Snart är köksrenoveringen klar, den har tagit det mesta av vår kraft under året men vi har även varit bra på att koppla av mellan varven och göra annat. Golfspelandet blev det mindre av detta år men det kommer vi att återuppta 2007.

Joel gick ut gymnasiet i våras, skrev sig i Arkhyttan och begav sig sedan ut i världen. I höstas var han i San Diego hos Tobias och i januari åker han till Australien för ett halvår.
Tobias var hemma i Sverige i somras och vi hade glädjen att umgås med honom en längre tid - han fyllde 30 år i höstas!
Jag har hälsat på Elin ett par gånger i Göteborg.  Hon har arbetat större delen av året för att spara ihop till en resa till min syster Karin i Nicaragua. Där ska hon stanna i drygt tre månader.
Åsa går sista året på teatergymnasiet och gjorde i november en imponerande insats i sin slutproduktion. Hon planerar att söka in på en teaterfolkhögskola i höst.
Alice växer till sig och håller på att bli en väldigt bra vakt- och familjehund, Bubba börjar bli gammal men fortsätter att vara lika älskvärd. Sotis håller sig för sig själv på övervåningen och Cosmo, vår nya katt, har tagit huset och familjen i besittning.

Jag har under hösten känt mig både fysiskt och psykiskt starkare och tror att jag börjat bygga upp mina reserver igen. Cancertiden försvinner allt oftare ur mina tankar och framtiden fortsätter att se ljus ut. Tillsammans med Mats skapar jag en tillvaro där jag trivs och finner ro.//Gunilla

Fler bilder från 2006

I somras började vi spela golf och det är ett bra sätt att hålla kroppen och värken under kontroll. I oktober satte vi igång en renovering av vårt hus och det uppfyller vår tid just nu. Om renoveringen kan du läsa på:
http://www.adu.se.

Under året dog min bröstdagboksvän Anni och detta var väldigt tungt. Döden är mycket närmare än jag vill inse. Du kan läsa om hennes cancer i hennes dagbok: http://come.to/zander

Nu ser jag fram emot ett fantastiskt 2006 - Livet fortsätter att bjuda mig mycket glädje och nöje!
//Gunilla

Pingvin och Ulla har avlidit av sin cancer, Eva i Mora mår bra, liksom Anette och Ingela - vi har kontakt emellanåt. Övriga bröstdagboksvänner har jag tappat kontakten med allt eftersom jag kände mig friskare.

Skriv gärna till mig om du har tankar kring min dagbok, cancer eller något annat.

Jag är frisk, lever i NU-et och planerar min framtid!

//Gunilla

Agneta Ståhl har skickat bilder från dagboksfesten!

6 juni

Jag glömmer att skriva hur bra jag mår! Värken är inte borta men oroar mig inte och är därför acceptabel. Jag blir mycket trött efter arbetet eller när jag var ute och reste men jag har blivit bra på att lyssna på mig själv och hålla lugnt tempo. Så just nu känns det mycket bra! Att jag var motståndskraftig mot Gotlandsförkylningen kändes som ett plus...
Bröstdagboksfesten var verkligen en kick-off till mitt nya friska liv och jag befinner mig nästan hela tiden i den friska världen! Härligt!
Det tog alltså 5 månader efter avslutad behandling innan jag kände att jag klivit in i friska världen!
 

27 maj

Ur dagens FaluKuriren:

Öppenhet om det svåra
Gunilla Rohlin skrev dagbok på internet om kampen mot bröstcancer

Stark bok. Gunilla Rohlins tankar kring bröstcancer blev en hudnära bröstdagbok som lagts ut på nätet och lästs av hundratals drabbade. Särbon Mats Sjöbom stöttade.

Text: Birgitta Knifström Nordén
Foto: MIKAEL FORSLUND

Läs hela artikeln.
 

26 maj
Läs om Bröstdagboksfesten vi hade i Falun den 24 maj!
 

15 maj
På de senaste träffarna på sjukhuset med 7 andra bröstcancerdrabbade kvinnor har jag fått en hel del ny information.

Lymfödem
En lymfsjukgymnast kom och visade hjälpmedel och berättade om vilka problem som kan uppstå med lymfödem. Jag har trott att jag kommer att klara mig bra eftersom jag hittills inte märkt något och bara opererat bort några lymfor nära bröstet. Nu fick jag veta att jag för alltid måste vara uppmärksam och försiktig med min arm.

Det kan dröja innan problem uppstår. En av kvinnorna i vår grupp opererades för 20 år sedan och fick sina första problem efter 18 år.

Utlösande faktor kan vara en blodtrycksmanschett, ett sår eller överansträngning. Det är individuellt hur många lymfor man har och hur de reagerar.

Vid portvaktsoperation (som jag genomgick) - den metod där man först spårar ( via isotopröntgen) de lymfor som är närmast tumören och opererar bort dem och de kringliggande innebär alltid behandling med strålning. Strålningen riktas mot lymfkörtlarna och påverkar / nedsätter deras funktion.

Det går att göra allt man vill men det är viktigt att vara lyhörd för trötthet, svullenhet eller värk och att ofta göra paus och vila armen. Vi ska inte undvika att använda armen, det ger ofta snedbelastning och problem.

Använd alltid handskar när risk för skador finns.

Sök hjälp tidigt, det finns mycket att göra!

Annan fakta
En av läkarna från Falu kirurgavdelning kom och svarade på våra frågor.

Vi fick veta att här i Falun är det bara tre läkare som har hand om oss bröstcancerpatienter. Jag har efter denna träff mött dem alla. Det är meningen att en av de två Bröstsköterskorna (som jag fått visitkort till men aldrig träffat) och en av dessa tre läkare ska träffa oss i början och sedan efter avslutad behandling. En av kirurgerna ska vara ansvarig under hela behandlingen - vilket ingen av oss uppfattat.

Problem med muskler och leder är vanligt och outforskat, det är först på senaste tiden som det har aktualiserats.

Trötthet efter avslutad behandling ( och under behandling) är vanlig och naturligt.

Ärftlig bröstcancer är mycket ovanlig och behandlas av ett särskilt team i Uppsala.

Ett sådant snabbt förlopp ( från konstaterande av metastaser i hela kroppen och död ) som min vän Margaretha upplevde är mycket ovanligt.

Vi diskuterade hur vi upplevt att bli skickade mellan olika avdelningar och olika specialiteter och hur vi upplevt patientrollen.
Vi fick veta att läkarna oftast har 4 patienter eller 2 operationer per timme. Återbesöken blir ofta försenade (dvs inte inom 3 månader efter avslutad behandling) pga läkarnas arbetsbelastning.

Tårtbitsoperation är inte ett lämpligt ord tyckte läkaren. Det är en trekantig "sektor" som tas bort från bröstet.

Vi kommer att bli kallade till mammografiundersökning en gång om året. För min del blir det samtidigt en ultraljudsundersökning eftersom min tumör inte syntes på röntgen.

29 april

Nu säger jag farväl till bröstdagboken och tar ytterligare ett steg mot ett liv som botad från cancer!

Tack för allt stöd, för alla kommentarer, för mail och för att ni finns och fanns!

I bröstdagboken kommer jag att lägga till saker som berör själva cancern men i övrigt fortsätter jag att skriva i Gunillas Dag för Dagbok.

Välkomna att följa med dit!




Till Bröstdagbokens startsida...   Till Aprilsidan...