Animation: Kitty Roach

För att sidan ska vara aktuell ligger den senaste texten överst!

Jag tar sats för att sluta skriva i Bröstdagboken men kan inte riktigt bestämma mig...

Den senaste veckan har jag haft rejält ont i kroppen. Enligt läkaren är detta vanligt (särskilt hos kvinnor) efter cellgiftbehandlingen. Det onda växlar mellan axlar, armar, ben och rygg och sitter inne i lederna. Ena dagen värker det så att jag har svårt att röra mig, nästa dag är det helt borta. Att jag haft mer ont denna vecka tror jag beror på att jag varit trött. Tisdagen och onsdagen tog kraft ur mig. Det känns därför bra att fortsätta vara sjukskriven med 75 % ett tag till.

Tröttheten har också dragit ner mitt humör liksom att betala räkningar och se hur lite som blir kvar. Gårdagens väder med småregn framåt kvällen var heller inte humörhöjande. Flickorna och jag städade, jag tog en långpromenad med Bubba (Promenader går jättebra - även när jag har värk!) och framåt kvällen kom Anna förbi och ville låna nya videofilmer, vi fikade och surfade runt och letade lägenheter på Internet. Mats ringde och sa att husbilen nu blivit skåpbil - han håller på att riva ut inredningen för att bygga om...

Idag ska jag åka till Lövåsen och Långshyttan. Sedan följer Mats med hit. Bilen ska besiktigas i morgon förmiddag och vi planerar att resa till Clas Ohlsson på eftermiddagen. Följande arbetsvecka arbetar jag måndag, onsdag och torsdag förmiddag.
 

Snart ska vi göra nya utflykter i vår frihetsbil! Det ser vi fram emot!

Jag är snart färdig med min CD och vi har gjort en ny presentation av den.

Solen strålar och det är mycket varmt ute!!! Härligt!!!

Jag promenerade till lasarettet igår och det tog längre tid än jag trott. Svettig kom jag precis fram i tid för att träffa min läkare.

• Hon undersökte mig och allt var bra.
• Jag ska få tid hos sjukgymnasten för att kunna träna i lagom takt - min värk i kroppen är sviter efter cellgiftbehandlingen och är förvirrande lik muskelvärk.
• Jag ska få hjälp med inlägg i bh:n så att den sitter bra. Rekonstruktion av bröstet känns inte aktuellt.
• Cystan på mitt knä verkar ha löst upp sig själv, jag har fortfarande lite besvär men hon tyckte att vi skulle avvakta och se om inte kroppen även fixar detta.
• Jag fortsätter att vara sjukskriven med 75% till den sista maj.
• Hon skriver en remiss så att jag får gå på samtalsterapi.

Allt detta är sådant som jag önskat så jag kände mig mycket nöjd efteråt. Jag gick som vanligt ner till andaktsrummet i källaren och på de sista trappstegen började tårarna rinna. Andaktsrummet har varit så fantastiskt viktigt för mig under denna tid. Nu grät jag av glädje och lättnad.
Jag tände ett ljus som tack till min själ, kropp och ande liksom till Mats, Världsanden och alla andra som hjälpt mig genom detta! För all glädje och fredsvilja i världen tände jag ett andra ljus.
Under promenaden hem stannade jag vid "Gula Huset" vid fängelsebacken. Jag bodde där i 5 år under 80-talet. Nu träffade jag Inger och Sven, två av de fyra som fortfarande bor kvar.

På eftermiddagen åkte jag ut till Lövåsen med Anna och senare till körträningen. Mats och jag tittade på "Grabben i graven bredvid" innan vi la oss. Idag har vi varit ute i solskenet och tömt husbilen. Det är en del förbättringar som ska göras innan vi sätter igång att använda den igen. Det mesta ska Mats fixa...
På eftermiddagen åkte Bubba och jag tillbaka till flickorna i Falun.

Mats och jag är inne i ett nytt skede i vårt förhållande efter vårt intensiva gemensamma första år. Vi "boar" på varsitt håll för att skapa våra egna helheter. Mats har skapat bra ordning i sin lya och försöker nu komma igång med sitt arbete. Jag letar efter ett alternativt boende för mig och flickorna. Det känns viktigt att skaffa dessa helheter på egen hand. Vi vill dela varandras helheter...

