vilket är inspirerande och tillfredsställande - men krävande!
Min erfarenhet är att den här typen av trötthet bekämpar jag bäst genom att fortsätta ta itu med saker, dvs inte låtsas om tröttheten utan bara knata på. Det finns ju en risk annars att tröttheten får styra - och jag tror inte man ska vara rädd för att vara trött. I varje fall inte om man håller på att ändra sitt liv."

Det var en tilltalande liknelse och jag tror att du har rätt, Karin. Visst orsakar allt detta nya trötthet!! Saker som inte berör mig djupt eller engagerar mig extra mycket ger inte tröttheten. Årsmötet med Badiba är ett sådant exempel.
Jag är inte rädd för tröttheten, vilket känns viktigt. Denna trötthet är helt olik den jag kände under cellgiftbehandlingen. Då kunde jag inte vila mig utvilad och hade inga reserver, jag var tvungen att sätta stopp direkt när tröttheten kom över mig. Nu hjälper sömnen och jag känner mig utvilad efter en god natts sömn.
Jag tänker inte ignorera tröttheten, det är en signal som jag tillåter och accepterar. Tidigare i mitt liv har jag allt för ofta ignorerat mina egna signaler och det tänker jag inte göra i fortsättningen. Jag accepterar men blir för den skull inte liggandes i sängen hela dagarna.
Risken att tröttheten får styra mig är minimal. Mitt problem är snarare att jag måste lära mig att vara mindre engagerad och mer likgiltig inför vissa saker. Naturligtvis önskar jag mig inte likgiltighet som personlighet men vissa saker behöver jag inte engagera mig i. Min personlighet är ju nu sådan att jag gärna engagerar mig och då blir det lätt för mycket och det tär på mina resurser. Jag ser nu till att göra de saker jag vill, noterar vad det är som gör mig trött, reflekterar och försöker lära mig hur jag ska hantera det som tröttar mig. Det kan ju även vara så att det som tröttar mig just nu är energigivande på sikt!
Att börja arbeta på 25% är det sätt jag valde vad gäller arbetet. Sjukvården kommer nog alltid att göra mig trött men jag hoppas att det inte blir lika täta kontakter i fortsättningen.
Jag gör som Anni säger, tar en fot i taget...

Det vill säga:
Jag flyter med och tittar efter vad det är för "stenar" jag försöker slåss med, reflekterar och lär mig hur jag ska göra för att flyta förbi de jag väljer utan att göra av med onödig energi!

Därutöver tror jag att min kropp behöver lång tid för att återhämta sig efter 10 månaders intensiv utsatthet. Operationer, cellgifter, blodpropp och strålning går inte oförmärkt förbi...

Igår kväll uppträdde Badiba i Krylbo så jag var hemma här i Falun först vid 21-tiden. Åsa är förkyld och stannar hemma idag. Mats och Banji är i Lövåsen.
Idag tänker jag svänga förbi arbetet med min sjukskrivningslapp och hälsa på Maria, Julia och pojkarna!

Kväll:
När jag kom till jobbet träffade jag en del arbetskamrater och hann prata lite. Det känns bra att snart vara tillbaka!!!

Maria, Julia, Emil och Viktor var hemma i huset i Kvarnsveden. Killarna spelade teater för oss och Julia som snart är tre månader visade sin bästa sida!!
 

Fortsättning ur mitt scriptboard (läses nerifrån och upp...): Gunilla: Jag har förstått att du Ingela känner samma trötthet... Tänk dig för innan du börjar arbeta! Jag börjar på 25% med helt andra arbetsuppgifter eftersom mitt arbete normalt har extremt högt tempo! Ingela: Gunilla, när jag läser din dagbok så känner jag igen mycket. Jag ska också börja jobba 3 mars. Jag undrar om jag verkligen orkar med att ta hand om en "DAMP-elev", även om det är halvtid.

Tillbaka

Fortsättning