Denna text utrycker detta så vackert:

"Älska varandra men gör inte kärleken till en boja
låt den hellre vara ett rörligt hav mellan era själars stränder.
Låt var och en av er vara ensam liksom strängarna på en luta är ensamma
fastän de vibrerar av samma musik... "

Ur "Profeten" av Kahil Gibran

26 mars

Stockholmsresan gick bra, fast jag var riktigt trött igår kväll. Jag reste hemifrån klockan 6 på morgonen och var tillbaka klockan 18.00. När jag kom hem hade Åsa gjort sin hemkunskapsläxa: Gulaschsoppa och pannkakor - Jättegott!!!
De har bra läxor nu för tiden!

Bostadsrättshuset blev eftertraktat och såldes för 41 000 kr men jag hänger inte läpp för det. Det väntar en annan lösning runt hörnet!!!

Jag ska idag på återbesök hos läkaren Gunilla - drömde mardrömmar och är lite orolig men det tillåter jag mig att vara. Har jag fått ett negativt besked en gång kan jag få det fler gånger... men jag känner mig frisk och tror att jag är återställd!
Efter läkarbesöket ska jag åka ut till Lövåsen innan jag ska på körträning. Jag kommer inte åt datorn förrän i morgon kväll - då ska jag skriva en rapport från läkarbesöket!

Helgen har varit solig, lugn och skön. Jag har mestadels varit lat men även tagit promenader i solskenet! Vi har ännu inte fått besked angående bostadsrätten.

Denna vecka arbetar jag hela tisdagen. Jag ska vara på ett möte i Stockholm. Veckans arbetstid läggs därför på en dag. På onsdag ska jag på återbesök hos läkaren. Jag märker att jag är lite spänd inför det!

Idag ska bilen till glasmästaren för att få vindrutan utbytt efter ett olyckligt stenskott. Morgonbrödet står i ugnen och en ny dag väntar!

Först en kommentar till AnnCatrins inlägg om tankens kraft och nyttan av att känna till Irakkriget.

DETTA ÄR SVÅRT ATT FORMULERA OCH MINA TANKAR ÄR NYA. JUST NU KAN JAG UTTRYCKA DET SÅ HÄR:
Jag tänker på hur viktigt det är att tänka positivt. Om jag kan leva i harmoni och tänka positiva tankar (som förhoppningsvis sprider sig som ringar på vattnet till min omvärld) gör jag ett bra fredsarbete.  
Det förekommer tråkiga och hemska saker i vår värld och tidigare har jag dragits med, ibland arbetat aktivt mot något och ibland har jag blivit mycket nedslagen.
Jag vet att detta finns men jag har nu valt ett annat förhållningssätt.
I stället för att arbeta "uppifrån" mot de negativa krafterna väljer jag att arbeta "nerifrån" för de positiva krafterna. I stället för att förfasa mig över Bush och hans krigshets och därigenom ge honom plats i mina tankar lägger jag huvuddelen av mina tankar på här och nu och det jag har mig nära. Det är det enda jag kan ta ansvar för.
Tänk om det är så att det även finns negativ tankekraft!  Att för att vi förfasar oss över Bush och hans krig och genom att tänka massor av negativa tankar om honom ger honom kraft att bli ännu mer ond... Det är därför jag värjer mig mot dagens nyhetsförmedling - den skapar negativa tankar och jag tror att det kan skapa mer negativa händelser än om vi tänkte positivt!

Jag vill berätta om det bostadsrättsradhus jag hittade igår. Det är en 4-rummare som är mycket välplanerad och i två plan!!! (övervåningen kunde bli Elin & Åsas ansvarsområde med varsitt sovrum, eget badrum och liten hall...), tvättstuga!!! (ingen tvätt hängandes över badkaret), två badrum!!! (ingen kö till badrummet på mornarna), två uteplatser... Hyran är bara 200 kr högre än här och insatsen är 25000 kr. Jag har bestämt och meddelat att jag är intresserad av att köpa bostadsrätten och avvaktar nu andra intressenter. Jag känner mig förvissad om att det blir som det ska.... hur det än blir!

Nu är det fredag kväll, Mats lagar indisk middag och dofterna sprider förväntan hos oss alla. Jag har haft en bra arbetsvecka och förkylningen är nästan helt borta!
Trevlig Helg!

...och en hälsning från AnnCatrin:

"Jag har funderat över det du skrev på hemsidan om kriget "Varför det nu nyttar att veta det" och jag tror att det nyttar utifrån att jag tror på tankens kraft.
Om vi blir många som tänker annorlunda än George W Bush måste det till slut påverka utvecklingen i en annan riktning."
 

Idag ska jag mest ta det lugnt och röja lite här hemma. Jag arbetar både torsdag och fredag.

USA hotar med att anfalla Irak. Inte ens jag, som numera varken lyssnar till eller läser nyheter, kan undgå att veta detta. Varför det nu "nyttar" att veta det...

Min förkylning har lämnat min hjärna men envisas stanna kvar i bihålorna. Jag åker buss till jobbet om en liten stund. Flickorna flyttade hit igår så vi håller alla tre på att göra oss i ordning inför dagen.

Dagarna hos mamma och pappa var mycket bra. De har haft en mycket tuff vinter och var trötta och lite nedstämda. Det märktes att de blev upplivade av vårt besök och när vårsolen strålade och altanen blev vistelsebar kändes allt ganska hoppfullt. Mats mamma blev också mycket glad över besöket!
Vi ska försöka åka till Skåne lite oftare. Bilresan tar 7 timmar och när vi byts om att köra en timme var går det riktigt lätt. Nästa gång blir det med husbilen.

Det är bara att konstatera att jag inte är så stabil. Tanke på en eventuell begynnande förkylning, dålig sömn och arbete dagen efter satte igång en negativ process och jag kunde inte sova. Många mindre uppbyggliga tankar härjade i mitt huvud, som det så gärna gör på natten och när jag är trött. Jag mediterade men det hjälpte inte, klockan drog iväg och tankarna likaså. Först vid tretiden somnade jag och när väckarklockan ringde bestämde jag mig för att arbeta hemma idag och försöka sova några timmar innan vi kör. Förkylningen har inte blivit värre men ligger och lurar i bakgrunden.

Mats får hämta mig här i stället och så kör vi ner till mina föräldrar i eftermiddag/kväll. Bubba och jag stannar i Bjärnum och Mats kör vidare till sin mamma i Malmö. Vi kör hem igen på måndag.

Ett år med cancer...
ändå är allt som det ska!
Tack för allt jag fått!

Jag finns, här och nu,
kropp, själ och ande samsas.
Vingarna bär mig!

Vågar vara mig,
vågar se min verklighet.
Korpen flyger högt!

Gunilla

Så här skrev jag i bröstdagboken för ett år sedan:

20020312
"Nu vet jag det jag ville veta fast ändå inte det jag ville veta!
Jag har två tumörer i bröstet - jag har själv sett dem på ultraljud!!"

Det har alltså gått ett år sedan jag fick konstaterat att jag hade cancer...

Ett år senare är jag på väg tillbaka in i "livet" igen och ser ljust på tillvaron. Jag har Doris som ständig följeslagare och har omvärderat det mesta i mitt liv.

Min syster från Gotland mailar:
"Gunilla, jag öppnade din hemsida och möttes av en sådan ljus sida, vad glad man blir. Du har haft tulpaner förut men nu var färgerna helt annorlunda. Sedan såg jag bilden på dig när satt på bänken och berättade om din sjukdom, då blev jag ännu gladare. Du utstrålar glädje och trygghet och friskhet i den bilden."

Jag blev inte alls lika trött av arbetet igår. Jag ska arbeta med 24-timmarsregeln och tillgängligheten i Banverkets Internetsida (www.banverket.se). Alla statliga verks internetsidor ska vara tillgängliga dygnet runt, lätta att använda och förstå och handikappanpassade. Detta är frågor som ligger mig varmt om hjärtat - i dessa sammanhang kallas detta tillgänglighet, jag kallar det användarvänlighet...

Som Anni skriver, är det MYCKET enklare att sköta hemsidan genom att skriva uppåt. Jag vill inte lägga ner lika mycket tid på dagboken längre men känner fortfarande ett behov av att skriva i den. Det blir inte alltid dagliga uppdateringar och jag kan snabbt lägga in några rader när jag vill. Så det är bara att vänja sig att börja nerifrån...
 

Mats och Joel hade ordnat fest för några vänner på fredagskvällen och vi hade det mycket trevligt och åt gott... Magnus, Sanna och pojkarna sov över. Joel valde att sova i husbilen med Banji.

Igår slöade vi hela dagen förutom en promenad med hundarna runt bäverdammen. Ute var grått och blidväder. På kvällen körde vi Joel till tåget i Avesta. Avsked är alltid svåra - vi vet inte när Joel kommer nästa gång, Mats hoppas på påsken.

Jag är nu tillbaka i Falun och känner mig mycket utvilad och mår mycket bra. Kommande arbetsvecka ska bli rolig. I morgon ska jag få klart för mig vad jag ska arbeta med till att börja med. Jag vet bara att det är ett utredningsarbete åt en av våra kunder.

7 mars

Denna ängel kom med ett mail från Titti:

"Vi känner inte varandra Du och jag, men jag hamnade in på Din sida för lite drygt en vecka sen och nu har jag hunnit läsa färdigt din dagbok. Gott att höra att det finns fina människor kvar i världen, för ibland undrar man ju. Ville bara bidra med en liten sötnos till Din änglasamling och hoppas att Du tycker om henne."

"Heja Banverket och Gunillas arbetskamrater där!"

Mängder av rosor till arbetskamraterna på Banverket Data!!!!

Ett stort och varmt TACK för att ni har stöttat mig så fantastiskt under cancertiden
och nu när jag kommer tillbaka till arbetet igen!!!

---

GRATTIS till Mats som fyller år idag!!!!
Du får en alldeles egen ros!


Jag tillbringar helgen hos Mats i Lövåsen. Ikväll blir det födelsedagsfest och i morgon kväll åker Joel hem.
Elin flyttar till sin pappa i morgon och jag har en barnfri vecka framför mig.

Jag känner mig mycket nöjd efter den första arbetsveckan. I går kunde jag knappt hålla mig vaken till klockan 21.30 då jag slocknade och sov djupt och drömlöst fram till klockan 7!
Det känns bra att vara tillbaka i det "riktiga" livet igen!
 

AnnCatrin mailar:

"Jag förstår att du blev trött. Trött blir man ju första dagen efter semestern också bara av att det är en massa folk man plötsligt ska förhålla sig till. Man måste ju vara trevlig hela tiden! Du får leta fram Tålamodet igen och acceptera att det är ännu en ny fas på vägen tillbaka till ditt nygamla liv.
Det är i alla fall underbart, fantastiskt, enastående HÄRLIGT att du kommit igenom alla behandlingar och är på jobbet! 
Så trevligt att du möttes av stora famnen! Det är du värd! "

Under onsdagen började jag sortera i mina pappershögar som jag hade lämnat för ett år sedan och många arbetskamrater tittade in för att prata. Tre timmar var alldeles lagom - sedan hade jag inte orkat mer...
Efter att jag hade vilat kom Mats kom hit och vi lämnade bilen till verkstaden innan Anna hämtade upp oss och vi åkte på körträning.

1 mars

Så har det blivit första mars...
Det är ett år sedan jag fick veta att jag hade bröstcancer. Ett år som har gått i svindlande fart och en ny Gunilla är på väg att växa fram.

På måndag ska jag börja arbeta, från början 10 timmar per vecka.  Ett års nedbrytning av kroppen med behandlingar har gjort mig uttröttad och utmattad, både fysiskt och psykiskt.
Vi får se i vilken takt jag kommer att återhämta mig. Det ska bli fantastiskt roligt att komma tillbaka till mina arbetskamrater och min arbetsplats. De har stöttat mig på ett otroligt sätt och HELA tiden!

Tillbaka

Fortsättning